Boooiiinng!
Jaha... hittade ett videoklipp på bloggen The Anton, som jag kan rekommendera varmt. Sen kan ni väl säga om ni skulle ställa er i kön eller inte. Jag funderar fortfarande. Ser riktigt kul ut, men man får ha bra tilltro till gummibanden,
Bättre nu än förr...
Ah.. ni vet. Man säger alltid: Det var bättre förr. Nu har jag kommit fram till att så inte är fallet. Efter ett längre juluppehåll masade jag mig ner till Idrottshallen för att ta upp träningen igen. Placerade mig på roddmaskinen och höll, i vanlig ordning, på att ge upp efter tio minuter. Inte för att jag var trött, utan för att jag var uttråkad bortom all gräns. Roddmaskin och träning i all ära, men huvudet mitt vill ha lite mer stimulans eller distraktion en repetetivt roende. Någon som gick förbi tyckte att man skulle ha en storbilds-Tv på väggen. Ingen dum idé. Eller som jag såg vid ett besök på ett gym i USA för ett herrans massa år sen, en liten skärm på varje roddmaskin så att man antingen kunde tävla mot en dator eller andra roddare bredvid. Det var skoj. Nu sitter man där och fånstirrar rakt fram medan sekunderna trillar förbi i skrämmande låg fart. (Jag undrar om tidsströmmen är inverst beroende på mitt roende? Det tycks nämligen gå saktare ju fortare jag ror. Intressant.) Fast det kunde vart värre... det kunde varit förr och man kunde vara galärslav.
Phu...
Phu...
Snabba träd...
Tydligen så rusar de norrut som aldrig förr. Nåja, kanske inte träden själva men trädgränsen. Åtminstone om man får tro forskare från Umeå Universitet, och jag har väl ingen anledning och misstro dem...
[TerraDaily]
[TerraDaily]
Problem i skolan...
... är det ofta. Nu tycker Stockholm att de går i spetsen och ska införa ordningsbetyg (DN). Jag tycker de går åt fel håll, och jag är rädd att de gör nåt som de inte riktigt tänkt igenom. Men en sak kan vi vara överens om. Det är stökigt i skolan, något måste göras och lärarens verktyg måste bli fler. Men att införa ordningsbetyg, det tror jag inte på. Framförallt för att det ställer så många frågor och tveksamheter, det innebär stora risker i elevens rättsäkerhet.
För det första, vem ska sätta betyget? Jag antar att det borde bli klassföreståndaren. Men klassföreståndaren är ju knappast med klassen hela tiden (åtminstone inte i den åldern där betyg är aktuellt). Jag hade själv skolans slöjdlärare som klassföreståndare. Det gick bra, men innebar ju samtidigt att man inte hade särskilt mycket lektioner med dem. Med andra ord, de skulle inte haft något underlag för att sätta betyget. Det enda möjliga alternativet (till att alla lärare sätter sitt unika ordningsbetyg i varje ämne - men ska vi ha så många betyg, det blir ju menlöst) är att klassföreståndarna under lärarlagsmöten gör en sammanställning av alla lärares åsikter. Men förutom att det blir oerhört svårt med rättsäkerheten med betyg baserade på andrahandskällor så leder det oavkortat till frågan: Vad är gott uppförande? Vem har rätten att bestämma det? Vissa saker är tämligen självklara, man hotar, svär år och slår inte sina lärare eller klasskamrater. Vad man än må tycka om dem. Men andra saker? Ta ett exempel som mössor och keps. Jag (som snart examinerad lärare) bryr mig inte särskilt mycket om elever har mössa eller keps på sig på lektionen. Det stör inte mig som lärare och jag har svårt att se hur det skulle störa inlärningen med en huvudbonad på. Så länge de inte stör ordningen eller sikten för andra så är de helt ok (även om jag har svårt att förstå att nån skulle vilja svettas med mössa inomhus - men nåja). Men för andra är det helt självklart att mössor ska av. Vem har rätt? Ett ordningsbetyg måste alltså föregås av en central definition av "Gott uppförande" (och jag är lite rädd för sådana centralt styrande direktiv eftersom de är nära att tafsa på yttrande- och tanke-friheten). Det räcker inte med att varje skola beslutar själva, eftersom man då får en orättvisa och rättssäkerhetsbrist mellan elever på olika skolor, och för de som sen ska tolka betygen.
