Mysteriet SJ

Är det inte underligt att ett företag som jag vill minnas för bara något år sen stod på ruinens och konkursens brant nu kan ge sina anställda 10 kkr i bonus. Visserligen gott och väl det, trevligt när det går bra för folk och företag. Men hur gick det till? Jag är SJ på spåren (ursäkta - ibland är bara humorn på topp)! Jag, som nu befinner mig i en mindre ort ungefär vid Vätterns södra spets, tänkte fira nyår med vänner i Trelleborg. Nyår, med andra ord dumt att köra bil. Så tåg var ju det logiska svaret. Hoppade glatt in på SJs hemsida och sökte fram en resa. Och satte i halsen när jag såg priset! Över 600 spänn för en student i andra klass! Enkel resa. Argh. Jag kom snabbt fram till att det är betydligt billigare för mig att ta ett konkurrerande tågbolag och resa till Luleå, vilket är en mångfalt längre resa än att röra på mig över södra Sverige. Med de priserna är det inte särskilt konstigt om SJ, i stort sett utan konkurrens, går bra. Hur som helst... tråkigt var det och de tappade åtminstone en kund i mig.

Juldagen

Hoppas alla hade precis en så bra jul som de önskade. Hoppas skinkan smakade fint, glöggen var varm och Kalle och hans vänner roade som aldrig förr.

Vår skinka smakade fint, glöggen... eh... glöggen var redan drucken och Kalle och hans vänner gjorde ett bra jobb, det vill säga lullade in en i en alldeles perfekt halvkoma efter julbordet. Det enda som saknades var nog ändå snön. Faktum var att julafton där jag spenderade den var en strålande vacker vårdag. En klar varm sol sken från en i stort sett klarblå himmel, termometern, som sitter i skuggan, letade sig upp på dryga 5+. Vad det var i solen kan man bara gissa. Kanske inte det bästa julvädret, men riktigt bra vårväder. Jag och min mor gick på julpromenad. Vi var inte helt ensamma om den tanken, utan vi mötte rätt många på vår promenad. Och vi lyckades överraska, en del nästan chocka, samtliga. Allt vi gjorde var att vi till alla, kända som okända, önskade en God Jul. Det var tydligen oväntat. De flesta verkade bli glatt överraskade och hälsade och önskade glatt tillbaka, men flera blev tydligen väldigt konfunderade och ställda. Är vi verkligen så instängda här i det kalla Norden att vi blir så överraskade när någon okänd önskar något så enkelt som en God Jul? Speciellt när det just är en helg då man på nåt sätt kollektivt kan sluta upp bakom varandra och önska varandra det bästa (vi har ju bara någon dag tidigare kolektivt trängts på köpcentrena). Tydligen är vi det... det trodde jag inte.

Ah... juldag. Mer släkt, mer julbord och mat. Mums...

God Jul

En rolig, trevlig, fridsam (och för alla lyckliga i norr, vit) och alldeles speciellt God Jul önskas er alla!


Expert... I think not!

Jaha... mitt i all julklappsjakt så fick jag för mig att be Expert printa ut några av mina kort. Tanken är ju att några stycken av dem ska hamna på min vägg så småningom. Det verkade inte vara några större problem, lämnade in CDn, sprang vidare ut i folkvimlet och återvände som avtalat och fick en bibba bilder med mig.

Döm om min förvåning när jag sedan i bilen på väg hem upptäcker att knappt hälften av mina kort saknas! Och framförallt, den riktiga katastrofen (kanske inte för mig då) är att jag helt plötsligt bläddrar fram ett kort på en pudel. Intet ont i sig, men jag har ingen pudel. Jag känner ingen med pudel och jag har absolut inte fotat någon pudel. Kort (pun not intended) sagt, det är inte mina kort. Jag har fått kort från någon okänd människa som nu antagligen saknar sina kort.

Efter samtal med Expert (nåja, de heter ju så i alla fall) så gjorde de åtminstone en halv pudel. Jag fick mina resterande kort, som låg kvar i affären, och återlämnade de jag inte kändes vid. Så framkallade du kort på A6 igår och saknar kort på bland annat en pudel, så gå tillbaka och säg vad du tycker. De förtjänar att höra det - och nu ska korten finnas där.

