Hur rolig är en fotbollsplan?
Jag undrar vad de tänkt sig åstadkomma när de kommer fram till Ronaldinho. Att han ska klappa dem på huvudet? Ge dem ett par av sina fotbollsmiljoner? Kanske tror de att de ska bli skänkta en högre grad av fotbollstalang genom att pussa hans skor? Ärligt talat - vad vill de ska hända?
Jag kan däremot säga vad det kommer att betyda. Det kommer bli mycket svårare att få hit toppfotboll, eller evenemang överhuvudtaget. Om inte omöjligt (jag hade då inte lagt en match här i Sverige längre). Sverige kan i konkurrensen egentligen bara hävda sig starkt på ett enda område. Evenemanget. Vi är ingen stor marknad, vår fotboll inte mycket att hurra för. Nu har några idioter effektivt dödat vårat bästa argument för att lägga något, vilket som helst arrangemang, i vårt land. Vilket är synd, för det var ganska trevlig fotboll som bjöds. Och det måste ändå vart ganska trevligt för de personer som valde att sitta ner i vårsolen och titta. Inte springa.
Jag hoppas att de personer, nej idioter, som nu sprang in på plan polisanmäls. Vilket lovas i medierna. Jag hoppas de får fundera på hur smart den där löpturen egentligen var i en cell på polishuset över natten. Och jag hoppas de får ta sig en längre funderare i ett fängelse på en plats långt borta. På de där kvadratmeterna kommer nog drömmarna om öppna gräsplättar te sig som en ironisk dröm.
Men för att inte bara klaga, utan även ge viss konstruktiv kritik till dessa något (i min syn) mindre begåvade personer. Ta på er er fotbollströja. Bär flaggan som en mantel. Sätt på er en färgglad hatt. Spring genom närmsta park. Då kommer ni uppnå precis samma sak som ni gjorde nu. Ni såg ut som idioter...
[Expressen, Aftonbladet, SvD]
Oskyldigt anklagad
Men detta är något som gör mig upprörd. Ur alla aspekter. Våldtäkt är bland det lägsta en person kan hitta på. Mina tankar om våldtäktsmän (och de fåtal kvinnor som finns) är inte särskilt höga (är det "bara" sju år max för våldtäkt). Och däri ligger en del av problemet. Våldtäkt är ett brott, som kanske mer än andra (jag är ännu lyckligt ovetande) sätter djupare känslomässiga spår, både i individerna och kollektivt i samhället. Att bli anklagad för våldtänkt kan i många fall vara detsamma som att bli dömd. Därför blir jag upprörd när man läser att allt fler falskangivelser sker. Det är nästan att en falskangivelse om våldtäkt är lika lågt som själva brottet. Det är ju ingen direkt kroppslig kränkning men en oerhörd mental kränkning, för att inte tala om ett indirekt påhopp på alla som verkligen blivit utsatta. Dessutom leder det i stor del till resursslöseri i stor skala. Att ge falsk angivelse bör (tillsammans med övergrepp i rättssak som jag skrivit om tidigare) ses oerhört strängt.
Det andra stora problemet, förutom den känslomässiga kopplingen, är att det ofta är ett brott som är svårt att utreda, där bevis kan vara svåra att få fram. Risken är stor att ord står mot ord. Risken är stor att någon kommer fara illa i rätten, att inte deras berättelse, som kan vara sann, blir trodd.
Därför är det av största vikt att utredningar sker med koncentration och saklighet. Att alla möjliga aspekter att antingen bekräfta eller förkasta berättelser används. Därför är det oerhört alarmerande om det i en iver att sätta dit så många som möjligt det luckras upp i utredningsproceduren och därmed rättssäkerheten. Principen måste, även om det i många fall kan vara hemskt orättvist, att skulden måste bevisas istället för oskulden. Att bevisa ett icke-förhållande, att man är oskyldig, kan nämligen vara i princip omöjligt. Detta gäller givetvis både våldtäkt som alla andra brott. Här måste ju polis och rättsväsende göra sitt yttersta för att inte ord ska stå mot ord, utan fakta mot fakta. (Det är visserligen en ganska intressant devalvering av vittnesmålet jag gör här - men det är nog så jag ser det.)