Jag tycker det finns andra steg att ta för att motverka stöket. Närvaro-angivelser är bra, eftersom det är långt mer objektivt. Man är där eller inte. Men mina andra förslag är inte så nytänkande. Minska klasserna, öka antalet lektionstimmar per kurs. Med andra ord, ge lärarna mer tid till varje elev. Mindre klasser med färre personer ger också mindre stök, och de elever som behöver mer stöd kan få det. Anställ dessutom mer personal som sekreterare och ekonomer/administratörer på skolorna. De skulle kunna avlasta lärarna som nu sköter väldigt många rent administrativa sysslor - och låta lärarna vara det de är utbildade till: lärare. Lärarna skulle få mer tid till planering och reflektion av sin verksamhet och dessutom kunna ge extra stöd till de som behöver det. Jag tror inte lärarna behöver administrera ett betyg till. Se dessutom till att de lärarna som arbetar på skolorna är utbildade och behöriga. Jag är lite fundersam över det nämligen. Inga föräldrar skulle skicka sina barn till en olegitmerad läkare på vårdcentralen, men man kan låta barnen utbildas och fostras i en ganska formativ del av deras liv, av vem som helst. Fast mina förslag har ju ett stort aber. De kostar. Kostar säkerligen en rejäl slant. Men frågan vi måste ställa oss är om det inte är värt det. För framtiden. Vi bör gå framåt istället för att kika på lösningar från förr...
För det första, vem ska sätta betyget? Jag antar att det borde bli klassföreståndaren. Men klassföreståndaren är ju knappast med klassen hela tiden (åtminstone inte i den åldern där betyg är aktuellt). Jag hade själv skolans slöjdlärare som klassföreståndare. Det gick bra, men innebar ju samtidigt att man inte hade särskilt mycket lektioner med dem. Med andra ord, de skulle inte haft något underlag för att sätta betyget. Det enda möjliga alternativet (till att alla lärare sätter sitt unika ordningsbetyg i varje ämne - men ska vi ha så många betyg, det blir ju menlöst) är att klassföreståndarna under lärarlagsmöten gör en sammanställning av alla lärares åsikter. Men förutom att det blir oerhört svårt med rättsäkerheten med betyg baserade på andrahandskällor så leder det oavkortat till frågan: Vad är gott uppförande? Vem har rätten att bestämma det? Vissa saker är tämligen självklara, man hotar, svär år och slår inte sina lärare eller klasskamrater. Vad man än må tycka om dem. Men andra saker? Ta ett exempel som mössor och keps. Jag (som snart examinerad lärare) bryr mig inte särskilt mycket om elever har mössa eller keps på sig på lektionen. Det stör inte mig som lärare och jag har svårt att se hur det skulle störa inlärningen med en huvudbonad på. Så länge de inte stör ordningen eller sikten för andra så är de helt ok (även om jag har svårt att förstå att nån skulle vilja svettas med mössa inomhus - men nåja). Men för andra är det helt självklart att mössor ska av. Vem har rätt? Ett ordningsbetyg måste alltså föregås av en central definition av "Gott uppförande" (och jag är lite rädd för sådana centralt styrande direktiv eftersom de är nära att tafsa på yttrande- och tanke-friheten). Det räcker inte med att varje skola beslutar själva, eftersom man då får en orättvisa och rättssäkerhetsbrist mellan elever på olika skolor, och för de som sen ska tolka betygen.
Jag tycker det finns andra steg att ta för att motverka stöket. Närvaro-angivelser är bra, eftersom det är långt mer objektivt. Man är där eller inte. Men mina andra förslag är inte så nytänkande. Minska klasserna, öka antalet lektionstimmar per kurs. Med andra ord, ge lärarna mer tid till varje elev. Mindre klasser med färre personer ger också mindre stök, och de elever som behöver mer stöd kan få det. Anställ dessutom mer personal som sekreterare och ekonomer/administratörer på skolorna. De skulle kunna avlasta lärarna som nu sköter väldigt många rent administrativa sysslor - och låta lärarna vara det de är utbildade till: lärare. Lärarna skulle få mer tid till planering och reflektion av sin verksamhet och dessutom kunna ge extra stöd till de som behöver det. Jag tror inte lärarna behöver administrera ett betyg till. Se dessutom till att de lärarna som arbetar på skolorna är utbildade och behöriga. Jag är lite fundersam över det nämligen. Inga föräldrar skulle skicka sina barn till en olegitmerad läkare på vårdcentralen, men man kan låta barnen utbildas och fostras i en ganska formativ del av deras liv, av vem som helst. Fast mina förslag har ju ett stort aber. De kostar. Kostar säkerligen en rejäl slant. Men frågan vi måste ställa oss är om det inte är värt det. För framtiden. Vi bör gå framåt istället för att kika på lösningar från förr...
