Tenct

Vad gör man när schemat är rent och man är omänskligt trött. Soffa + film. Blev Valiant, och filmen var väl ok. Lite väl mycket barnfilm och inte lika mycket referenser och mer vuxna skämt som man kan hitta i exempelvis Pixars filmer. Och framför allt fick jag inte se filmen som jag ville. Scanbox som är den svenska utgivaren verkar ibland anstränga sig för att ge sämsta möjliga service till de som vill se deras Dvds. Som vanligt gäller det ljud och tal (det är inte första gången jag stött på Scanbox produkter). Jag fick valet mellan Svenskt tal och Engelskt tal med svensk text. Det har alltså inte slagit Scanbox att det finns folk här i Sverige som faktiskt kan engelska, och det långt bättre än textarna. Jag kan inte exempelvis välja engelsk text som brukar hålla en bra nivå, och jag kan inte välja bort den undermåliga svenska texten. Scanbox lyckas förstöra ett medium med stora valmöjligheter och potential till ett statiskt medium där man vet hur lite ansträngning de lagt ner, hur nedprioriterad man är som kund i och med att alla valmöjligheter förvägras. Jag ska erkänna att jag faktiskt tänkt köpa ett antal Dvds som jag sedan lagt tillbaka enbart för att det är Scanbox som gett ut dem. Hur som helst. Dagens (hyrda) film gick inte att rädda...

Därför fick jag lyssna/läsa översättningar i mästerklass som "Very Important Pigeon" (ett småtrevligt litet skämt med anspelande på VIP och att karaktärerna är duvor) till "Väldigt Internationell Person". Jag vet faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta...

Suck...

Rubriken utgör mitt favoritcitat från allas vår trevlige sheriff av Nottingham från filmen Prince of Thieves. Trots, eller kanske på grund av, att han är boven i filmen så är sheriffen favoritkaraktären. Spontan, uttrycksfull, komisk, girig, ambitiös och ond i en skön blandning. Alan Rickmans minspel och levererande av repliker är underbart. Så när den förlängda versionen lovar extra mycket extra av just sheriffen blir man lockad. Filmen är ju bra... och mer av det bästa kan väl bara bli bättre?

Besviken blev jag. Vilket kan bero på att jag känner mig lurad. Fodralet lovar mer av sheriffen, men vad som var mer var egentligen Mortianna, häxan i Nottinghams källare. Och eftersom Mortianna förutom i slutet figurerar tillsammans med sheriffen så råkar han vara i bild lite mer. Men han är inte drivande i scenen, han får inte spela ut mer och har inte några fler bra repliker. Däremot får man veta lite mer om sheriffens motiv och historia, vilket inte är till karaktärens fördel. Han blir inte alls samma komiska och uttrycksfulla karaktär längre, det är inte girigheten och ambitionen som driver mest längre. För en gångs skull så var orginalet faktiskt bättre, både vad gäller sheriffen och vad gäller filmen.

Ah... klockan börjar närma sig den ödesdigra spöktimmen och huvudet känns som om det redan lämnat sin sockel och hamnat under armen. 7 timmar animé kan ha något med saken att göra. 7 timmar med tysta, stela svärdssvingande vampyrjägare, med ädelblodiga vampyrer, med terroristjagande brinnande pudelrockare, med kortkorta kjolar, med nazi-influerande japanska poliser som inte ser skillnad på sig själv och en varg, med blyga försäkringsbolagsagenter med gatlinguns under kappan. 7 timmar med mörk och dyster nihilism eller fatalism, 7 timmar med obegripliga och tvära kast mellan subplots utan poäng eller mening och överdrivna ansiktsuttryck och skriken dialog. Allt avrundat med 2 timmars vanlig animerad film med gulliga, fjuniga och dansande pingviner. Om jag säger så, jag hoppas jag klapparihop så hårt att jag inte minns mina drömmar inatt. De lär inte var lätta att tyda... eller harmlösa att uppleva...

Bäst i animé-sjoket var ändå Vampire Hunter D - mest för att den inte var för lång och faktiskt hade en linjär och ganska simpel handling.

Avrundningen bestod i Happy Feet. Mycket bra musik, en hel del sköna och fräcka one-liners och kommentarer och en överdos av gulligt, fluffigt och söta ögon. Bra var den i alla fall.