Rätt frågor måste ställas (inte de om kläder och berusning som förbluffande ofta figurerar kring dessa falla - det är både direkt löjligt och grovt förolämpande för alla att de förekommer), och de måste ställas med en objektiv och kritisk ( i betydelsen att man väger fakta och trovärdighet - absolut inte negativt) inställning. Rättssäkerheten är nog något bland det heligaste vi har. Den måste bevaras.
Ljud som förgyller och förstör
Började imorse med att någon i huset för andra dagen i rad tyckte det var en utomordentlig idé att spela hög musik klockan sju på morgonen. Jag vet att jag inte går upp tidigast på morgonen men jag gillar inte när man vaknar till basdunket som fortplantar sig genom väggarna. Fast jag fick ju också förmånen att höra de flesta tongångarna. Har dessutom funderingar på om personen i fråga förutom stereon också hade igång TVn och hade nån egen tävling vilken maskin som kunde låta mest. Det förstörde den här dagen.
Så när jag nu på eftermiddagen, efter att ha gjort ett vanvettigt försök att vara produktiv i alla fall la jag mig på soffan för att slumra. Men där vet jag av erfarenhet att det inte är bara att lägga sig i soffan. Vill jag slumra extra skönt så behövs ljud. Gärna i form av en tv-serie, men inte nya avsnitt, gärna avsnitt jag kan utantill.
Så, ljud är viktigt. Även om det är ljud jag inte ens vill lyssna till.
God Morgon?
Då kan man ju alltid säga "Morrn!". Vilket känns som om ett ganska självklart konstaterande. Så det passar ju inte alls, det heller.
Visst är det oroväckande vilka problem man kan hitta på? :)
Flytta för jobb...
Ska AMS betala flytten? Det är inte helt gratis att flytta nämligen. Kan det bli en sådan underlig situation att du är tvungen att flytta utan att du har råd, men om du inte flyttar mister du ersättningen, och har inte råd att bo kvar. Hur är det tänkt att detta ska fungera?
Ska man splittra familjer? Om en part i en familj har jobb och den andra inte. Ska då ena parten behöva lämna familjen? Ska den som har jobb säga upp sig för att flytta med och ev bli arbetslös på den nya orten? Eller ska detta krav undantas familjer. Ska vi då ha högra krav på personer som inte har familj? Är det rättvist och rättssäkert? Hur går det om man har flick/pojkvän? Måste man vara förlovad? Gift? Ska man behöva gifta sig av ekonomiska skäl? Hur stor är risken att man skapar olyckliga människor som tvingats flytta. Olyckliga människor tenderar att inte producera så bra. Rent av kan flytten kanske leda till ökad sjukfrånvaro, då man kanske helt enkelt inte trivs på sin nya hemort.
Jag tycker visserligen att det är bra om arbetslösa uppmuntras (inte tvingas kanske) söka jobb. Det är bra om man kan öka den geografiska rörligheten för att minska arbetslösheten. Men ska flytt vara ett tvång. Jag tycker det är alldeles för många frågetecken kvar innan jag kan gilla det här...
Helg. Punkt.
Livsmedelsverket rycker ut! Var god dröj...
Men på Livsmedelsverket är det ingen panik. Där tar man det kolugnt. Man säger att man om några år, när man ändå reviderar rekommendationerna kan kika på detta. Några år. Några år! Tänk om du ringde efter ambulans som svarade att hjälpen kommer, nästa år? Dålig jämförelse tycker ni? Tänk bara på hur många ambulanstransporter pga benbrott som sker... Några år, kom igen livsmedelsverket! Vakna!
Livsmedelsverket vill ha mer data. Detta trots att Livsmedelsverket själva ganska nyligen presenterat en studie som säger att 90 % av flickorna i årskurs 5 lider av D-vitamin brist. Där är den igen, siffran. 90 %. Det är rätt mycket. Vad vill livsmedelsverket göra? Rycka ut? Larma? Njae... varför inte utreda mer?