Vilse i mataffären...
Jaha. Suck. Så har det då hänt igen. Man har vart borta ett tag, ska handla upp de där basala förnödenheterna man stoppar in i kylskåpet. Vant rör man sig genom mataffären, tills man sträcker ut handen och upptäcker att man håller på att köpa en flaska salladsdressing när jag ville ha Trocadero. De har möblerat om. Vilsen står man där i affären som man sprungit i dagligen år ut och år in. Nej, jag tycker det borde vara lag på att informera alla berörda (eller åtminstone mig) innan man byter plats på så viktiga saker som läsk. Och salladsdressing...
Feminist... nope!
SvD skriver att 13 av nya regeringens ministrar säger att de inte är feminister. Sex statsråd ställer sig bakom titeln. Och så är debatten igång. Själv är jag för jämställdhet men har aldrig och vill aldrig kalla mig feminist. Problemet är mångfasetterat, och en av orsakerna till mitt problem tas även upp i artikeln. Feminism är ett luddigt begrepp som kan betyda mycket. Vissa som påstår sig vara feminister är riktigt vettiga, andra som ställer sig under samma titel får mig att känna mig som en brottsling bara för att jag tillhör ett visst kön. Är det jämställdhet? Nej. Vill dessa feminister uppnå jämställdhet? Knappast. Då hade man väl kunnat kalla sig ett jämställt ord som jämställdhetskämpe eller något. Inte direkt ta ett icke jämställt ord som titel. Problemet blir alltså att många feminister som syns, behöver inte alls vara någon majoritet bland de som kallar sig feminist, inte jobbar för jämställdhet. De vill inte rätta till problemen. De driver någon sorts kollektiv vendetta och tycker inte att det är mer än rätt om skeppet kantrar åt andra hållet ett tag. Det kan jag aldrig ställa upp på...
Därför blir jag glad när 13 framstående ministrar faktiskt nekar till att kalla sig feminist, men att de jobbar för jämställdhet. Det är bra så. Självfallet reagerar den nya oppositionen starkt. Ulvskog menar kritiskt att de som kallar sig feminist borde granskas hårdare, att de bara tar titeln som kosmetika. Samtidigt tar hon som socialdemokrat monopol på att förändra samhällstrukturer. Det anser hon inte man kan göra om man driver en marknadsanpassad politik. Som vanligt är socialdemokraterna kritiska till att det händer lite positivt när de inte sitter vid makten, men verkar glömma att använda möjligheten på den majoritet av tiden de sitter vid makten. Fast det är ändå tur det. Margareta Winberg ville ju i feminismens namn diktera hur universitet skulle bedriva forskning och undervisning. Det vill säga, regeringen ville sätta en norm för vad man ska tycka och tänka och styra våra hittills fristående universitet. Skrämmande!
Lars Ohly visar även på just detta att det ligger en skillnad i jämställdhet och feminism. Han säger i artikeln: "Utan en feministisk analys och en feministisk politik kommer man inte att lyckas, även om man är välvilligt inställd till jämställdhet i allmänhet". Det vill säga, Ohly lyfter fram en skillnad i feministisk politik och en politik som främjar jämställdhet. Så om man var ute efter jämställdhet, vilket jag var, så gjorde man rätt i att inte rösta på Ohly och vänsterpartiet. Skönt att ha det på det klara. Ohly anser dessutom att det är skamligt att ansvarig minister inte är feminist. Vadå? Jämställdhetsministern säger sig ju klart vara för jämställdhet. Är inte det bra? Fast Ohly kanske vill ha en feministminister helt enkelt...
Nej, främja jämställdheten, och jag tycker det är starkt av de statsråd som rakryggat klargör sin mening att de är för jämställdhet och vågar stå på egna ben i kampen för det. Inte ta en titel som är luddig, och meningslös om inget händer, och i många fall ändå mest populistisk.
Har ni koll på släktbanden?
Nu gäller det att hålla koll på släktbanden, och sina föfäder. Lyckan bli gjord... eller snarare vara gjord. Sedan länge. Det enda du behöver göra är att ta reda på ditt släktband och din förfader och sedan kräva ditt (självklart rättmätiga) arv och del av kakan. Aftonbladet tipsar om Findmypast.com som listar utvandrare. Sen behöver du bara ta reda på vad som hände med din släkting och om han/hon blev rik. Visst finns det nog svenskar där, men eftersom den bara tar upp de som reste från engelska hamnar missar man nog de flesta. Sen vill jag minnas att den svenska utvandringen var som störst på 1800-talets mitt, och listorna finns bara från 1890. Det glömmer förstås Aftonbladet att nämna. Men man ska ju se positivt på det... Kanske så.
