Nordpoolen
Äventyr, dödskamp och energisugande relax. Det mesta fanns att finna på Noordpoolen. Ett ganska litet badhus men där man utnyttjar ytorna till extremer, och kan svälja oväntat mycket folk utan att det blir trångt. Så nu sitter man här,nöjd och glad men med ömma knän och ett och annat märke, och så där skönt seg och slö som bara bubbelpool och bastu kan åstadkomma. Därför känns soffan som ett hett alternativ nu...
Fast det slår att tvätta sju dagar i veckan...
Fast det slår att tvätta sju dagar i veckan...
Skills
Någon är duktig på fotboll, andra skriver bra böcker. Någon producerar bra musik, en annan vet precis hur man får folk att skratta. Och någon blir otroligt duktig på att rita i MS Paint.
Trodde inte det gick att göra så bra bilder där ens. Alla är vi bra på något...
Trodde inte det gick att göra så bra bilder där ens. Alla är vi bra på något...
Läsvanor...
Läser (nyckelord just nu) att allt färre unga läser böcker (DN). Synd. De missar något. Missförstå mig inte, jag gillar film och spel. Speciellt film. Men böcker kan vara nåt extra. I filmen får man ju ändå det mesta matat. Böcker är annorlunda. Böcker en ju en storts symbios mellan mig och författaren. Författaren sätter ramarna och ger en del detaljer (ibland utan man märker det) men det ändå jag som skapar världen. Och i den världen kan jag vara var som helst. Jag kan vara på en ny planet, jag kan vara djupt under havsytan, jag kan vara i London på en dejt. Det kräver ju lite engagemang men en bok kan transportera mig bortom alla rimliga gränser. Och eftersom jag i verkligheten inte lär få en chans på allt så är böckerna en nästan ovärderlgi möjlighet. Dessutom en ganska skön flykt från vardagen (inget fel på lite eskapism).
Jag tycker inte alla ska sätta sig med Dostojevski, Dumas eller "finlitteratur" om man nu inte vill. Man kan ta vilken kiosklitteratur som helst. Och man måste ju inte läsa en bok i veckan heller, det gör inte jag heller. Men jag kan rekommendera en bok då och då. För ens egen skull... det är kul.
Jag tycker inte alla ska sätta sig med Dostojevski, Dumas eller "finlitteratur" om man nu inte vill. Man kan ta vilken kiosklitteratur som helst. Och man måste ju inte läsa en bok i veckan heller, det gör inte jag heller. Men jag kan rekommendera en bok då och då. För ens egen skull... det är kul.
Det där bra stället...
... ni vet. Det där stället som är perfekt att lägga nycklarna/mobilen på så man bara vet att man inte glömmer eller tappar bort den. Eller det där stället man kan lägga lite extra pengar på så man vet precis var dem är när man behöver dem. Varför är aldrig det stället särskilt bra fem minuter senare? När man ska gå och behöver mobilen och nycklarna. Och var i hela friden tog de där pengarna vägen? Allt man vet är att man la dem på ett bra ställe. Ett ställe som inte går att missa. Som man nu omöjligt kan hitta igen...
Fast det finns ibland en positiv baksida av den effekten. Som när man hittar en gammal julklapp och "får" den för andra gången. Då blir man ordentligt glad...
Toalett-utveckling...
En del gillar att läsa serietidningar på toan, en del andra, som jag filosoferar en liten stund. Men det här, det är att ta toalettbesöket till helt nya höjder. Då kan man blogga lite... spela spel eller se på film, när man nu behöver. Toaletten skulle bli husets populäraste rum. Fast jag skulle behöva slå ut ett par väggar... men det kan det vara värt...
Skratt i natt...
Den har videon var bara lite för rolig för att inte tipsa om...
Tidsresor är inte omöjliga
... utan i högsta grad möjliga. Allt man behöver är en doft, en bild, ett ljud och vips så är man där, i dåtiden.
Själv reste jag 20 år tillbaka till min tidiga barndom genom att se på Rai - Grottpojken (vilket passar extremt fint till min kurs- dock oplanerat). Rai, en övergiven människopojk uppfostras av en apa och hittar sen sin kärlek i en närliggande människoby. Jag kan se varför jag gillade den, men vet inte om jag borde sett den... den är ganska taskigt tecknad, typisk animé dessutom, innehåller en god dos (låt oss kalla det) problematisering kring rasism, genus-roller man kan diskutera, människohandel, övergivna barn och blod och våld i mängder. Missade nog det mesta av de djupare bakomliggande tankarna när jag var liten, men action-innehållet tilltalade väl.