Well... 5 och en halv timmer till julafton. Någon som har någon julklapp kvar att fixa? Det börjar bli dags nu...

Mobbad chokladpralin

Förstår inte varför den stackars Körsbär i likör blir sist vald gång på gång, år på år i varje julreklam för Aladdin. Det är ju en av lådans bästa bitar - riktigt god. Man undrar ju varför Marabou har kvar en pralin som de år efter år porträtterar som att ingen vill ha den. Vilket då inte är sant, vilket säkert Marabou, eller Kraft Foods som är bolaget bakom, vet om. Vilket också gör att Körsbäret finns kvar år efter år, till min lycka. Vill ingen annan ha Körsbäret blir det ju mer till mig...

Fast man kan ju undra... läser så här om Aladdin på Kraft Foods hemsida: "Aladdin står för omtanke och gemenskap...". Jag undrar verkligen om Körsbäret är tillfrågad när denna mening formulerades.

Sen har jag en väldigt vag minnesbild, från den antika tid då jag var litet barn, så vag att jag inte vet om den är sann att det fanns en ask med bara mörka praliner, jag tro den var blå. Är det någon som vet om den är verklighet, den nämns inte heller på hemsidan, medan den ljusa Paradis lyfts fram.

Ja, det är ju juletid, en tid för önskningar, så jag önskar väl mig mer Körsbär (i likör) och en ask med mörka praliner... Vem har telefonnumret till Tomten?

82 % lagom... kan man vara det?

Ok... så nu har jag också gjort det. Testat hur lagom jag är (gör det själv, här). Och tydligen är jag 82 procent lagom. Jaha? Började tänka, vilket kan vara farligt, och kunde inte riktigt avgöra vad 82 procent lagom innebär. Kan man vara 82 procent lagom? Så det är inget som man antingen är eller inte? Uppenbarligen inte. Är jag en sån som står i kön (jag belönades med en ordningssam kölapp) men inte är orädd att ta det sista av något på julbordet. Eller vad? Nu är jag förvirrad... lagom förvirrad kanske...

Slog upp lagom på ne, gillar ordhistoria, och läser (efter att hamnat hos språknämnden - känns som om man vart olydig i skolan eller något) att lagom inte kommer från vikingarna som delade mat eller dryck och bara tog så pass att det räckte laget om. Iställer så är det ett betydligt nyare ord från ordet lag i dativ plural-böjning. Ärligt talat, kan vi inte allihop enas och besluta om att vikingavarianten är rätt istället. Den är i alla fall mycket roligare...

Snabbtänkt...

Ulvskog kräver att mandatperioden kortas (SvD). Fyra år är för länge, och Ulvskog efterlyser en tillbakagång till tre år, som det var förr. Min första tanke, ja det var ju lägligt att det kravet helt plötsligt dök upp så där ett par månader efter socialdemokraternas valförlust. Hade samma krav kommit om sossarna vunnit? Ulvskog lär ju hävda detta, jag är väldigt tveksam. Nej, min misstanke om utspelet är helt enkelt att sossarna med Ulvskog i spetsen vill tillbaka till makten så fort som möjligt. För nog har väl sossarna haft ett par mandatperioder vid regeringsmakten efter förlängningen att ta upp frågan - något jag missat om de i såna fall gjort, men jag tror snarare att de inte gjort det alls. Förrän nu, när de inte vann. För det är mycket av min bild av sossarna, deras makthavande är mycket viktigare för partiet än befolkningens och Sveriges välgång. På något sätt känns det som om sossarna ser sitt makthavande som norm, som en grundläggande rättighet som de nu bedrövat anser sig blivit berövade. Annars borde väl ett arbetarparti verka för arbete och att man tjänar på att arbeta, vilket det är länge sen sossarna gjort, åtminstone i mitt tycke.