Positiv lär man behöva vara, och vidunderlig koll på sin släkt bör man ha om man ska satsa på Expressens alternativ. Väldigt mycket mer långsökt, men vinsten är så pass mycket större. Enligt artikeln hade förloraren vid Hastings 1066, kung Harald Goodwinson svenska anfäder. Kanske är du släkt med honom, och med andra ord kunglig? Tänk om... då skulle jag inte behöva köpa mig ett eget land (se tidigare inlägg), då ligger ju England där färdigbyggt och fint...
Ok... jag har koll på min släkt ett pat generationer tillbaka. Kanske början 1800... saknas bara en sisådär 800 år då om jag vill bli kung... (att sen om man nu visar sig vara ättling till en släktgren till Goodwinson, att det betyder att man mest troligtvis har hundratals andra nua släktingar att dela med... det kan man ju glömma för tillfälelt åtminstone).
Positiv lär man behöva vara, och vidunderlig koll på sin släkt bör man ha om man ska satsa på Expressens alternativ. Väldigt mycket mer långsökt, men vinsten är så pass mycket större. Enligt artikeln hade förloraren vid Hastings 1066, kung Harald Goodwinson svenska anfäder. Kanske är du släkt med honom, och med andra ord kunglig? Tänk om... då skulle jag inte behöva köpa mig ett eget land (se tidigare inlägg), då ligger ju England där färdigbyggt och fint...
Ok... jag har koll på min släkt ett pat generationer tillbaka. Kanske början 1800... saknas bara en sisådär 800 år då om jag vill bli kung... (att sen om man nu visar sig vara ättling till en släktgren till Goodwinson, att det betyder att man mest troligtvis har hundratals andra nua släktingar att dela med... det kan man ju glömma för tillfälelt åtminstone).
Alkoholfri öl... med alkohol!
Upptäckte en kul, underlig och aningen förvånande liten omständighet när jag skulle köpa öl åt min mor. Det skulle specifikt vara Non-Alcoholic... så det blev Carlsbergs version. Men när jag håller i flaskan upptäcker jag att den alkoholfria ölen innehåller akohol (står ganska tydligt på flaskorna). Inte mycket nej, bara 0,5 vol %, men den finns där.
Carlsberg själva säger så här:
"Carlsberg Non Alcoholic innehåller 0,5 vol % alkohol. Det är en marginell mängd som saknar betydelse när det gäller alkoholens kända effekter. Enligt europeisk praxis betraktas därför detta öl som alkoholfritt."
Men jag undrar, snälla Carlsberg, är det inte ett (väldigt) lätt lättöl. Jag menar, egentligen borde det vara ganska enkelt. Ett alkoholfritt öl borde enligt definition vara fritt från alkohol.
Carlsberg har säkerligen kollat detta redan, och det är väl här den europeiska praxisen spelar in, men kikar man i §6 av marknadsföringslagen står det:
"6 § En näringsidkare får vid marknadsföringen inte använda
påståenden eller andra framställningar som är vilseledande i fråga om
näringsidkarens egen eller någon annan näringsidkares
näringsverksamhet.
Detta gäller särskilt framställningar som avser
1. produktens art, mängd, kvalitet och andra egenskaper..."
Jag tycker bara synd om de som väljer detta öl i villfarelsen om att det är helt alkoholfritt...
Mitt eget land!
Med tanke på föregående inlägg så var jag tvungen att kolla upp om Nationstates fortfarande var aktivt. Vilket visade sig vara fallet. Så nu har jag åtminstone ett virtuellt eget land. Och ni kan skaffa er era egna. Här kan ni följa Enconia och dess öde...
Nationstates är ett online-"spel" som är ganska intressant som låter dig ta ställning till en del frågor, vilket påverkar utvecklingen av ditt land. Dessutom är boken, Jennifer Government, som inspirerat spelet riktigt bra och rekommenderas varmt.
Nationstates är ett online-"spel" som är ganska intressant som låter dig ta ställning till en del frågor, vilket påverkar utvecklingen av ditt land. Dessutom är boken, Jennifer Government, som inspirerat spelet riktigt bra och rekommenderas varmt.
Mitt eget land?
