Min första reaktion på vår nye generalsekreterare i FN

Jag måste säga att jag höjde både ett och två ögonbryn när jag imorse såg Ban Ki-Moons uttalande om Saddam och dödsstraffet, vilket bland annat rapporteras i DN. Det råder väl i sig ingen större tvekan om att Saddams brott är förkastliga och att Saddam är skyldig. Inget konstigt med det, och jah kan bara hålla med om att vi ska minnas offren, de anhöriga och de ansvariga. Jag kan dessutom hålla med om att beslutet om dödsstraff ska vara en nationell fråga. Med det menar jag att beslutet om att avskaffa måste komma från varje land självt, inte påtvingas utifrån. Kommer det här beslutet inte självmant så har man ändå inte nått så långt.

Däremot menar jag då att man kan både inrikes och på det internationella planet arbeta för dödsstraffets avskaffande. Det ska debatteras och man kan försöka påverka de stater som fortfarande praktiserar dödstraffet. I det ljuset är det lite överraskande och lite oroande att Ki-Moon inte tar en tydlig ståndpunkt mot. För ett frånvarande av ståndpunkt mot är ju ett tyst godkännande av det. Jag blir lite överraskad eftersom jag tidigare antagit att FN nästan per automatik varit emot dödsstraff, något som jag nu ser kanske var fel. Därmed är det oroande att det första uttalandet från Ki-Moon om det är så pass släpphänt.

En oroande aspekt är ju FNs oförmåga att agera när det behövs, för att istället fastna i onödig byråkrati och sammanträden, inte minst beroende på veto-rätten. Är den vaghet Ki-Moon nu uppvisar ett exempel på hans ledarstil så har jag få förhoppningar om att situationen kommer ändras...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0