Huvudfienderna är två. För det första en korpulent enögd dinosaur, Shirano, (av Tyrannosaurus-modell) på en personlig vendetta mot människosläktet i allmänhet och Rai i synnerhet. Den andra är en svartsjuk rasistisk människa med hämndbegär. Folk dör hit och dit... de flesta i Shiranos käftar. Men man har även inga problem med avrättningar och tortyr människor emellan. Dessutom, och det må vara höjdpunkterna i filmen, en blodtörstig hjort och en triceratops-avart med huggtänder och blodsprängda ögon som verkar vara en reinkarnation av ondskan själv.
Jag undrar om jag verkligen borde sett det där som liten... :)
Nåväl... kan inte hitta nån länk på imdb, men är det någon som vet en så är det fritt fram att höra av sig...
Lättja...
... eller Konsten att väga ansträngningar.
Talesättet säger att Nöden är uppfinningarnas Moder. Det är sant. Men i sådana fall måste väl ändå lättjan vara uppfinningarnsas fader. Eller åtminstone den där underliga farbroderns som hela tiden lägger sig i. Det är ju bara att titta sig omkring. Ta fjärrkontrollen (eller spjutet, elden, bensinmotorn) till exempel. Vilken nödsituation uppstod den ur? Någon som föll, bröt båda benen och tyckte att lite TV vore trevligt tills ambulansen kom, och tröttnade på kanalen som var inställd. Tillåt mig tvivla. Nej, lättjan är drivkraften. Vilket i sig är ironiskt värre. Att anstränga sig för att slippa anstränga sig.
Lättjan är dessutom en central del i vardagslivet. Åtminstone mitt. Och jag ser inga problem med det, skäms inte över det. Tvärtom. Varför göra saker jobbiga om de går att lösa på enklare sätt? Varför anstränga sig för ansträngningens skull? Vad ger det? Ansträngning har inget självberättigande, har inget värde i sig själv. Ibland kan dock två motsträviga krafter av lättja hamna i konflikt, vilket kan vara en situation som kan vara svår att bryta. Häromdagen, lite hängig av en förkylning och allmänt omotiverad satt jag en bra stund och funderade på om jag skulle beställa den där pizzan. Jag ville ju ha pizzan, men var ju tvungen att gå och hämta den. Jag ville inte ha mat från köket, men det ligger onekligen närmre. Disken blev nog diskskummet som fick diskhon att svämma över...
Lättja kan dessutom vägas mot belöning. Går att utnyttja för att lura sig själv. Genom att placera godispåsen på andra sidan rummet måste man konstant väga godissuget mot ansträngninen att faktiskt röra på sig, bara för att få godis. Till slut blir suget för stort, speciellt när påsen ligger där, öppen, full och retas. Då kan man röra på sig... men konstantätandet blir det inget med.
Så, det är kanske dags att avföra lättjan från dödssynderna. Det är nog ändå den drivkraft som format vår värld mest. Varför kämpa emot den, när man kan njuta av den...
Talesättet säger att Nöden är uppfinningarnas Moder. Det är sant. Men i sådana fall måste väl ändå lättjan vara uppfinningarnsas fader. Eller åtminstone den där underliga farbroderns som hela tiden lägger sig i. Det är ju bara att titta sig omkring. Ta fjärrkontrollen (eller spjutet, elden, bensinmotorn) till exempel. Vilken nödsituation uppstod den ur? Någon som föll, bröt båda benen och tyckte att lite TV vore trevligt tills ambulansen kom, och tröttnade på kanalen som var inställd. Tillåt mig tvivla. Nej, lättjan är drivkraften. Vilket i sig är ironiskt värre. Att anstränga sig för att slippa anstränga sig.