När man var liten... eh, mindre åtminstone, fantiserade jag ibland om att utropa tomten hemma till ett eget land. Tänkte väl att titeln president passade, eller kung och att en egen armé vore rätt smidigt att ha ibland. Av praktiska (och teoretiska skäl) blev det ju aldrig av, men nu har jag tydligen chansen igen! Sealand är till salu (Expressen). Tycker ni jag ska slå till? Sealand ska tydligen ha egen valuta och frimärken (och massa fina titlar)... fast det finns problem också. För det första så har England uttökat sin territorialgräns till sjöss (BBC), och inkluderar nu Sealand, vilket gör det juridiskt snårigt (eller kanske snarare snårigare än förr). Dessutom så brann det tydligen kraftigt i landet nyligen (BBC) med ganska stora skador som följd. För det tredje verkar det ganska dyrt, åtminstone enligt Wikipedia som har en ganska omfattande artikel om "landet"...
Så nu är frågan... ska man slå till eller ska man satsa på sitt eget land istället?
Så nu är frågan... ska man slå till eller ska man satsa på sitt eget land istället?
Vetenskap i dagsmedia
Läste som vanligt igenom Expressens nätupplaga och fastnade (bland annat) för den här artikeln. "Fet ost gör dig smal" lyder rubriken. Intressant, inte för att jag egentligen vill bli smalare och äta massa ost, jag är nog smal och tycker inte ost är supergott, men artiklar i media om vetenskapliga rapporter kan vara förvirrade. Ibland rent ut roliga. Speciellt när det gäller något som "alla" strävar efter men egentligen inte vill jobba för. Nåja. Det första jag bör förklara här är väl hur jag tolkar "gör dig smal". Jag tolkar det som att gå ner i vikt. Få mindre midjeomfång och allt annat som är kopplar med det. Och mycket riktigt, Expressen citerar en av rapportens medförfattare, Alicja Wolk, professor vid Karolinska Institutet som säger "Den överraskande slutsatsen var att ökad ostkonsumtion gjorde att överviktiga gick ner". Men samtidigt står det så här: "De kvinnor som drack ett glas fet mjölk om dagen gick i snitt upp 15 procent mindre i vikt än de som inte drack fet mjölk". Ok. Gick upp mindre i vikt. Nu kanske fet mjölk och ost har en positiv effekt, vad vet jag (och forskarnas slutsats är egentligen att mer forskning behövs), men det operativa ordet här är för mig gick upp i vikt. Ok, de gick upp mindre men fortfarande verkar det vara en viktuppgång. Vilket inte får mig att tänka på att bli smalare.
Fast det så klart. Expressens artikel är kort och refererar bara till SvD. Kanske finns mer info där? Hoppade dit. Artikeln är visserligen längre, och till skillnad från Expressen så refererar de faktiskt till American journal of clinical nutrition där studien publicerats, vilket är positivt, men förvirringen består. Exempelvis: "Den riktiga bantningskuren visade sig dock vara fet ost. Minst en portion om dagen kopplades till en 30 procents mindre viktuppgång än för dem som åt minst." Aha! De snackas alltså om att fet ost är en riktig bantningskur, men fortfarande är det operativa ordet viktuppgång. Brukar inte målet med bantning vara viktnedgång? Jag brukar inte banta, faktiskt aldrig gjort det, så nu blir jag förvirrad... Wikipedia verkar tro som mig åtminstone: "Målsättningen är oftast att minska sin kroppsvikt".
Jaha. Fortfarande förvirrad. Finns väl bara en sak att göra då. Beror förvirringen på studien eller på medias rapportering? Det finns väl ett sätt att kolla upp det. Att gå till American journal of clinical nutrition och kika på orginalartikeln. Tyvärr är det så, som jag befarade, att man måste betala för sig. Riktigt så intresserad är jag inte. Men man kan ju åtminstone läsa abstract, sammanfattningen om man så vill (Man kan även läsa en kommentar här, vilken också talar om mindre viktuppgång). Och i resultatet talar man fortfarande bara om weight gain, viktökning, så vitt jag kan förstå. Dessutom är slutsatsen kortfattat att det visserligen fanns en koppling mellan intag av (exempelvis) ost och viktändring som skiljdes åt beroende på intaget, men framför allt att mer studie om det behövs.
Så vart vill jag då egentligen komma? Jo, någonstans som jag egentligen redan visste, och många säkerligen med mig. Något som återigen blir bekräftat. När det gäller vetenskap i dagsmedier får man vara försiktig helt enkelt vad man ska tro på. Ta det med både en och två nypor salt. Jag tror inte att dagsmedierna (medvetet) skriver fel. Men i ivern att tolka och skapa säljande artiklar så övertolkas och dras resultat till extremer att det blir fel....