Så har då även jag sett Casino Royal. En strålande action-rulle men väldigt lite Bond. [Läs inte vidare om du inte sett filmen, Spoilers!]. Redan inledningsvis får man veta att man ämnar lämna den humoristiska lättsamme James Bond då anslaget är i stort sett svartvitt. Sen kommer introt och man blir helt säker på att det inte är en "Bond" längre då det saknar de klassiska kvinnoprofilerna. Sen rullar det på. Det är en väldigt bra actionrulle med fräcka tricks och stunts men för att vara en riktig "Bond" så saknas lättsamheten, den tuffa bilen, prylarna och Q (eller R då). Det är också något förvirrande i tidsplaceringen då man befinner sig i nutid, med Dench som M och samtidigt vill göra sken av att det är Bond's första uppdrag. På ett sätt känns det som om de vill göra som Batman Begins gjorde med sin karaktär. Starta en ny serie, allvarligare, dystrare och mörkare. I Casino Royal har de lyckats. Och filmen är sevärd, rekommenderas, men det är ingen riktig Bond. Undrar om någon vill fylla den nischen...

Fick tips om det här av en vän... Och den här hade jag kunnat betala pengar för att se på bio, till skillnad från orginalet. Den frångår alla regler som säger att uppföljaren är sämre än orginalet...

...går bra hos både män och kvinnor, enligt Expressen som rapporterar från en amerikansk studie. Man kan ha lite olika reaktioner på den där artiklen.

Den första, min spontana, är att det inte förvånar mig. En bra film är en bra film, även om det är en romantisk film eller action-rulle. Jag kan avslöja att jag har båda typerna både i topp och botten på min lista. Det är ju knappast genren som bestämmer hur bra en film är...

Den andra reaktionen jag får är att åtminstone som studien presenteras i Expressen är det svårt att dra några större slutsatser. Överhuvudtaget. För det första saknar jag mot-testet med actionrullen - så att man kan jämföra resultaten mellan genrena. För det andra får man inte veta om det är en skillnad mellan männens och kvinnornas genomsnitt. Man kan anta att kvinnorna har ett genomsnitt på 6 och att artikelförfattaren utan att veta med sitt ordval ändrat innebörden. Men man kan inte vara säker. Att flest kvinnor satt 6 är absolut inte samma sak som att genomsnittet, medlet, ligger på 6. Hur som helst så är det ju intressant att påpeka att det då faktiskt finns en skillnad på 1,2 (av en sjugradig skala, det är rätt mycket) mellan könen, även om man som forskaren i artikeln påpekar att männens snitt ligger oväntat högt. 

Nej... jag håller mig nog till min första tanke. En bra film är en bra film.

Var ett tag sen det hamnade nåt i den här kategorin, vilket kan tyckas konstigt, jag ser ju ändå rätt mycket film. Igår, eftersom man var lite trött och seg, gick turen till Steal, eller Riders som filmen heter i orginal. Nu fick jag visserligen för mig att det inte är ett exempel på där det i Sverige "översätts" till en annan engelsk titiel, utan den hette helt enkelt en sak i Europa (tror det var arbetstiteln dessutom) och en sak i Nordamerika.

Hur som helst så är båda titlarna ganska bra beskrivande, nästan bäst tillsammans eftersom filmen handlar om ett gäng extremsportande unga som använder sina speciella kunskaper till att råna banker och värdetransporter. Och filmen är verkligen perfekt för det tillfället när du bara vill stänga av huvet och bedövas av bilder. Det är nästan ett krav eftersom all story, allt förklarande, allt bakomliggande rånen har lämnats utanför och man bara visar actionscenerna. De, dock, var helt ok gjorda med en del fräcka stunts...

Men det är ju en sån här film som fick/får en att börja fantisera. Jag skulle ju aldrig genomföra det, men handen på hjärtat, visst har ni också gjort det? Planerat det perfekta brottet (det är klart, annars skulle genren inte vara så stor inom film). Ni vet, brottet där ni elegant, intelligent och finurligt lyckas komma över en enorm summa pengar utan att någon behöver komma till skada. Jag har haft mina idéer... men de får vara plan B. Tills vidare...

Mmm... detta är minnen. Utan konkurrens den coolaste bilen, någonsin... dock inget för de som övningskör, man kan få fel idéer om säker trafik... :)

Såg United 93 nu på kvällskvisten. Nu är det ju inte en film som överraskar, alla som var vid medvetande för dryga fem år sen den 11 september 2001 vet ju hur det här slutar. Och man kan ju enkelt lista ut i stort sett alla hållplatser på vägen i handlingen. Men det är inte där filmen har sitt fokus. Det är en stark film, delvis precis beroende på att man vet hur det slutar, det är en film som inte kan låta bli att beröra. Slutet är känslostarkt, speciellt när alla på planet, var för sig ber (till samma) Gud, var och en på sitt sätt på sitt språk. Rekommenderas att se en gång, även om det inte är en film man ser ofta...