Lättjan är dessutom en central del i vardagslivet. Åtminstone mitt. Och jag ser inga problem med det, skäms inte över det. Tvärtom. Varför göra saker jobbiga om de går att lösa på enklare sätt? Varför anstränga sig för ansträngningens skull? Vad ger det? Ansträngning har inget självberättigande, har inget värde i sig själv. Ibland kan dock två motsträviga krafter av lättja hamna i konflikt, vilket kan vara en situation som kan vara svår att bryta. Häromdagen, lite hängig av en förkylning och allmänt omotiverad satt jag en bra stund och funderade på om jag skulle beställa den där pizzan. Jag ville ju ha pizzan, men var ju tvungen att gå och hämta den. Jag ville inte ha mat från köket, men det ligger onekligen närmre. Disken blev nog diskskummet som fick diskhon att svämma över...
Lättja kan dessutom vägas mot belöning. Går att utnyttja för att lura sig själv. Genom att placera godispåsen på andra sidan rummet måste man konstant väga godissuget mot ansträngninen att faktiskt röra på sig, bara för att få godis. Till slut blir suget för stort, speciellt när påsen ligger där, öppen, full och retas. Då kan man röra på sig... men konstantätandet blir det inget med.
Så, det är kanske dags att avföra lättjan från dödssynderna. Det är nog ändå den drivkraft som format vår värld mest. Varför kämpa emot den, när man kan njuta av den...
Vart tog det sunda förnuftet vägen?
Det verkar mer och mer fly från världen... nu senast läser man om framgångsrika bloggare som mobbas (Aftonbladet). Vem är det som uppenbarligen retar sig på vad någon skriver, läser det ändå och sen ägnar tid och kraft på att förstöra? Inte för att vinna nåt själv, nej bara för att förstöra. Jag blir rätt less på det, men samtidigt väldigt fundersam på vem som inte har den självkollen, det sunda förnuftet, att låta bli. Man kan inte gilla alla och allt, men man kan faktiskt respektera sin omgivning. Jag tycker det försvinner mer och mer, den respekten. Det blir mer och mer ok att slå varandra, jag undrar hur mycket pengar samhället lägger på vandalism och förstörelse varje år... Ungdomsbus... gjort på fyllan... säger en del och rycker på axlarna som om det vore normalt. Jag har både varit ung och full men kan ändå förstå att det är fel att förolämpa någon, slå någon eller ens slå sönder en gatlyckta eller skyltfönster. Var jag i minoritet?
Nu har det t o m gått så långt att man hyllar att poliser dött i fotbollsvåldets Italien. Sjukt. Vem är det som verkligen önskar andra döda? Vem är det som har en så skev verklighetsbild? Eller är det jag igen?
Kanske är det att jag är naiv, tror det bästa om folk. Men jag vill vara naiv. Jag vill tro att folk i grunden är goda. Att främlingar man möter inte vill ljuga för mig, slå mig eller vara rent elak. Vem vill vara naiv med mig?
Härmed skänker jag en tanke till polismannen och hans familj i Italien. Jag skickar även en lyckönskning och stöd till alla, bloggare eller inte som mobbas eller far illa. Jag vill och hoppas att de som bär sig illa åt är i minoritet. De bara hörs för mycket. Men jag tror gott om världen, och tillsammans kanske man kan göra mer...
Nu har det t o m gått så långt att man hyllar att poliser dött i fotbollsvåldets Italien. Sjukt. Vem är det som verkligen önskar andra döda? Vem är det som har en så skev verklighetsbild? Eller är det jag igen?
Kanske är det att jag är naiv, tror det bästa om folk. Men jag vill vara naiv. Jag vill tro att folk i grunden är goda. Att främlingar man möter inte vill ljuga för mig, slå mig eller vara rent elak. Vem vill vara naiv med mig?
Härmed skänker jag en tanke till polismannen och hans familj i Italien. Jag skickar även en lyckönskning och stöd till alla, bloggare eller inte som mobbas eller far illa. Jag vill och hoppas att de som bär sig illa åt är i minoritet. De bara hörs för mycket. Men jag tror gott om världen, och tillsammans kanske man kan göra mer...
Kattastrofal konkurrens
Expressen skriver om en brittisk forskningsrapport om att kvinnor reagerar mer positivt när de får se sina katter än när de får se sina män. Jag tycker det bara finns en sak att göra... se till att man inte skaffar katt. Varför utsätta sig för mördande (plus att de har klor) konkurrens i onödan?