Mycket text om egentligen ingenting alltså... ha en trevlig måndag!
Fast det så klart. Expressens artikel är kort och refererar bara till SvD. Kanske finns mer info där? Hoppade dit. Artikeln är visserligen längre, och till skillnad från Expressen så refererar de faktiskt till American journal of clinical nutrition där studien publicerats, vilket är positivt, men förvirringen består. Exempelvis: "Den riktiga bantningskuren visade sig dock vara fet ost. Minst en portion om dagen kopplades till en 30 procents mindre viktuppgång än för dem som åt minst." Aha! De snackas alltså om att fet ost är en riktig bantningskur, men fortfarande är det operativa ordet viktuppgång. Brukar inte målet med bantning vara viktnedgång? Jag brukar inte banta, faktiskt aldrig gjort det, så nu blir jag förvirrad... Wikipedia verkar tro som mig åtminstone: "Målsättningen är oftast att minska sin kroppsvikt".
Jaha. Fortfarande förvirrad. Finns väl bara en sak att göra då. Beror förvirringen på studien eller på medias rapportering? Det finns väl ett sätt att kolla upp det. Att gå till American journal of clinical nutrition och kika på orginalartikeln. Tyvärr är det så, som jag befarade, att man måste betala för sig. Riktigt så intresserad är jag inte. Men man kan ju åtminstone läsa abstract, sammanfattningen om man så vill (Man kan även läsa en kommentar här, vilken också talar om mindre viktuppgång). Och i resultatet talar man fortfarande bara om weight gain, viktökning, så vitt jag kan förstå. Dessutom är slutsatsen kortfattat att det visserligen fanns en koppling mellan intag av (exempelvis) ost och viktändring som skiljdes åt beroende på intaget, men framför allt att mer studie om det behövs.
Så vart vill jag då egentligen komma? Jo, någonstans som jag egentligen redan visste, och många säkerligen med mig. Något som återigen blir bekräftat. När det gäller vetenskap i dagsmedier får man vara försiktig helt enkelt vad man ska tro på. Ta det med både en och två nypor salt. Jag tror inte att dagsmedierna (medvetet) skriver fel. Men i ivern att tolka och skapa säljande artiklar så övertolkas och dras resultat till extremer att det blir fel....
Mycket text om egentligen ingenting alltså... ha en trevlig måndag!
Varningstexter
Jag gillar inte att läsa manualer till prylar jag köper. Oftast långa, krångliga och omåttligt tråkiga. Trial and error kombinerat med lite sunt förnuft brukar funka lika fint. Ett undantag är dock varningstexterna om hur och hur man inte ska använda prylen. Speciellt om prylen är avsedd även för en amerikansk marknad. då kan man hitta vad som helst. Oftast brukar det vara vatten som är boven, exempelvis så bör man inte använda min fjärrkontroll till TVn under vatten. Expressen rapporterar om ytterligare par exempel som utnämnts speciellt i årets USA. Det kan vara bra att veta att du inte bör köra dina barn i tvättmaskinen, eller torka mobiltelefonen i mikron, till exempel.
Allt handlar förstås om pengar. Någon, kanske av misstag men ofta av vad som verkar vara omänsklig dumhet har fått en "god idé" och försökt. Och när prylen i bästa fall slutat fungera, i värsta fall med kroppsskador på användaren eller annan, och man inte hittar någon varning mot det som borde vara självklart har man stämt företaget. Och förbluffande ofta vunnit! Jag har tidigare läst (kan vara överdriven myt - men den är ett gott exempel) om mannen som stämde bilsäljaren när han kraschat med sin nyköpta husbil. Han hade, på motorvägen och under färd lagt i farthållaren och gått bak i bilen för att koka kaffe. Mannen vann och fick förutom ersättning en ny husbil (vem som nu vill ha honom på vägarna). Därmed uppkomsten av alla roliga varningar... och mitt nöje!
Nåja... detta spär bara på min övertygelse om att USA i framtiden kommer att stämma ihjäl sig själva...
