Scorcher
När filmen man ser inte bara har snott scener och specialeffekter från inte bara en, utan två, i sig tämligen mediokra filmer, då vet man att man ser en B-film. Scorcher är precis en sån film. Den hinner knappt börja innan man tror sig se Dantes Peak... och även Daylight får bidra med scener. Och likt en trogen B-film är idén både banal och helt orealistisk. Okontrollerade kärnvapensprängningar har fått de tektoniska plattorna att flytta sig ur sin harmoni. Detta leder till jordbävningar, vulkanutbrott och en allt mer skenande växthuseffekt. Författarna måste vara mycket nöjda med att lyckats bunta ihop alla tänkbara naturkatastrof-scenarion i ett. Lyckligtvis finns det en snabb och slutlig lösning som på ett ögonblick kan fixa alla problem, bara man ser det som ett naturens angrepp på människan. Att man är i krig. Den givna lösningen är självklart att detonera lite fler kärnvapen, men när det är amerikanarna som smäller är det givetvis ingen fara. Speciellt eftersom de heroiskt nog offrar Los Angeles i processen. Och självklart trycker vi även in inte bara en utan två fader-dotter - relationer som är ihoptrasslade på grund av faderns frånvaro. Låter det inte genomtänkt och bra?
Men en film som satt Rutger Hauer som president kan väl inte ha fel? Självklart inte! Faktum är att filmen på något underligt sätt lyckats skrapa ihop en ganska intressant och imponerande rollbesättning. Huvudrollen innehas av mannen som kanske kan utmana Steven Seagal om B-actionrullens ansikte, Mark Dacascos (som dessutom tydligen är med i Iron Chef!). Vid hans sida står kändisar som redan nämnde Rutger Hauer, och den mest kände John Rhys-Davies (hur hamnade han här???). Dessutom finns två mindre kända ansikten som jag ändå inte kunde undgå. Sam Lloyd, aka Ted (advokaten) i Scrubs dyker upp som en bisarr pilot, och G.W Bailey. Bailey är kanske inte ett namn som får några klockor att ringa, men det gick inte att ta miste på det ansiktet. Skönt att se att Lieutenant Harris från Police Academy äntligen fått sin befodran (och blivit general).
Men i grund och botten är det den förutsägbara B-filmen. Tyvärr levereras i stort sett varenda replikbyte i filmen som antingen ett ödesmättat uttalande vars världens existens hänger på, eller kvicka one-liners som bara försöker överträffa varandra i att vara kvicktänkt (och tarvligt) fyndiga. Utan något "normalt snack" blir det bara onyanserat och platt och längden ganska tröttsamt. Filmen funkar för en dålig kväll, främst för att det är roligt med en mängd kända ansikten framför själva handlingen...
Filmen belönas nog ändå totalt med 4 svaga, men ändock 4, världsräddande kärnvapenladdningar av 10 möjliga.
Kluven...
Sent om sider ska de vakna...
Aftonbladet skriver om folk som får sina skyltar stulna. I kommentarerna kan man bland annat läsa frågan om någon har en lösning. Vill självgott påminna om att jag faktiskt redan skrivit om detta, och givit ett förslag. Som tillägg kan jag bara säga att jag lider med Martin och jag blir bara irriterad när informationsansvarig för projektet inte kan ge raka svar, och inte ens försöker besvara reporterns frågor. Det är respektlöst. Än mer respektlöst är att svaren snarast tyder på att Vägverket inte vill erkänna problemet. Skulle de erkänna det som ett problem skulle de vara ett moraliskt tvungna att göra något åt det, vilket de uppenbarligen inte vill. Istället skjuter man som huvudansvarig allt ansvar ifrån sig på Skatteverk och framför allt den lilla individen. Svagt!
Vem har skrivit det du läser?
Big Day
Bara liiite avundsjuk
Det lever!
Btw, vilket av ovanstående tre fall tror ni har minst sannolikhet att inträffa?
Atmosfärisk störning...
Och jag är tillbaka, fast på ny plats! Och nummerplåtar med...
För det första så är det vad som händer med inkomsterna. Det här bryr jag mig inte särskilt mycket om egentligen, men låt mig få ta upp det i alla fall. Alla intervjuade vill se att tullarnas inkomster satsas i regionen, kanske främst på lokaltrafiken. Egentligen inget fel i detta, och Sthlms lokaltrafik kan säkert behövas byggas ut (och bli billigare), men om jag minns rätt (jag kan ha fel) så byggdes tullarna upp med skattemedel från hela landet. Borde då inte pengarna därifrån då också tillkomma hela landet? Just thinking...