Jag undrar vad människans bästa vän, hunden, säger om detta...?
Jag undrar vad människans bästa vän, hunden, säger om detta...?
Big Brother Earth
Vem lägger du din röst på? Vem ska ut, vem får stanna? Visst jag drar det lite till extremer - men så här verkar det se ut, och då inte bara i våra Tv-program, utan när det gäller att rädda hotade djurarter? TerraDaily rapportera från forskning om vad som får oss att bry lite extra om djuren. Kort, och föga förvånande, kan det sammanfattas att vi gillar djuren som är gulliga. Stora, mjuka och har babydrag - stora ögon, stort huvud (något som producenter av tecknad film fattat för länge sen). Med andra ord, vi gillar Jättepandan. Färger verkar också ha ett finger med i spelet när vi väljer. Varma och utstående färger som gult och rött är bättre än inte...
En aspekt som forskarna (medvetet?) inte tar upp är om det är rovdjur eller inte. Vargen är ett jättehärligt djur, intelligent och socialt. Stort och mjukt (fast med vassa tänder) och släkt med ett oerhört populärt djur... hunden. Men få djur är så kontroversiella när det gäller om man ska bevara dem eller ej...
Jag kan ju bara säga... den färglösa, kletiga djuphavsblobben ligger pyrt till...
En aspekt som forskarna (medvetet?) inte tar upp är om det är rovdjur eller inte. Vargen är ett jättehärligt djur, intelligent och socialt. Stort och mjukt (fast med vassa tänder) och släkt med ett oerhört populärt djur... hunden. Men få djur är så kontroversiella när det gäller om man ska bevara dem eller ej...
Jag kan ju bara säga... den färglösa, kletiga djuphavsblobben ligger pyrt till...
To Isengard...
Ok... det här skyller jag på mina kära bröder. Låten är egentligen urkass, men sätter sig stenhårt i huvudet och är lika smittsam som ebola. Så, hey, varför inte ge den lite reklam och sprida den vidare? For the better of mankind...
Så, titta inte på den... NEJ! Låt bli... hörrdudu... jag såg nog att du nästan tryckte på länken... ahah...
To Isengard... to Isengard...
Så, titta inte på den... NEJ! Låt bli... hörrdudu... jag såg nog att du nästan tryckte på länken... ahah...
To Isengard... to Isengard...
Kulturell i dess hus...
Kikade på utställningen av Su-Mei Tse (bland annat) här i Lule, inte Moderna Museet, även om deras länk fick vara den som gestaltar utställningen här. Installationen var rätt skön. Man hade de ökensopande männen bakom ryggen och det magnifika bergsmassivet framför sig. Sopborstarna rafsade rytmiskt och avlöstes av en dov, genom ben trängande av basgånger tung celloslinga. Vackert.
Fast vadå? Vad vill det säga. Vill det säga nåt? Ska det bara vara vackert? Jag har varit på en del museer, inte många, men en del (och fler ska det bli) och i nästan samtliga fall så känns det som om man missar nåt. Som om jag inte greppar poängen. Samtidigt tycker jag det är stört omöjligt att se poängen. Är det samhällskritik... är det konst... är det bara extremt udda? Ibland skulle man vilja ha konstnären som följeslagare som förklarade vad man skulle se, vad baktanken var, eller åtminstone ett tryckt facit. Fast vore det ändå inte som att missa poängen totalt. Ger det verkligen nåt om man måste få det berättat för sig. Knappast. Nåja... jag fick i alla fall chansen att känna mig lite kulturell (och en uppmaning till regeringen att fortsätta med den subventionerade inträdet - börjar det kosta pengar, då vete katten...) och en (knappast revolutionerande) slutsats fick jag ändå med mig hem:
Konst är konstigt.
Fast vadå? Vad vill det säga. Vill det säga nåt? Ska det bara vara vackert? Jag har varit på en del museer, inte många, men en del (och fler ska det bli) och i nästan samtliga fall så känns det som om man missar nåt. Som om jag inte greppar poängen. Samtidigt tycker jag det är stört omöjligt att se poängen. Är det samhällskritik... är det konst... är det bara extremt udda? Ibland skulle man vilja ha konstnären som följeslagare som förklarade vad man skulle se, vad baktanken var, eller åtminstone ett tryckt facit. Fast vore det ändå inte som att missa poängen totalt. Ger det verkligen nåt om man måste få det berättat för sig. Knappast. Nåja... jag fick i alla fall chansen att känna mig lite kulturell (och en uppmaning till regeringen att fortsätta med den subventionerade inträdet - börjar det kosta pengar, då vete katten...) och en (knappast revolutionerande) slutsats fick jag ändå med mig hem:
Konst är konstigt.