Men varningssignalerna bara haglar. Socialstyrelsen larmar om benbrott som ett ökande problem. En studie i Finland (precis en sådan som Livsmedelsverket kanske vill göra) ledde till att mjölken sen 2002 obligatoriskt berikas med D-vitamin. Uppföljningarna tyder på att åtgärden inte räcker. Hur många tror att förhållandena i Finland är mycket sämre än i Sverige? Räck upp en hand.
Men det är ju klart. Det här låter precis som en sådan fråga man kan strunta i ett antal år. Jag menar, det känns ju inte så himla viktigt. Om några dör till följd av komplikationer av benbrott. Om några får lida lite. Något som skulle kunna åtgärdas ganska enkelt. Det låter ju inte så viktigt. Låt oss vänta. Det handlar ju bara om några år...
Ägg innehåller D-vitamin. Det finns ägg i min kladdekaka. Mer kladdekaka.... för hälsans skull...
Debatt... mycket viktigt! Ge din åsikt du med!
Hur ska din kladdekaka vara?
Motivation att träna...
Men Expressen glömmer en sak. Att det är kul. Så när jag ikväll går och jagar den vita plastbollen så gör jag bara inte det. Jag jagar demensspöken på samma gång. Dubbel jakt... borde bli dubbelt så kul...
Vilt i rättegången...
Straffskalan för övergrepp i rättssak är dessutom för låg. Här är vi för mjäkiga. Brottet är så mycket allvarligare än själva handlingen. Här kan man verkligen tala om angrepp på frihet, trygghet och demokrati. Enligt min mening så är en hård skärpning i detta fall önskvärd. Jag talar om år i fängelse. För så allvarligt anser jag det vara. För det är ett angrepp på ett fungerande rättssystem.
Jag hoppas polisen prioriterar att gripa den i artikeln omtalade mannen, och att han får spendera månader i en cell funderandes på det lämpliga i sitt uppträdande.
Mer om betygen...
För inte kan de förespråka ett system som i praktiken (det gjorde det egentligen inte i teorin) betydde att elevernas kunskapsnivå inte mättes (ovh betygsattes) utan eleverna bedömdes utifrån deras klasskamrater. Teorin sade att över hela årskullen i landet skulle det, rent statistiskt, sättas en viss mängd femmor, en viss mängd fyror, och så vidare. Detta fick till följd att många lärare i klasserna (som är alldeles för små för att fungera statistiskt) tillämpade samma procentuella andelar av betygen. Alltså, var du i en relativt svag klass fick du lättare höga betyg än någon i en annan klass, där nivån allmänt låg högre. Med systemet IG-MVG infördes att betygen skulle sättas individuellt och elevens kunskapsnivå skulle mätas (och betygsättas). Målen och kraven var visserligen luddigt formulerade, men det är en viktig principiell skillnad att betyget är satt individuellt. Detta är i teorin (och praktiken) enormt mer rättvist och rättssäkert.
Jag kan inte förstå någon som förespråkar det äldre siffersystemet. Jag hoppas det beror på okunskap.
Mera betyg till folket...
Men jag förstår inte reaktionerna kring förslaget. Någon bakom förslaget sa "vi vill ha ett mer rättssäkert system...". Hur blir systemet med rättsäkert genom att införa fler betygssteg? Mer rättssäkert blir det väl möjligtvis om man ger klarare gränser och definitioner på betyg samt ger lärarna mer utbildning på betygssättning. Det kan behövas. Jag fick precis nyligen höra om en lärare som i praktiken fortfarande jobbar efter det gamla betygssystemet. Denne lärare har alltså inte på 13 år fattat och lyckats ta sig till principerna med det system vi har idag.
Motståndarna hävdar att det leder till mer betygshets. Min fråga blir densamma. Hur leder det till mer betygshets bara för att man har fler betygssteg. Som jag upplevt hetsen så är det en hets för att nå högsta betyg. Om då det betyget heter A eller MVG lär väl inte spela någon större roll. Ett B och ett VG kommer svida lika mycket. Möjligen kan ett C, som möjligen kan översättas (jag "översätter" fritt nu) till ett svagt VG, svida lite extra. Å andra sidan lär väl ett D då höja sig lite från ett G...
