Tenct

Tänkte först bara be om ursäkt för rubriken. Jag har dragit en tanke till extrem och använt lite vinklande ord för att i viss mån synliggöra mina farhågor. Aftonbladet skriver om en ny metod som testas i Piteå där eleverna i första klass får lära sig skriva med hjälp av dator istället för det klassiska sättet att skriva med penna på ett papper. Jag är kluven, och det ska bli intressant att se om man får höra någon uppföljning till projektet. Det är ju kanon, verkligen jättebra om det hjälper till att utveckla språket hos barn, något som senare kan hjälpa till med läs och skrivförståelse. Och det är bra om det kan hjälpa elever som har det lite extra svårt med finmotorik eller med bokstäver i allmänhet. Om de kan lyftas att träna mer än grundläggande rörelser till att träna skriva är det finfint.

Men det är två saker i artikeln som direkt får mig att reagera med en viss oro. Det ena är den nöjda kommentaren från en av eleverna. "Det är så jobbigt att skriva med penna". Ok, det kan ju stämma. Men om det är jobbigt, vad är chansen att den eleven lär sig skriva med penna senare? Speciellt när han då vet att han kan skriva fint på datorn och ser sina jobbiga första försök med pennan. En snabb jämförelse kan nog leda att man snabbt kastar bort pennan.

Och skräckscenariot (om än visst med överdrivna farhågor) är att att kunna använda en penna är något förbehållet den fina kulturen, den akademiska eliten och konstnärerna. En kunskap som glöms bort av gemene man. Visst, när allt mer skriven kommunikation sker via ett tangentbord, man kan se det som en naturlig utveckling. Behöver vi fortfarande pennan? Mitt svar är ja. Jag skulle då inte vilja vara beroende av ett tekniskt hjälpmedel för att kunna skriva.

Det andra som fick mig att reagera var meningen "... det dröjer inte länge innan de också kan utnyttja datorns rättstavningsprogram. " I tider där särskrivning ökar så tror jag just det här kan vara förödande. Eleverna riskerar helt, precis tvärtemot tanken med att utveckla språket, att tappa känslan för språk och rättstavning. Det tar ju ändå datorn hand om. Det är ju bara det att datorn är rätt puckad och klart begränsad i sin förståelse av språket. Är man beroende av rättstavningsprogrammet för att få ihop en begriplig text så riskerar man starkt att skapa indivder som helt enkelt inte kan uttrycka sig trovärdigt med ord. En text med mängder av underliga formuleringar och full med stavfel (som kontrollen missar - för det gör den) är inte trovärdig. Och lyckas man inte att skriva trovärdigt så kommer man få det svårt att ta sig fram exempelvis på högre utbildningar. Återigen kan man se en förlänging där vi faktiskt gör barnen en björntjänst.

Till sist blir jag lite orolig när man återigen hamnar i det läget att man stött på något knepigt. Och kapitulerar. Man övervinner inte svårigheterna, man gör sig beroende av hjälpmedel och tar sig runt problemet utan att egentligen lösa det. Visst, vissa skriver som krattor. Datorn kan vara ett bra komplement. Men är det inte bättre med en vision om att faktiskt lära sig skriva med en handstil som man är nöjd med? Och är det då inte bättre med mer övningen än mindre? Eller är det lika bra att ge upp direkt?

Fast det kan ju vara så också att jag bara tycker det var bättre förr och är rädd för förändring. Ska bli kul att se om det här slår igenom och vad resultatet blir.