Svordomarnas högtidsdag...
Nej... jag kan inte låta bli. Jag måste kommentera det här jag med, lagförslaget mot svordomar! För att uttrycka det milt ett något ogenomtänkt förslag, för att vara ärlig ett riktigt korkat ett. Och vilket mothugg hon fått... allt från hyfsat genomtänkta till direkta personangrepp. Alla med någorlunda samma budskap... ge *beep* i våra svordomar. Svordomarna har flytit i strömmar i inläggen bara för att...
Samtidigt kan jag nog inte mer än skänka en tanke. Det har nog aldrig som idag varit så accepterat att kalla vem som helst för hora, kukhuvud och vad man nu önskar... På nåt sätt får jag inte riktigt ihop det här med att vi måste få ordning och respekt i skolan osv...
Samtidigt kan jag nog inte mer än skänka en tanke. Det har nog aldrig som idag varit så accepterat att kalla vem som helst för hora, kukhuvud och vad man nu önskar... På nåt sätt får jag inte riktigt ihop det här med att vi måste få ordning och respekt i skolan osv...
Frustrerad mitt i natten
Gah! Vill minnas att jag i somras läste om en lista om fornminnen i Sverige som var värda ett besök. Någon annan som minns det, och i såna fall var? Det fanns nämligen ett, som faktiskt låg i närheten av Luleå. Ett som man skulle kunna besöka. Men hur om man inte vet exakt vad det heter (tror det var nåt med Ek...) eller var det ligger.
Man skulle ju kunna tycka att Norbottens Museum eller Norbottens Läns Landsting skulle vara intresserade av att vägleda vilsna själar. Ack så fel man tar. Norbottens Lansting hänvisar bara till museet och museet är bara intresserat av vad som sker inom museets trånga väggar.
Vad gör man då? Sökningar på google ger mest träffar på artiklar om bonden som ville gräva sönder ett fornminne häromdagen (eftersom de lägger rubriker längst ner på alla artiklar får man lätt mängder med träffar som dränker intressanta sådana) och en del norska träffar. Söker jag fel? Kanske. Troligtvis. Men kan inte komma på vad jag ska söka på.
Sista hoppet stod till Riksantikvarieämbetet. En myndighet som enligt egen utsago ska vårda vårt kulturarv och verka för tillgängligheten. Jag ser två möjligheter. Dels deras databas om fornlämningar och deras "Se och besöka" flik. Problemet med databasen är att jag får tusen träffar, bara i Luleå kommun. Och alla benäms efter typen Nederluleå X:Y. Finns visserligen kartlänk till eniro det är bra. Men hur i hela friden ska jag hitta det jag söker. Omöjligt. Fast jag lärde mig att en tjärgrop är en kemisk industri...
Kvar då Se och Besöka-fliken. Den är rent av löjlig. Där lyfter de fram 12 platser väl värda ett besök. Enligt Riksantikvarieämbetet så finns det tydligen inget intressant norr om Hudiksvall. Inte ens Gammelstad som är ett världsarv värt att bevara enligt UNESCO finns nämnt med namn. Det är riktigt lågt av en myndighet som ska verka i hela landet. Vill man veta något om Gammelstad så gör man bäst till att gå till UNESCOs sida, de har bättre koll än ämbetet.
Och jag... ja jag får väl leva i ovisshet... Inte konstigt att folk kanske tröttnar på att springa och se vårt kulturarv. Det går ju inte att hitta dit!
Man skulle ju kunna tycka att Norbottens Museum eller Norbottens Läns Landsting skulle vara intresserade av att vägleda vilsna själar. Ack så fel man tar. Norbottens Lansting hänvisar bara till museet och museet är bara intresserat av vad som sker inom museets trånga väggar.