Dessutom tycker jag en fyra-årig mandatperiod är bättre. Är väljarna övertygade om att ett byte är nödvändigt kommer bytet. Är väljarna inte intresserade av ett regeringsbyte lär ju regeringen sitta hur som helst, oavsett mandatperiodens längd. Dessutom, om det kommer en längre period med jämnhet mellan blocken tycker jag faktiskt regeringen ska få fyra år på sig att genomföra sin vision. Därefter kan vi döma genom val. Och förhoppningsvis slipper vi regeringar som bara lägger sin tid på att upphäva föregående regerings beslut... vilket är det sämsta av båda världar.

Allt har sin tid... (lite julgnäll :) )

I en kombinerad anda av julkänsla och dokusåpor vill jag härmed dela ut en nedbränd julbock (jmf svarta kameler) till de affärer som säljer semlor redan. Nu måste jag säga, semlor är bland det godaste jag vet, med härlig mandelmassa (och gott om det ska det vara!) och en fin dos grädde. Men allt har sin tid, och av samma anledning jag inte vill ha julpynt i oktober tycker jag det är hädelse att sälja semlor redan nu...

Mummel... mummel... ;)


Julmat...

Jag tror DN försöker ge oss nåt kollektivt dåligt samvete när de publicerar artiklar som denna. Den heter "Så bränner du julmaten" men andemeningen när man läser blir snarare "Ät inte julbord - för du blir aldrig av med det..." . Nu är jag visserligen inte den som bryr mig särskilt mycket, och inte den som behöver bry mig heller, lyckligtvis. Men 18 minuter i TV-soffan för att bränna av en ( 1 ) pepparkaka? Ok, 18 minuter i Tv-soffan kan jag klara - men vem sjutton äter 1 pepparkaka. Jag äter möjligtvis 1 pepparkaksburk. Det blir många minuter i Tv-soffan. Och visst, jag gillar min Tv-soffa, men jag vill nog inte bo där...

Fast jag har lösningen (och det heter inte motion :) ). Pepparkaksdeg. För tänker man på det logiskt, vad händer egentligen när man bakar pepparkakor. Jo, man sätter in pepparkaksdeg i ugnen. Ugnen är varm och värme är energi. Alltså säger det ju sig själv att det är i ugnen det bokstavligen bakas in energi i pepparkakorna. Med andra ord så borde det inte vara några som helst problem att äta pepparkaksdegen... som är så god dessutom!

Så roffa åt er på julbordet, men fråga efter pepparkaksdeg istället för pepparkakor.
Happy hunting!

Julreklam

Uttryckte vad jag tyckte om Tv-reklam för någon månad sen (här). Nu så här nära jul har det givetvis inte ändrats. Jag gillar fortfarande inte reklam, och speciellt inte Tv-reklam, vilket lett till att jag sällan ser filmer från Tv-sändningar. Men jag måste säga, Coca-Colas julreklam, den med lastbilarna (finns lite olika versioner - här finns en), den gillar jag. Skarpt. Jag gillar musiken, jag gillar lamporna och jag gillar det "massiva" som den i storts sett oändliga lastbilskolonnen. Och jag gillar hur (åtminstone den länkade filmen) tassar fram i början för att, liksom väntan i december på julen, stiga i styrka och avsluta med pricken över i. Vackert.¨

Ironiskt då att julen är den tid på året då jag köper minst Cola, som många andra köper jag mer julmust istället.


Wow... det gick snabbt

Detta hade jag inte riktigt väntat mig. Efter att återigen ha ifrågasatt dödsstraff trodde jag ändå att det skulle bli som vanligt. Stor upprördhet bland motståndarna till dödsstraffet och en tyst förnöjsamhet från förespråkarna. Sen skulle debatten, åtminstone den allmäna i medier, sakta dö ut för att återigen explodera vid nästa avrättning. Som ett sorts vandrande i en cirkel där det visat sig oerhört svårt att flytta centrum, speciellt eftersom människor i maktposition inte haft ett intresse av att agera.

Nu kom det redan dagen efter en officiell reaktion, mest kanske på att man är på väg att byta ut en av de dödsivrande bröderna Bush. Men rättssytemet har också insett problemen, och även om de inte tagit de beslut jag önskade se, så är det ändå ett steg i rätt riktning.