I praktiken tror jag inte det här får någon större betydelse. Inte mer än att vi får andra och fler bokstäver i betygspapperet. Inte mer än att vi än en gång får fundera ut hur man ska jämföra inbördes system och vänja oss vid något nytt. Och så blir vi lite mer Europa-standardiserade. Väl så. Jag fattar bara inte vad som är vinsten med det. Blir skolan bättre bara för att vi har samma betygssteg som de i exempelvis Tyskland? Europa-samarbete är bra - men man behöver ju inte vara fanatisk...
Dags att sätta ner flaggan
Byggmästare/Inredningsarkitekt
Förresten. Jag hoppas på 0 så klart, men den som gissar rätt på antalet väsentliga delar som saknas får... hmm.. får förklara sig varför han/hon spionerar på mig. För man kan väl inte ha sån tur att man gissar rätt på sånt?
Genmodifierat...
Jag är inte principiellt emot genmodifiering, vi har ju faktiskt genmodifierat rätt länge (tusentals år). Det är väl ingen som tror att jordgubben är en naturlig art (gör ni det så är det dags att tänka om nu), och den är vi rätt glupska på. Men förr använde vi processer som avel och korsningar och urval som tog ganska lång tid. Dagens metoder, som jag är dåligt insatt i, antar jag är mycket snabbare och mer "konstgjord" i den form att det möjligtvis sker i laboratorier.
Därför är det viktigt att vi på de nya genmodifierade grödorna gör ordentliga tester och tar grundade beslut. Om det nu stämmer att EFSA enbart använt uppgifter från Monsanto är det amatörmässigt, på gränsen till inkompetent (och en undersökning om eventuell otillbördlig påverkan kanske bör ske). De första man gör vid en utvärdering av källan är att man tar forskare med eget ekonomiskt intresse i resultaten med en stor nypa salt. Såna resultat, kan visserligen vara resultat av fläckfria undersökningar och metoder, måste bekräftas av oberoende forskare. Det är liksom ett grundläggande vetenskapligt krav tycker jag.
Så nu håller jag med om att MON863 bör åtminstone temporärt stoppas tills mer oberoende forskning kan tas fram. Monsanto bör öppna dörrarna och välkomna och vara behhjälpliga till sådana utredningar. Affärshemligheter och ekonomiska vinster får inte gå före säkerheten med vår mat.
Fem fingrar
Har sett filmen Five Fingers (som perifert figurerade i ett tidigare inlägg här) vilket visade sig vara en lite småintresant historia. Det handlar om holländaren Martijn som beger sig till Marocko för att sätta upp ett matprogram för undernärda barn i bergen. Men Martijn blir kidnappad och förs till okänd ort där han börjar frågas ut om sina intentioner och vem han verkligen är. Det visar sig att Martijn sitter på lite hemligheter han inte gärna vill dela med sig av och kidnapparna använder sig av tortyr. En efter en knipsas fingrarna av (vilket gör att detta är en film som känsliga kanske bör undvika).
Tyvärr så blir denna från början ganska spännande och mystiska film snart väldigt klar. Och slutet, som jag antar ska vara en överraskning känns inte det minsta förvånande. Däremot är det ett intressant experiment på hur man flyttar publiken sympati under en films gång. Här flyttas sympatin från Martijn, men landar tyvärr ingenstans. Vilket tillsammans med det förutsägbara slutet ger en känsla av att man egentligen inte bryr sig. Vilket är ganska misslyckat för en film.
Det är däremot en riktigt bra rollista i filmen. Laurence Fishburne, Ryan Phillipe och Gina Torres är alla starka namn som verkligen går in med allt sitt kunnande och höjer filmen så mycket de kan. Deras agerande är verkligen bra, och hade storyn vart lite bättre så... Ska även nämna Colm Meany och Touriya Haoud som hade små roller men gjorde de bra.
