Den vita plastbiten...

Tänk vad lite plast kan göra för så många. Åtminstone för mig. Skulle du säga att, "Enc - ta och spring en timme" skulle jag nog mest titta på dig som om du sagt nåt totalt obegripligt, och sen ignorerat det toltalt. Men, släng ut den där vita plastbiten framför fötterna på mig, sätt en lite mer avlång plastbit i händerna på mig och jag springer frivilligt i timmar... Jag är till och med beredd att konkurrera och dela med mig av den lilla vita plastbiten. Säg, är inte människor underligt funtade...?

Eller är det bara jag? (Att döma (stavas det verkligen så, tydligen) av folktätheten i hallen är jag inte helt ensam i alla fall)

Nåja. Efter att sprungit mig trött - vaderna klagar en aning (äsch - de kan klaga bäst de vill, imorgon får de en ny dos) tycker jag mig förtjäna en stund i soffan framför en bra film. Problemet är väl bara att TVn som vanligt vägrar ge en hjälpande hand, så det får bli en ur DVD-lagret. Beslutsångest.

På tal om beslutsångest. Är det värt att vara vaken till klockan 2 inatt för att lyssna på NHL? Jag har inga tidiga åtaganden imorgon, men... Åsikter mottages tacksamt. Jag håller räkningen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0