Tenct

Jag måste säga att jag är emot extrema straff, eftersom jag inte tycker de har i en demokratisk rättstat att göra. Men ibland är vi alldeles för slapphänta mot brottslingar. Att vara slapphänt mot en dömd brottsling kan, även om jag också är tveksam till hämnden som strafforsak, som ett svek av offret. Speciellt när offret orsakas lidande av daltandet med brottslingen. Expressen skriver idag om en våldtäktsman som fick sin mobiltelefon beslagtagen efter att han kontaktat offret och dess familj. Våldtäktsmannen överklagade - och fick rätt! Med motiveringen "Han har inte haft klart för sig att han inte fick kontakta brottsoffret", han påstår sig alltså inte ha förstått att han inte fick kontakta någon han gjort extremt illa innan, och får rätt av länsrätten. Horribelt. Han är uppenbarligen en återfallsborttsling, trots att han är ung. Varför ge honom möjlighet att fortsätta orsaka lidande när han redan visat att han inte klarar av att hantera förtroendet? För förtroende handlar om att kunna hantera saker utan att explicit fått allt tillsagt för sig, klarar man inte detta ska man inte ha den möjligheten som han nu får. Och vad skickar detta för signaler till offren? Och till sist, jag förstår inte hur den undanflykten att man inte kände till en regel kan fungera i ett svenskt rättsväsende. Vad jag vill minnas har vi i Sverige en plikt att känna till lagar och förordningar. Eller fungerar det nästa gång jag åker fast för fortkörning (inte för att jag tänker prova) att förklara att jag inte trodde den regeln gällde just mig, eller just nu. Kommer polisen då nöja sig med att ge mig en vänlig men bestämd tillrättavisning? Knappast. Varför ge dömda brottslingar större friheter och rättigheter än vanligt folk?

Jag hoppas, inte för att de skulle behöva egentligen, att överläkaren är stark nog att överklaga (vilket jag hoppas är möjligt) för att ytterligare pröva den här principen. Jag hoppas också att familjen är stark nog att göra en polisanmälan mot mannen, så han kanske förstår mer vad som gäller i framtiden...