En grym sport...
Skidskytte är en grym sport. Ödet i ett lopp hänger på de där skälvande sekunderna där man står där, nästan i kamp med sig själv, och ska smeka iväg de där skotten. Jag har aldrig testat eller utövat sporten själv, men bara att titta på en skjutning som gäller något får min puls att rusa iväg. Att veta att det kan hänga på millimeter. Att veta att om en sekund är man guldfavorit eller helt borta. Det måste vara grymt. Men belöningen kan därmed också bli så himlalik.
Därför kan jag inte annat än att bli imponerad och se när de som står där och är löjligt säkra med bössan i hand. Idag kom jag in (efter lite sporadiskt tittande) precis innan Bergmans sista skytte. Det tog inte många sekunder innan jag levde mig in i det hela. Oron som kom med den där bommen... lättnaden men ändå den där spänningen när det bara blev en. Att se hur han höll avståndet. Att se Bergman ta den svenska flaggan och defilera in i mål. Säkra Guldet.
Och att se bilderna på en ömsom jublande, ömsom gråtande tränare i Wolfgang Pichler. Det är känsla, det är inlevelse. Det är lycka.
Grattis. Ni har förtjänat det!
Därför kan jag inte annat än att bli imponerad och se när de som står där och är löjligt säkra med bössan i hand. Idag kom jag in (efter lite sporadiskt tittande) precis innan Bergmans sista skytte. Det tog inte många sekunder innan jag levde mig in i det hela. Oron som kom med den där bommen... lättnaden men ändå den där spänningen när det bara blev en. Att se hur han höll avståndet. Att se Bergman ta den svenska flaggan och defilera in i mål. Säkra Guldet.
Och att se bilderna på en ömsom jublande, ömsom gråtande tränare i Wolfgang Pichler. Det är känsla, det är inlevelse. Det är lycka.
Grattis. Ni har förtjänat det!
Kommentarer
Trackback