Det andra är vi som är mer långväga ifrån. För oss blir det ett otroligt strul när vi ovana väl kommer till Stockholm, och plötsligt ska börja springa till massa kiosker för att betala en avgift, som varierar, och som vi inte kan så mycket om. Visst vi kan lära oss, och vi kan ju alltid flyga eller åka tåg om vi vill slippa. Bra för miljön, men inte bra för vår ekonomi. Men detta är egentligen inget heller jag tycker är särskilt störande (förutom då att om man har en utländsk registrerad bil så slipper man betala - vad är rättvisan i detta?)
Men det som stör mig mest och riktigt mycket är att systemet inte innehåller någon rättssäkerhet för rikets invånare. Och detta är inget misstag, systemet är avsiktligt designat att dumpa allt ansvar på en oskyldig. Jag tänker givetvis på de som får sina skyltar stulna och som sedan utnyttjas i tullarna. På allvar är det alltså tänkt att man ska betala avgiften och sen bestrida varje avgift. Vem i hela friden har funderat ut den lösningen - och i vilken verklighet lever denna person i? Hur frustrerande blir det inte för den stackars människa som dagligen kommer få kravbrev för obetalda avgifter (och skyltar som stjäls för detta ändamål - de lär ju användas mer än en gång dagligen kan man ju ro), säkerligen med förseningsavgiter om man inte varit i Stockholm och inte har anledning att kontrollera om man har obetalade avgifter (vilket man egentligen inte har). Det kommer bli mycket pengar, och väldigt mycket pappersexercis för den enskilde, och för mottande myndighet! Myndigheten har ju valt detta arbetssätt, att slösa våra skattepengar på denna onödiga pappersbehandling, så de (läs vi) får skylla sig (oss) själva. Men jag lider verkligen med de drabbade enskilda. De är totalt hjälplösa och rättslösa i en ohjälpbar situation. De får krav efter krav, och inte får de lösa situationen genom att byta nummer på bilen heller. De sitter i en Vägverkets bisarra rävsax.
Men man ska ju inte bara klaga, man ska ju komma med konstruktiv kritik. Jag har ett förslag på lösning, och det är inte svårt. Men först vill jag bara stilla undra huruvida rättsläget är med ägaransvar för trängselskatten. Det är det ju inte vid hastighetskamerorna ute i landet (även om jag tror det snart så blir fallet). Borde det inte åligga tullarnas drivare (Vägverket vill jag tro) att bevisa att jag kör där, inte jag bevisa att jag inte kört där? Ska man inte bevisas oskyldig, inte bevisa sig oskyldig? Olustigt.
Mitt förslag på lösning är enkel. Kika på de vägtullar som finns på kontinenten, utmed dess motorvägar. Där finns det både automatiska tullar (via transponder eller jag vet inte hur, men funkar gör det) och bemannade för de som inte har något automatiskt system, där man kan betala direkt och på plats. Nackdelar: Tullarna tar lite större plats (och det är väl kanske den springande punkten) och kräver bemanning då de ska vara aktiva. Fördelar: Man får ett helt rättsäkert system i och med att enbart de som passerar betalar. Stulna eller förfalskade transpondrar kan bytas mycket enklare än stulna nummerplåtar. För oss som passerar enstaka gånger kan vi betala omedelbart och korrekt. Vi slipper fara runt och leta efter rätt affär, eller krångla på annat sätt. Dessutom får faktiskt, i rättvisans namn, alla som passerar tullarna betala, även utländska bilister (ni tror väl inte utlänningar slipper vägtullar utomlands?). Vi slipper den totalt onödiga pappersexercis som tullarna nu kommer skapa, och framför allt, de som fastnar i rävsaxen slipper sin frustrerande vånda.
Men att Vägvärket och Stockholms stad ska tänka om och tänka på den lilla människan har jag inte stora förhoppningar om. Istället pratas det om att Göteborg och Malmö vill bygga liknande system, och förtjänsten att köra med stulna skyltar bli allt större. I framtiden får man väl skruva loss och ta med sig sina nummerplåtar när man lämnar bilen.