Vad gör man då? Sökningar på google ger mest träffar på artiklar om bonden som ville gräva sönder ett fornminne häromdagen (eftersom de lägger rubriker längst ner på alla artiklar får man lätt mängder med träffar som dränker intressanta sådana) och en del norska träffar. Söker jag fel? Kanske. Troligtvis. Men kan inte komma på vad jag ska söka på.
Sista hoppet stod till Riksantikvarieämbetet. En myndighet som enligt egen utsago ska vårda vårt kulturarv och verka för tillgängligheten. Jag ser två möjligheter. Dels deras databas om fornlämningar och deras "Se och besöka" flik. Problemet med databasen är att jag får tusen träffar, bara i Luleå kommun. Och alla benäms efter typen Nederluleå X:Y. Finns visserligen kartlänk till eniro det är bra. Men hur i hela friden ska jag hitta det jag söker. Omöjligt. Fast jag lärde mig att en tjärgrop är en kemisk industri...
Kvar då Se och Besöka-fliken. Den är rent av löjlig. Där lyfter de fram 12 platser väl värda ett besök. Enligt Riksantikvarieämbetet så finns det tydligen inget intressant norr om Hudiksvall. Inte ens Gammelstad som är ett världsarv värt att bevara enligt UNESCO finns nämnt med namn. Det är riktigt lågt av en myndighet som ska verka i hela landet. Vill man veta något om Gammelstad så gör man bäst till att gå till UNESCOs sida, de har bättre koll än ämbetet.
Och jag... ja jag får väl leva i ovisshet... Inte konstigt att folk kanske tröttnar på att springa och se vårt kulturarv. Det går ju inte att hitta dit!
Är du säker?
Hoppar in på Aftonbladet.se och kikar på nyheterna. En nyhet, och framförallt det följande citatet fastnar på näthinnan. Artikelrubriken lyder Sångerskan Helen Sjöholm är gravid och under (på framsidan - märk väl inte inne i artikeln) står citatet som får mig att skratt gott... "Bara våra närmaste vänner vet"
Är du verkligen säker på det?
Termometer
När ni saknar en termometer... och inte vill använd min nedan, kan ni ju leta efter tecknen i denna...
Temperaturer
Äntligen lite rejäla minusgrader, och inte bara här i norr, utan i hela landet. Fadern ringde igår och undrade om jag tappat bort några minusgrader. Jag svarade att vi har runt 20 själva så jag saknar inga (just nu -22,9). Aftonbladet slår till med ord som köldchock (på lokaldelen för Jönköping - mina gamla hemtrakter) och köldrekord (nationella upplagan). Jag bara undrar - är folk förvånade? Visst, vintern hittills har varit mestadels usel, speciellt där jag befunnit mig, men det är bara att slå en snabb titt i almanackan och på jordgloben. För de som inte hinner kan jag avslöja att Sverige är ett nordligt land och att vi är i januari. Minusgrader och snö borde inte förvåna (även om alla plogansvariga i södra Sverige får en chock varje gång det snöar).
Nu ska det tydligen bli -13 runt Jönköping. Ujuj. (Fast jag ska erkänna - jag brukar aldrig frysa så mycket som när jag besöker Jönköping). Stackare. Tyckte faktiskt det var ganska skönt att ta en promenad idag...
Men nåja, tänkte erbjuda min egenhändigt konstruerade termometer (allt i Celsius förstås)...
När...:
... det börjar bli dags att byta ut sommarjackan = ett par plusgrader.
... vattnet på marken fryser = nollgradigt
... snöfallet lägger sig = någon minusgrad
... det börjar kännas som om mössa är en god idé = - 5
... det börjas känna lite kallt = -10
... det börjar bli lite väl kallt att gå på långpromenad = -15
... det blir frost på insidan av sovrumsfönstret = -20
... man kan börja fundera på långkalsonger = -25
... ytterlagret på min (gamla) vinterjacka fryser (när man har den på sig) = dryga -30
... det är dags att gå ut för att det vore personligt rekord = mer än -43
Beslagta mobiltelefoner
Lärare ska få beslagta störande objekt i skolan, främst mobiltelefoner (DN). Först när jag läste reagerade jag spontant; bra. Det är bra att ge läraren en viss grund att stå på när han ska hantera störande saker i skolan. Men det var något som gnagde i huvudet. Som även Big Kahuna finns det skäl att fundera över rättsäkerheten i att ge läraren en sådan rättighet. I praktiken blir läraren både åklagare, försvarare och domare och kan beslagta föremål utan att motivera sitt beslut (om detta nu leder till lugn i klassen vid ett sådant förfarande, det tvivlar jag på). Ett sådant system är inte riktigt önskvärt. Och man är ju fundersam om klassen och läraren inte på förhand kan komma överens om hur man hanterar mobiler under lektionstid, och vad sanktionen ska vara vid brott mot överenskommandet. Man kan ju fundera på hur många vuxna som skulle acceptera att arbetsgivaren beslagtog deras mobiltelefon, samma vuxna som nu tycker att lagen är bra.
