Initiativ och limbo...

Läser att svenskledda satellitprojektet PRISMA klarat CDR (Critical Desig Review) hos SCC och kan gå vidare enligt planen. Jag gillar att Sverige visar framfötterna i rymden och utvecklar både kompetens och gott rykte samtidigt som fungerande satellitsystem och experiment. Jag tror vikten av att ligga i den här fronten är underskattad, både ur ett vetenskapligt men kanske framför allt ekonomiskt perspektiv.

Sen läser jag att jag antagligen är dömd att få stanna här på jorden. Kraven NASA sätter på sina astronauter är nämligen inte små. Men visst, jag kan skaffa mig utbildning och erfarenhet. Svårt men inte omöjligt. Jag har en möjlighet att klå konkurrensen och bli utvald. Jag tror jag har riktigt goda chanser att klara de (flesta - se nedan) fysiska, psykiska och medicinska testerna. Heck... för att bli astronaut hos NASA måste man till och med vara amerikansk medborgare (var Fuglesang det? tror inte det, men han var å andra sidan ESA-astronaut). Men det går att fixa. Men sen kommer det jobbiga. Man måste rak i ryggen kunna dansa limbo under en ribba på 190 cm. Det klarar jag inte utan att kapa fötterna... och jag vill gärna ha mina fötter kvar.

Men det kanske finns nån som inte har så låga krav...?

Kommentarer
Postat av: SB

Crap! Inte bara svenska flygvapnet, nu även NASA alltså som blankt vägrar se mina andra kvaliteter bara för att jag ser ner på antagningsledarna... :)

2007-02-07 @ 11:27:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0