Fast det kanske inte var den bästa filmen att se dagen före man ska ut och flyga...

Så har man kikat på en film... till. :) Huo Yuan Jia, eller Fearless för den som inte talar mandarin. Vilket är underligt eftersom jag får intrycket att det är huvudpersonens namn i titeln. Fast översättare är bra underliga ibland. Bra och underhållande, men ingen superrulle precis. Långa avsnitt med bara mängder av action och martial arts - Jet Li får imponera, eller långa avsnitt helt utan minsta action eller martial arts. I båda fallen blir det lite långdraget eftersom det inte blir några tempoväxlingar eller omväxling.

Fast är man intresserad av martial arts så är det helt klart en film som man vill se. Dels eftersom Jet Li får (och han kan det där) utrymme att spela ut ett ganska stort register (hjälpt av en del linor). En hel del effektfull martial arts visas. Men kanske främst eftersom det är en delvis biografisk film om Huo Yuanjia, en legendarisk mästare. Vill man läsa mer om honom, vilket var intressant kan man kika på Wikipedia.

När vädret nu verkligen är i botten och sämst tänkbara kan det behövas något som piggar upp. Själv såg jag Over The Hedge härom dagen men det är precis en sån film man bör plocka fram en dag som denna. Riktigt rolig, härligt animerad och en bra story - dessutom byggd på en bra serie. Hade gärna sett den igen...

Såg filmen Muppets from Space em skön film att rulla en lördagsförmiddag. Roligt som tilltalar både barnasinnet och det lite mer vuxna jag. En skön helhet minst sagt. Men så sitter man och kikar på Imdb och kollar om filmen efteråt, och vad upptäcker man? Frank Oz som lånar röst och rörelser bakom Miss Piggy (bland annt) är även personen bakom legenden Yoda i Star Wars.

Nu vet jag ju visserligen att "röstkonstnärer" som Frank Oz ofta återanvänds ofta i filmproduktioner, men låt oss säga att Yoda och Miss Piggy är något av ytterligheter på skalan, både som karaktärer och filmer de finns i. Tänkte inte på att göra den kopplingen alls.

Så nästa gång ni ser Yoda... tänk Miss Piggy :)

Sorry att förstöra SW för er...

Så har jag sett Serenity uppföljaren till den i förtid nedlagda serien Firefly. Och eftersom Firefly var otroligt bra, bland det bästa jag sett på en TV, så var det inte så svårt att gilla filmen. En oerhört skön och balanserad blandning av Western och Science Fiction utblandad med en god portion humor och en gnutta spänning. I stort sett perfekt. Filmen går dessutom att hitta relativt billigt, om man vill köpa.

Fast som oftast så är serien bättre. Serien är ovanlig (i sin genre åtminstone - häda inte och jämför med Days of Our Lives eller nåt) genom att ha en så bred rolluppsättning där alla får i stort sett lika mycket uppmärksamhet, och där alla har en historia och mystik omkring sig som går att utveckla. Lite av detta försvinner tyvärr i filmen, men som sagt, det är fortfarande en strålande film.

Eskapism på hög nivå? Javisst, men det sitter i ryggmärgen nånstans på mig. Har gjort sen barnsben. Vem skulle inte vilja kryssa mellan stjärnorna, se nya platser och planeter hela tiden, vara lika skicklig och snabb med vapnen som med replikerna. Och till sist vara den godhjärtade antihjälten som bryter mot lagen, men bara för att slå till mot den onda överhögheten, och alltid kommer undan med bytet... 

PS. Hoppas den som la ner Firefly verkligen skäms...

Kikar på filmer på nätet hos den leverantör där jag hyr. Jag har en fånig och aningen irriterande talang att vilja se det mesta, och min lista är lång som en telefonbok. Nu kikar jag över nyinkomna som jag kan tänkas vilja se och fastnar för Five Fingers. Ska vara en psykologisk thriller där en ung pianist kidnappas av terrorister och bovar och måste spela ett psykologist spel med den brutale ledaren som tydligen kapar pianistens fingrar då han går över linjen. Vad som är intressant är de tipsen om "liknande filmer" som man får. I listan dyker Den lilla sjöjungfrun upp. Ja, precis den. Disney-filmen. Har den blivit bra mycket våldsammare på senare år tro? Det är säkert den där krabban/hummern (minns ej vad han var) Sebastian som inte kan hålla sina stora klor i styr...