Allt handlar förstås om pengar. Någon, kanske av misstag men ofta av vad som verkar vara omänsklig dumhet har fått en "god idé" och försökt. Och när prylen i bästa fall slutat fungera, i värsta fall med kroppsskador på användaren eller annan, och man inte hittar någon varning mot det som borde vara självklart har man stämt företaget. Och förbluffande ofta vunnit! Jag har tidigare läst (kan vara överdriven myt - men den är ett gott exempel) om mannen som stämde bilsäljaren när han kraschat med sin nyköpta husbil. Han hade, på motorvägen och under färd lagt i farthållaren och gått bak i bilen för att koka kaffe. Mannen vann och fick förutom ersättning en ny husbil (vem som nu vill ha honom på vägarna). Därmed uppkomsten av alla roliga varningar... och mitt nöje!
Nåja... detta spär bara på min övertygelse om att USA i framtiden kommer att stämma ihjäl sig själva...
Möjligheter
Läste tidningen Världens Historia som hade en artikel om brev som förändrade världen. Ett av exemplen som de beskrev är hur då tioåriga Samantha Smith på tidigt åttiotal skrev brev till Jurij Andropov, dåvarande generalsekreteraren i Sovjetunionen. Brevet må i sig varit ganska oskyldigt men likt ringarna på vatten spred sig effekten över världen. Resultatet blev klart bättre relationer mellan öst och väst. Tycker det är ett roligt och ganska strålande exempel på hur en enda liten person faktiskt har möjligheten och potentialen att påverka och ändra världen. Så bara slå undan tankarna om att man bara är en enda liten person...
Det är synd att Samantha sen aldrig fick växa upp (dog i flygolycka 13 år gammal). Det hade varit intressant att se vad hon gjort och blivit som vuxen...
Det är synd att Samantha sen aldrig fick växa upp (dog i flygolycka 13 år gammal). Det hade varit intressant att se vad hon gjort och blivit som vuxen...
Talkvinna
Så har USA fått en ny talman... uhm... nej, talkvinna (se ex Aftonbladet). För det är just där tonvikten läggs, både av medier och av talkvinnan själv, Nancy Pelosi. Det är visserligen gott och väl att hon, och andra kvinnor, får tillträde och framgång bland riktigt tunga poster och organisationer. Det är ju i dagsläget ganska klart att det finns en viss överrepresentation av män där. Men, efter att ha sett Pelosios egna tal vid installationen undrar jag om hon och också media inte gör jämställdhetens kamp en björntjänst, eller åtminstone begränsar dess effektivitet. Pelosio betonade markant, och gratulerade både sig själv och andra kvinnor för att hon fått posten som talman. Och vad var det remarkabla, jo att hon var kvinna. Jag undrar om det verkligen är i den rena jämställdhetens bästa intresse att det första man gör att fokusera på könet. Och samma sak gör medierna. Problemet med detta är att det verkligen väsentliga, Pelosios politiska inrikting kunnande och kompetens direkt hamnar på andra rad. Pelosio är i första hand kvinna... sen tittar man på övriga aspekter. Många kan säkert ropa att detta beror på redan ingrodda manliga strukturer och liknande, och det är säkerligen så, men man ska då minnas att det var Pelosio själv som direkt och självmant gjorde denna vinkling. Hade det inte varit bättre att själv enbart tala om poltisk riktning och agenda - vilket hon nu också gjorde - men som nu automatiskt hamnade i skymundan. Hade det inte varit bättre att låta detta fokus på kön skötas av andra (medierna - för det var väl oundvikligt) och låtsas som om hennes tillträdande var vad det egentligen borde vara - en av de mest naturliga sakerna i världen, inget att oja sig över.
Nåja... vi får väl se hur det går i framtiden. Om politik eller genus hamnar i första rummet...
Nåja... vi får väl se hur det går i framtiden. Om politik eller genus hamnar i första rummet...
SVT retas...
Kan tro att det retar gallfeber på en hel del... själv tycker jag det är skön ironi på hög nivå. Allt börjar med övergången till digitala sändningar. Tror väl de flesta minns hur mycket rabalder och skriverier det blev om dyra boxar, dålig täckning, sämre bild och det ena med det andra... Nåja, bytet kom hur som helst. Nu när man ska kika på lokalnyheterna via digital-tv (och parabol) har Svt inte fått ihop det riktigt. De lägger helt enkelt ut en skylt som det står ungefär så här på:
"Vi har tekniska problem med de digitala sändningarna, växla till analoga sändningar."
Finns det några analoga sändningar kvar till att börja med. Jag undrar hur många som sitter och svär hemma i stugorna när de ser det... själv har man kabel-tv och allt fixat och kan njuta av ironin...
"Vi har tekniska problem med de digitala sändningarna, växla till analoga sändningar."
Finns det några analoga sändningar kvar till att börja med. Jag undrar hur många som sitter och svär hemma i stugorna när de ser det... själv har man kabel-tv och allt fixat och kan njuta av ironin...