Jag är av den åsikten att man inte ska skapa speciallagar för barn eller skola som sådana. Ska barn acceptera att få sina mobiler beslagtagna så bör ju rimligtvis vuxna kunna acceptera detta. Gick till min lagbok för att se om polis har en sådan rättighet. Och faktiskt kan polis vid exempelvis rattfylla, eller vårdslöshet i trafik, förverka ett fordon för att förhindra brott (och förverkandet inte är oskäligt). Med andra ord, vuxna kan bli av med egendom om man inte kan sköta sig med den egendomen. Nu är det ju halvlångt att dra parallellen trafik - skola eftersom i trafiken kan det handla om liv och hälsa. Men frågan i grunden är ju ska man få ha kvar något som man inte kan hantera med respekt för omgivningen? I min mening är det högst tveksamt. Så poängen skjuts faktiskt över från själva beslagtagandet till läraren som rättsinstans. Kan man anse att en lärare är en rättssäker instans som kan hantera ett sådant ansvar? Tja, vi är ju uppenbarligen nöjda nog att skicka iväg våra barn till denna person ett antal timmar varje dag.
Kontentan är att blir någorlunda kluven inför den här rättigheten. Förverkande är faktiskt något reellt i ett vuxet samhälle, ska det då få vara det i skolan? Jo, kanske. Men det lägger ett stort ansvar hos läraren, ökar kravet på utbildade lärare i skolan än mer och lägger ett visst ansvar på rektorer. Rektorer som ansvariga över lärare bör få en inblick, exempelvis genom att varje beslag registreras på något sätt, så att man kan få en överblick så att reglerna blir de samma i skolan och att rättigheten inte missbrukas.
Hur som helst. Detta tåls att tänkas på.
Jag är av den åsikten att man inte ska skapa speciallagar för barn eller skola som sådana. Ska barn acceptera att få sina mobiler beslagtagna så bör ju rimligtvis vuxna kunna acceptera detta. Gick till min lagbok för att se om polis har en sådan rättighet. Och faktiskt kan polis vid exempelvis rattfylla, eller vårdslöshet i trafik, förverka ett fordon för att förhindra brott (och förverkandet inte är oskäligt). Med andra ord, vuxna kan bli av med egendom om man inte kan sköta sig med den egendomen. Nu är det ju halvlångt att dra parallellen trafik - skola eftersom i trafiken kan det handla om liv och hälsa. Men frågan i grunden är ju ska man få ha kvar något som man inte kan hantera med respekt för omgivningen? I min mening är det högst tveksamt. Så poängen skjuts faktiskt över från själva beslagtagandet till läraren som rättsinstans. Kan man anse att en lärare är en rättssäker instans som kan hantera ett sådant ansvar? Tja, vi är ju uppenbarligen nöjda nog att skicka iväg våra barn till denna person ett antal timmar varje dag.
Kontentan är att blir någorlunda kluven inför den här rättigheten. Förverkande är faktiskt något reellt i ett vuxet samhälle, ska det då få vara det i skolan? Jo, kanske. Men det lägger ett stort ansvar hos läraren, ökar kravet på utbildade lärare i skolan än mer och lägger ett visst ansvar på rektorer. Rektorer som ansvariga över lärare bör få en inblick, exempelvis genom att varje beslag registreras på något sätt, så att man kan få en överblick så att reglerna blir de samma i skolan och att rättigheten inte missbrukas.
Hur som helst. Detta tåls att tänkas på.
USA greppar sakteliga läget...