Ett av de stora problemen  med dödsstraff är att människorna i makt att "lagligen" ta en annan människas liv har större intresse av sin egen prestige än rättvisa och sanning. CNN, som också skrivit om detta, pekar på detta genom att framhålla att de ursprungliga förklaringarna om fångens dåliga lever, nu verkar vara uppenbara fabrikationer för att framställa sig i bättre dager och avsäga sig ansvar. För tänk om man nu, i värsta fall, har dödat en oskyldig. Då har man ju mördat. Då kan man vara näste person på britsen... om tjugo år sisådär...

Om jag också kunde måla så där...

För att i viss mån väga upp det dystra och tunga föregående inlägget, lyfter jag fram den här videon från CNN (vänta till efter reklamen) om en ung tjej som målar. Tro vad man vill om hennes inspiration, som on säger kommer från Gud - det spelar i det här fallet ingen roll, men måla det kan hon...

Dags att tänka till igen...?

Både Expressen, Aftonbladet och CNN (bland andra), rapporterar om en avrättning i Florida, där en man avrättades för ett brott begånget för 27 år sedan. Avrättningen tog över en halvtimme och var tvunget att göras om. Bortsett från alla andra argument för och emot dödstraff, vilket man visserligen kan diskutera i längd, hur kan man påstå att

A) Avrättningen är human och smärtfri - när mannen grimaserade och vred sig efter den "dödliga" injektionen. Detta är ytterligare ett exempel på att avrättning är inhumant (vilket borde ge sig självt bara från ordet) och grymt.

B) Att det avskräcker brottslighet när det går 27 år mellan brott och straff. Har för mig att det brujar vara ett ganska vanligt argument att för konsekvenser ska vara effektiva bör de vara tidsmässigt kopplade till orsaken.

Tycker det absolut är dags att tänka till återigen för de som förespråkar dödsstraff....

Jultraditioner

Så var det gjort. Årets första (?) försök att bränna ner julbocken i Gävle (Expressen). Misslyckat och de små skador som blev är tydligen lätta att reparera. Skoj för bock-makarna. Måste säga att jag normalt finner vandalism och förstörelse idiotiskt, att bara meningslöst förstöra annans egendom. Urdumt. Men lägger jag handen på hjärtat och är riktigt ärlig, så när det gäller Gävles Julbock, så är det faktiskt lite spännande, och lite av en jultradition, att följa bockens öde. Kommer den brinna eller inte? Räcker motmedeln i år eller inte? Jag skulle aldrig göra ett försök själv, och vill absolut inte uppmana någon annan - priset för "traditionen" kan bli riktigt högt, förutom att byggarna blir besvikna och den vanliga invändan mot vandalism. Men likväl så följer man julbockens öde.

Samtidigt så lever ju Julbocken lite i symbios med sin eldiga historia. Jag är full av förståelse för byggarnas ansträngningar att hålla bocken vid liv. Men byggarna måste ju dessutom gilla åtminstone delar av den uppståndelse som julbocken har nu. Webcameror, rapportering i nationell media (i år har jag sett/hört både i radio och tidningar - men finns säkert Tv-inslag dessutom) och dessutom "filmstjärna". Hade detta någonsin inträffat utan att Julbocken åtskilliga gånger brunnit? Knappast. Jag vet att Jönköping hade en stor julkärve nåt år (som brann). Fick den stora rubriker eller medvetande riket runt. Nope.

Nu är visserligen traditioner (och myter) starka. Men jag undrar vad som händer om byggarna hittat ett mirakelmedel mot brännarna. Kommer Julbocken få samma uppmärksamhet om det inte finns nån spänning om dess överlevnad? Vi får väl se, om den dagen kommer...

Stjärnklart...

Varit riktigt vackra stjärnhimlar de senaste kvällarna och nätterna. Inga norrsken, men väl klara och vackra stjärnor och stjärnbilder. Men samtidigt så innebar de molnfria kvällarna att temperaturen sjönk ett par grader, under den kritiska gränsen där vatten fryser. Kombinerat med att under dagarna, när det var molnigt, regnade (suck) ganska mycket fick den plaskvåta marken en tunn men gnistrande hinna av is. Det gjorde all sorts promenad ganska intressant. Och att man vända blicken mot skyn för att njuta av himlen ett självmordsuppdrag...