Ok... ni vinner...
Jag ger mig. Det finns inget folk som har finslipat sin förmåga att protestera offentligt som fransmännen. Detta är bara en prick över i:et. Jag ställer in mig i ledet... ner med 2007... eller 8!
Min första reaktion på vår nye generalsekreterare i FN
Jag måste säga att jag höjde både ett och två ögonbryn när jag imorse såg Ban Ki-Moons uttalande om Saddam och dödsstraffet, vilket bland annat rapporteras i DN. Det råder väl i sig ingen större tvekan om att Saddams brott är förkastliga och att Saddam är skyldig. Inget konstigt med det, och jah kan bara hålla med om att vi ska minnas offren, de anhöriga och de ansvariga. Jag kan dessutom hålla med om att beslutet om dödsstraff ska vara en nationell fråga. Med det menar jag att beslutet om att avskaffa måste komma från varje land självt, inte påtvingas utifrån. Kommer det här beslutet inte självmant så har man ändå inte nått så långt.
Däremot menar jag då att man kan både inrikes och på det internationella planet arbeta för dödsstraffets avskaffande. Det ska debatteras och man kan försöka påverka de stater som fortfarande praktiserar dödstraffet. I det ljuset är det lite överraskande och lite oroande att Ki-Moon inte tar en tydlig ståndpunkt mot. För ett frånvarande av ståndpunkt mot är ju ett tyst godkännande av det. Jag blir lite överraskad eftersom jag tidigare antagit att FN nästan per automatik varit emot dödsstraff, något som jag nu ser kanske var fel. Därmed är det oroande att det första uttalandet från Ki-Moon om det är så pass släpphänt.
En oroande aspekt är ju FNs oförmåga att agera när det behövs, för att istället fastna i onödig byråkrati och sammanträden, inte minst beroende på veto-rätten. Är den vaghet Ki-Moon nu uppvisar ett exempel på hans ledarstil så har jag få förhoppningar om att situationen kommer ändras...
Däremot menar jag då att man kan både inrikes och på det internationella planet arbeta för dödsstraffets avskaffande. Det ska debatteras och man kan försöka påverka de stater som fortfarande praktiserar dödstraffet. I det ljuset är det lite överraskande och lite oroande att Ki-Moon inte tar en tydlig ståndpunkt mot. För ett frånvarande av ståndpunkt mot är ju ett tyst godkännande av det. Jag blir lite överraskad eftersom jag tidigare antagit att FN nästan per automatik varit emot dödsstraff, något som jag nu ser kanske var fel. Därmed är det oroande att det första uttalandet från Ki-Moon om det är så pass släpphänt.
En oroande aspekt är ju FNs oförmåga att agera när det behövs, för att istället fastna i onödig byråkrati och sammanträden, inte minst beroende på veto-rätten. Är den vaghet Ki-Moon nu uppvisar ett exempel på hans ledarstil så har jag få förhoppningar om att situationen kommer ändras...
You don't know the power of the dark side...
Aftonbladet skriver om rymdlegionen... jag bara undrar, vart ligger närmsta rekryteringskontor och vart skriver jag på?
Oåterkalleligt
Så var det då gjort (Expressen), Saddam avrättad. Nu är det oåterkalleligt, ångertiden slut. Att sverka (som jag samtidigt läser blivit ett nytt uttryck/ord (Expressen)) är omöjligt. Gjort är gjort. Min mening står klar att läsa i tidigare inlägg. Nu är det upp till framtiden och tidens gång att ge resultatet av det här...
Tankegång?
Så verkar det som om hängningen av Saddam Hussein är nära förestående (Expressen). Som jag bland annat resonerat här så tycker jag hans avrättning är fel. Jag tycker alla avrättningar är fel, visserligen (vilket allt mer verkar som om jag är i minoritet att tycka i det här landet). Och även om Saddam är en ond och sjuk människa kan jag inte riktigt förstå för det första avrättningen, och för det andra brådska det ska göras med. Det finns en hel del praktiska och rationella själ, bortsett från diskussionen om dödstraffets vara eller icke, med att åtminstone skjuta på verkställandet av dödsdomen. Inte minst för att Saddam ska kunan gå igenom samtliga och korrekta rättegångar i det irakiska rättegångssystemet. Vilka exempel sätter man och signaler skickar man genom att göra som man gör? Jag är inte helt säker på att man kan överblicka detta. Uppmanar (utsiktslöst) till att tänka över det här ännu en gång...
