Tenct

Som rymdintresserad måste jag ju kasta mig in i den här debatten med samma ambition och entusiasm som ett spontant snöbollskrig. För på nåt sätt liknar hela debatten något av snöbollskriget på skolgården. De flesta tycker att ispärlor med lite grus i ska förbjudas. Någon kan ju få den i ögat. Men en liten skara entusiaster har byggt en snömur i ena hörnet av skolgården och förskansat sig och kastar sina ispärlor på alla och envar som kommer i närheten. Endast en mulning kan få dem att ge upp.

På samma sätt går det nu till i astronomiska sällskap. De flesta är överens om att Pluto, som tidigare klassats som planet, nog inte borde vara det och degraderat den till dvärgplanet. Dvärgplanet som är en kompromiss mellan planet och asteroid. Men så finns det en del, som av olika anledningar vägrar godta beslutet (som genomfördes demokratiskt genom röstning - till vissas fasa). En anledning kan vara är att Pluto i så fall var den enda "planeten" upptäckt av en amerikan. En annan är att man leder ett forskarlag med en rymdsond på väg till "planeten".

Det är ganska roligt att läsa vad Stern, ledaren för New Horizons, sonden på väg till Pluto, tycker. Citatet (från DN): "IAU gjorde något väldigt pinsamt. De lät folk rösta. Men inom vetenskapen röstar vi inte. Himlen blir inte grön därför att alla räcker upp händerna och röstar för det" är riktigt roligt. Jag verkligen känner bitterheten här. Någon som är för demokrati när majoritetens åsikt bara råkar sammanfalla med ens egen. Någon vars stolthet är sårad. Någon vars prestige är hotad, prestige som han inte kan inkassera förrän 2015, då sonden kommer fram, men som han uppenbarligen redan räknat in och börjat spendera.

Det roliga är, att i mitt tycke, så har Stern fel hur man än vänder om det. Han har visserligen rätt att inom vetenskapen presenterar man fakta som grundas på observationer och bevis. Men man kan rösta om definitioner. Definitioner är i sig inget absolut, inget mätbart. Så om vi alla röstar om att färgen som vi ser på himlen i framtiden ska kallas grön, så är den helt plötsligt grön. Färgen i sig bär inget meddelande om att den heter grön. Det är en mänsklig definition. På precis samma sätt kan vi ändra definitionen av planet. Å andra sidan så kan man ha kvar planetdefintionen, men med de nya upptäckterna av Eris med flera "planeter" kommer vi snart ha tiotals planeter i solsystemet både här och där. Och då kommer definitionen av planet att självdevalvera... (och vi konstruerar snart en ny klass för att särskilja de "riktiga" från de andra)

Jag förstår inte heller riktigt att Stern känner sig så hotad. Han är fortfarande ledare för en sond på väg att sätta nya gränser. På väg till en himlakropp med en atmosfär som fryser och faller ner. En himlakropp vi vet lite om och kan lära mycket nytt om. Den finns ju där, hur den än benämns. Han borde vara exalterad.

Så som Bloggen Bent påpekar och som går att utläsa ur DN's artikel så är striden inte bara av astronomiskt intresse. Det är en ganska intressant mänsklig företeelse. Det handlar om det som det så ofta handlar om. Ära. Makt. Prestige. Pengar.

Men man kan faktiskt påpeka att det funnits tvivel om Plutos status länge, även innan Eris upptäcktes. Dess ringa storlek, dess udda bana och det faktum att dess måne Charon är förhållandesvis lika storleksmässigt är rena fakta som sätter en särprägel på Pluto bland "planeterna". Så även Stern måste erkänna, att om han tittar på fakta som han så verkligen längtar att göra, så är Pluto ett svart får i lammskocken.

Förresten, det får mig att tänka på en sak. Charon. Är Charon fortfarande en måne? Kan en dvärgplanet ha en måne. Den faller ju på kriteriet att den ska dominera sin omgivning. Om den då inte gör det så kan väl inte man anse att det som inte domineras är undergivet. Alltså Charon kan inte vara en måne. Charon borde vara en dvärgplanet, vilket ger att Pluto-Charon blir ett dubbelsystem (=än mer intressant att studera).

Vi ska nog inte sörja Pluto... utan fira Charon!

Snöbollskrig... någon?