För rymd och eller historieintresserade kan man ju nämna att Tycho Brahe fyller år idag.
Grattis Tycho!


Senaste offret... pepparkakshusen!

Översvämningar, torka. Hetta... allt är extrema varianter på väder som den globala klimatförändringen fått skulden för, troligtvis rättvist dessutom. Men man vet att det verkligen är fara å färde när husen rasar ihop på grund av vädret. Ja, inte vanliga hus då, utan pepparkakshus. TerraDaily rapporterar från det normalt kalla Sverige om pepparkakshusleverantören som fått många upprörda påringningar efter att husen kollapsat... och om man får tro artiklen så beror det på den skenande växthuseffekten! Det milda och fuktiga vädret är helt enkelt katastrofalt för den läckra konstruktionen... Jag som alltid funderat varför glasyr och Non-stop aldrig slog som riktigt byggnadsmaterial. Och nu har vi verkligen en anledning och ett argument när barnen frågar varför de inte kan bo i ett kakhus.

Tilläg: Ser även att Aftonbladet skriver om det...

Fast jag tvekar att växthuseffekten på ett så brutalt och spektakulärt kollapsar husen som jag och min bror gjorde förr i världen. Arméer av Lego-gubbar med vapen och maskiner, rymdskepp och alla otroliga manicker hade världens äventyr i familjens pepparkakshus nån gång efter nyår när det var ok att demontera det. Det var tider det...

Experimentera med mat

Då och då funderar jag lite på var och hur mat och maträtter har sitt ursprung. Hur många matkombinationer har vi förkastat på grund av lukt, smak eller lämplighet? Och i en mer svunnen tid, när utforskare kom till nya områden med ny potentiell mat, hur gjorde man då? Fick någon smaka på det röda bäret och se hur det smakade? Och de andra höll koll på honom/henne för att se om de överlevde? Jag menar, viss mat och frukt som vi idag tar för självklar är kanske inte det. Ta exempelvis kokosnöten. Inte precis nåt man tittar på och känner för att stoppa i munnen. Och med ett betydande skal, varför ens försöka? Eller resonerade man så att det man verkligen får jobba för, det måste ju vara både gott och nyttigt, annars skulle det inte vara så svårt att nå. Jag undrar hur många som fick sätta livet till som mattestare.

Själv ger jag mig också ut på lite matexperiment då och då, även om de är betydligt mindre dramatiska eller riskfyllda. Senaste rönen avslöjar att hamburgare och pepparkaka inte alls är så pjåkig kombination.

Argh

Man hör ju att kunskap är bra, och mer kunskap kan aldrig skada. Damn, jag har nog till och med slängt ut det, och menat det dessutom. Och alltsom oftast stämmer det. Men just nu så känns det helt falskt. Har borrat huvudet djupt ner i matematisk statistik och jag får inte luft helt enkelt. Känns som om jag skulle kunna explodera, eller implodera. Vilket som nu är tuffast. Får se om jag kan hitta min snorkel så jag kan skumma lite under ytan och göra ett fåtal djupdykningar...

I'm going in... don't wait up....

Felplacerad kreativitet

Varför är det så att man är som mest kreativ på natten, nej stryk det, när man drömmer? Det känns inte som ett effektivt utnyttjande av sin kapacitet, att man är som bäst när man är som minst produktiv. Hade en dröm inatt som bland annat inkluderade tidsresor, extrema racingbilar (som familjebilar), helt nya icke-existerande villaområden, och ett revolutionerande sätt att göra reklam. Att projicera det in genom folks fönster, och skriva med text och bild i taket.

Intressant värre var det, och sömnkvaliten blev tyvärr därefter...

Det här var bara så skoj...

Den här länken ramlade ner i min e-mail idag. Så tack till avsändaren till att börja med. Och eftersom den var så rolig, kan jag inte låta bli att lägga upp den här.

Var aktsam när du väljer yrke...

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0