Stjärnklart
Vandrade hem ikväll och märkte att det var stjärnklart. Jag kan inte hjälpa att bli fascinerad av dessa små ljusprickar. På ett sätt så enkelt, de är ju bara ljuspunkter på en så underligt mörk natthimmel (fast varför är den mörk egentligen - tänk på den ni). Fast jag kan inte låta bli att tänka att just den stjärna jag tittar på kanske inte är så olik vår egen sol. Den kanske har planeter runt sig? Nej, den har troligtvis planeter runt sig. Denna lilla fläck på min natthimmel kanske är grunden för liv på sina planeter - precis som vår sol är för oss. Och kanske står det någon på den planeten och kikar upp, spanar ut över de enorma avstånden och kikar på en ganska obetydlig rödgul liten prick... Kanske möts våra blickar... Tänk att få möjligheten att lämna vår kära jord och se nya natthimlar, se våran egen obetydlighet i allt. Man är inte så stor ändå...
Hm, tänk hur lätt en trött men fantasifull hjärna kan roa sig själv... bara den får det minsta av stimulans.
(Well - hockeytime!)