Så har man sett The Break-Up. Den med Jennifer Aniston och Vince Vaughn. Den var väl rätt rolig, romantisk komedi med en liten ny twist genom att den handlade om den andra änden på ett förhållande jämfört med vad en romantisk komedi normalt gör.

Sen är det ju alltid lite extra kul att Aniston och Vaughn var/är/blir igen ett par. Är det någon som verkligen vet hur läget är nu? Där i filmen åtminstone lyckades de verkligen gå varandra på nerverna. Ganska kul. Sen var det synd att filmen inte riktigt vågade ta ut svängarna - den spelar väldigt mycket på stereotyper och klichéer.

Hm, precis så där slö och omotiverad, och känner för att göra absolut ingeting, som man är när man inte riktigt bestämt sig för om man ska bli förkyld, eller inte.

Sådana dagar är det tur att det finns en DVD, och filmer man inte sett förr. Så under dagen/kvällen har jag rullat två som jag kan rekommendera.

O om du gillar drama och intriger. Baserad på Shakespeares Othello men utspelar sig på en modern amerikansk high-school. Riktigt bra, och riktigt br adaption. Och så en del unga skådespelare i tidiga roller. Filmen släpptes 2001 men spelades in flera år tidigare, men hölls på hyllan beroende på Massakern i Columbine.

Saints and Soldiers om du gillar krigsfilm. Baserad på den verkliga händelsen kallad Massakern vid Malmedy är den en uppfriskande nykter, välspelad och tänkvärd krigsfilm. Nykter i den bemärkelse att ena sidan inte automatiskt utpekas som ond och den andra god - vilket också är det centrala och ofta diskuterade temat i filmen. Sen är det ju faktiskt en hel del action också. (Intressant (och tragisk) läsning om den verkliga och relaterade händelser)

Ser att de kör hårt med DVD-reklamen nu. Det lär de behöva, för den filmen säljer inte sig själv. Dessutom slänger de sig med säljtermer som jag bara inte kan låta bli att såga...

1) "Den bästa Mission Impossible-filmen". Intressant uttalande eftersom jag, efter att ha sett nämnda och föregående MI-filmer, inte kunde hitta ett enda nytt grepp i den nya filmen. Det var precis samma upplägg, precis samma effekter och tricks. MI 3 har inte utvecklats det minsta gentemot de tidigare filmerna, och ingen utveckling hos en uppföljare - det är ett steg tillbaka! Dessutom (spoiler) så är det enda man får se av den avancerade, omöjliga stöten och inbrottet - det som ska vara det centrala och mest spektakulära i hela filmen - klimax - när resten av teamet sitter och väntar i sina bilar. Det är så otroligt dåligt och slappt av filmmakarna så jag kan inte förstå hur den kunde visas i det skicket!

2) "Nu ännu bättre på DVD". Ok. Bättre implicerar en jämförelse, och i det här fallet med sig själv. Och eftersom den är ny på DVD så kan den bara jämföra sig med sig själv i bio-form. Försöker de allvarligt talat påstå att en film är bättre hemma på min lilla taskiga TV jämfört med biosalongen med stor duk och ett anpassat inställt och påkostat ljudsystem? Är de allvarliga? Jag tror inte jag vet någon någonsin som tyckt en film varit bättre hemma än på bio. Det här ska då tydligen vara den första. Tillåt mig tvivla.

NE uppger att idag så har bion födelsedag - jag var tvungen att slå i mina böcker. Grattis. Fast man kan ju alltid diskutera det här. Hur som helst så var det den 1 november 1895 som bröderna Skladanowsky i Berlin hade den första filmvisningen för betalande publik. Det vill säga, i praktiken, den första bion. Man var någon månad före ett annat brödrapar, franska Lumiére. Lumiére hade dock visat film innan, men då inte för en betalande publik. Hur som helst, med Skladanowsky och Lumiére och snart därefter Edison i USA exploderade biointresset. Så grattis till en vital och levande (ja det beror väl kanske på vem du frågar) 111-åring.

Var det inte Bilbo som fyllde 111, precis innan ett visst krig och äventyr bröt ut?

Tipsar om det här klippet. Bara att luta sig tillbaka... och Tomoyasu Hoteis musik (Battle without honor - från bland annat Kill Bill) går ju inte av för hackor det heller...

Hm, går inte av för hackor... underligt uttryck egentligen...