Betyg:
5 avklippta fingrar (passande va?) av 10 möjliga.
Fruktat?
Vad jag minns från, vilken lektion det nu än var men det var säkert biologin så är fruktköttet ett sätt att lura djur att äta frukten och därmed (ofrivilligt) sprida fröna som finns däri. Fine. Finurligt. Lurigt. Där har evolutionen, eller vad man nu tror på, funkat bra. Men, det finns alltid ett men eller hur, jag fattar inte hur evolutionen tänkt, hur en del frukter tänkt, när de har ett saftigt fint fruktkött och ett riktigt ogästvänligt yttre. Ta Litchi-frukten till exempel. Ett fint, sött och näringsrikt fruktkött, men ett hårt (även om lättforcerat) och smått taggigt skal. Vad är tanken? Försöker den säga, "ät inte min frukt" fastän den är beroende av det? Och för att göra det hela extra skoj så ska själva fröet i mitten vara smått giftigt. Så man måste bevisa sin kunnighet och ta sig genom skalet, och samtidigt inte vara så dum och glupsk att man slukar allt. Ett naturligt intelligens-test alltså. Naturen är bra underlig ibland...
Vi ska inte ens tala om ananas...
Snygg, sexig singel... på rätt plats dessutom!
... eller vänta nu....
Vägverket på villovägar...
Detta är ganska upprörande, faktiskt, även om det tillsynes kan verka obetydligt. Det visar på en myndighetsutövning som annars Migrationsverket slipat till perfektion. Paragrafrytteri utan minsta användande av sunt förnuft eller verklighetsuppfattning. En person hänvisar till en överenskommelse från 1989 som påstås säga att man ska i första hand skylta på landets egna språk. Vägverket verkar inte ta minsta hänsyn till hur man bäst förmedlar den information man vill. Vägverket kanske inte inser att vi i Sverige har en ganska god engelskautbildning. De flesta med åtminstone grundskola klarar nog av att lista ut vad det handlar om när det står "Bed & Breakfast". Om man nu inte känner till det vedertagna begreppet som det är. Jag kan tipsa Vägverket om Nationalencyklopedin, där det åtminstone på dess nätupplaga finns att slå på, så kanske även Vägverket inser vad det betyder. Vad Vägverket inte verkar inse, eller inte vill förstå, är att skylten kan vara ämnad till andra en svenska. Kan det tänkas att ett pensionat vill dra till sig utländska turister? Vad tror Vägverket ger de utländska mest och bäst information "Rum och frukost" eller "Bed and breakfast"?
Det är helt otroligt att Vägverket är villigt att spendera tid, pengar och resurser på att processa om en sådan sak, som varje vettig person inser att de har totalt fel i. Det är mina och dina skattepengar de använder. Känner du att du får valuta för dem? Det är så man får lust att anmäla dem till ansvarig minister, för även Vägverket ska väl kunna hushålla med sina pengar på ett vettigt sätt? För det var väl samma Vägverk som ville ha mer pengar till att förnya och reparera våra slitna vägar. Grattis... jag har just hittat en del åt er. Får jag hittelön? Eller kanske ni ska använda pengarna till att hitta kompetent personal, eller utbilda den ni har. Det verkar behövas.
Sen kan jag faktiskt avslöja en chockerande nyhet för Vägverket. Håll fast i stolen nu. Jag har åkt bil i Europa en hel del och det skyltas ganska friskt med Bed & Breakfast. Även i icke-engelskspråkiga länder. Otroligt. Hur vågar de?
Nej Vägverket. Lägg ner kartan, vakna upp och känn doften av erat totala misslyckande, och inse att det är faktiskt verkligheten ni lever och agerar i. Det är verkligheten som måste styra verksamheten. Inte kartan. Och se för *beep* till att använda mina skattepengar på ett vettigt sätt.
PS. Ni Vägverket-anställda som håller med mig, jag hoppas ni finns, behöver inte ta åt er av någon kritik. Men ni kanske borde prata med era kollegor mer och sprida lite sunt förnuft.