TerraDaily skriver att US-CAP (United States Climate Action Partnership), en organisation bestående av flera stora amerikanska företag, bland annat General Electric, gått ut och uppmanat amerikanska att reagera inför hotet med global uppvärmning. De vill att regeringen genom lagändringar ska i första hand hejda ökningen av utsläpp av växthusgaser, och i förlängningen minska utsläppen. Bra, äntligen verkar även USA inse riskerna, vilket är viktigt eftersom USA är en opropertionerligt stor utsläppare. Det krävdes bara en orkan för att få allt fler att reagera. Då när budskapet bokstavligen "hit home". Nu gäller det bara att få den där gubben i det vita huset att fatta.
Men det finns en del som saknas i förslaget. För det första är US-CAP svårt att få grepp på. Jag kan exempelvis inte hitta någon hemsida där de presenterar sina resultat och nyheter, samt en beskrivning av organisationen och dess medlemmar. Jag har hittat vad jag tror är press-releasen (här) men bara som andrahandskälla då.
För det andra så saknar jag en beskrivning av egna initiativ. De hade väl kunnat beskrivas separat, men i frånvaro av en sådan bör de kanske lyfts fram i releasen. Nu lägger företagen helt över ansvaret på den amerikanska regeringen, och det får mig att tvivla. Man kan ana att gruppen är mer ute efter PR än riktig oro och engagemang.
För det tredje saknar jag vissa företag, exempelvis General Motors. Sådana företag och dess produkter är ju minst sagt i fokus när det gäller utsläpp av växthusgaser. Att få de att reagera vore guld värt. Vad jag kan se är de dock inte en del av US-CAP.
Till sist saknar jag en internationell koppling. Kyoto-protokollet näms inte, och den enda internationella utblicken man gör är att man vill att USA ska bli internationellt ledande. Vilket brukar vara en vanlig, och nästan obligatorisk, vision i USA. Men när inte internationella avtal och organisationer ens nämns så blir man rädd att internationellt ledande betyder vad det vanligtvis betyder i USA. Ledande på USAs vis på USAs villkor för i första hand USA.
Nej, det här räcker inte. Det är ett steg i rätt riktning, ett ganska upplyftande sådant när stora amerikanska företag faktiskt vågar gå i spesen när regeringen inte gör det. Frågan är hur stor påverkan det får. Jag kan exempelvis inte se nåt skrivet om det på CNN.com så man undrar hur många amerikaner som får veta. Men USA kan göra mycket mer. Kanske det kommer...
Men det finns en del som saknas i förslaget. För det första är US-CAP svårt att få grepp på. Jag kan exempelvis inte hitta någon hemsida där de presenterar sina resultat och nyheter, samt en beskrivning av organisationen och dess medlemmar. Jag har hittat vad jag tror är press-releasen (här) men bara som andrahandskälla då.
För det andra så saknar jag en beskrivning av egna initiativ. De hade väl kunnat beskrivas separat, men i frånvaro av en sådan bör de kanske lyfts fram i releasen. Nu lägger företagen helt över ansvaret på den amerikanska regeringen, och det får mig att tvivla. Man kan ana att gruppen är mer ute efter PR än riktig oro och engagemang.
För det tredje saknar jag vissa företag, exempelvis General Motors. Sådana företag och dess produkter är ju minst sagt i fokus när det gäller utsläpp av växthusgaser. Att få de att reagera vore guld värt. Vad jag kan se är de dock inte en del av US-CAP.
Till sist saknar jag en internationell koppling. Kyoto-protokollet näms inte, och den enda internationella utblicken man gör är att man vill att USA ska bli internationellt ledande. Vilket brukar vara en vanlig, och nästan obligatorisk, vision i USA. Men när inte internationella avtal och organisationer ens nämns så blir man rädd att internationellt ledande betyder vad det vanligtvis betyder i USA. Ledande på USAs vis på USAs villkor för i första hand USA.
Nej, det här räcker inte. Det är ett steg i rätt riktning, ett ganska upplyftande sådant när stora amerikanska företag faktiskt vågar gå i spesen när regeringen inte gör det. Frågan är hur stor påverkan det får. Jag kan exempelvis inte se nåt skrivet om det på CNN.com så man undrar hur många amerikaner som får veta. Men USA kan göra mycket mer. Kanske det kommer...
