Problem i skolan...
... är det ofta. Nu tycker Stockholm att de går i spetsen och ska införa ordningsbetyg (DN). Jag tycker de går åt fel håll, och jag är rädd att de gör nåt som de inte riktigt tänkt igenom. Men en sak kan vi vara överens om. Det är stökigt i skolan, något måste göras och lärarens verktyg måste bli fler. Men att införa ordningsbetyg, det tror jag inte på. Framförallt för att det ställer så många frågor och tveksamheter, det innebär stora risker i elevens rättsäkerhet.
För det första, vem ska sätta betyget? Jag antar att det borde bli klassföreståndaren. Men klassföreståndaren är ju knappast med klassen hela tiden (åtminstone inte i den åldern där betyg är aktuellt). Jag hade själv skolans slöjdlärare som klassföreståndare. Det gick bra, men innebar ju samtidigt att man inte hade särskilt mycket lektioner med dem. Med andra ord, de skulle inte haft något underlag för att sätta betyget. Det enda möjliga alternativet (till att alla lärare sätter sitt unika ordningsbetyg i varje ämne - men ska vi ha så många betyg, det blir ju menlöst) är att klassföreståndarna under lärarlagsmöten gör en sammanställning av alla lärares åsikter. Men förutom att det blir oerhört svårt med rättsäkerheten med betyg baserade på andrahandskällor så leder det oavkortat till frågan: Vad är gott uppförande? Vem har rätten att bestämma det? Vissa saker är tämligen självklara, man hotar, svär år och slår inte sina lärare eller klasskamrater. Vad man än må tycka om dem. Men andra saker? Ta ett exempel som mössor och keps. Jag (som snart examinerad lärare) bryr mig inte särskilt mycket om elever har mössa eller keps på sig på lektionen. Det stör inte mig som lärare och jag har svårt att se hur det skulle störa inlärningen med en huvudbonad på. Så länge de inte stör ordningen eller sikten för andra så är de helt ok (även om jag har svårt att förstå att nån skulle vilja svettas med mössa inomhus - men nåja). Men för andra är det helt självklart att mössor ska av. Vem har rätt? Ett ordningsbetyg måste alltså föregås av en central definition av "Gott uppförande" (och jag är lite rädd för sådana centralt styrande direktiv eftersom de är nära att tafsa på yttrande- och tanke-friheten). Det räcker inte med att varje skola beslutar själva, eftersom man då får en orättvisa och rättssäkerhetsbrist mellan elever på olika skolor, och för de som sen ska tolka betygen.
Jag tycker det finns andra steg att ta för att motverka stöket. Närvaro-angivelser är bra, eftersom det är långt mer objektivt. Man är där eller inte. Men mina andra förslag är inte så nytänkande. Minska klasserna, öka antalet lektionstimmar per kurs. Med andra ord, ge lärarna mer tid till varje elev. Mindre klasser med färre personer ger också mindre stök, och de elever som behöver mer stöd kan få det. Anställ dessutom mer personal som sekreterare och ekonomer/administratörer på skolorna. De skulle kunna avlasta lärarna som nu sköter väldigt många rent administrativa sysslor - och låta lärarna vara det de är utbildade till: lärare. Lärarna skulle få mer tid till planering och reflektion av sin verksamhet och dessutom kunna ge extra stöd till de som behöver det. Jag tror inte lärarna behöver administrera ett betyg till. Se dessutom till att de lärarna som arbetar på skolorna är utbildade och behöriga. Jag är lite fundersam över det nämligen. Inga föräldrar skulle skicka sina barn till en olegitmerad läkare på vårdcentralen, men man kan låta barnen utbildas och fostras i en ganska formativ del av deras liv, av vem som helst. Fast mina förslag har ju ett stort aber. De kostar. Kostar säkerligen en rejäl slant. Men frågan vi måste ställa oss är om det inte är värt det. För framtiden. Vi bör gå framåt istället för att kika på lösningar från förr...
För det första, vem ska sätta betyget? Jag antar att det borde bli klassföreståndaren. Men klassföreståndaren är ju knappast med klassen hela tiden (åtminstone inte i den åldern där betyg är aktuellt). Jag hade själv skolans slöjdlärare som klassföreståndare. Det gick bra, men innebar ju samtidigt att man inte hade särskilt mycket lektioner med dem. Med andra ord, de skulle inte haft något underlag för att sätta betyget. Det enda möjliga alternativet (till att alla lärare sätter sitt unika ordningsbetyg i varje ämne - men ska vi ha så många betyg, det blir ju menlöst) är att klassföreståndarna under lärarlagsmöten gör en sammanställning av alla lärares åsikter. Men förutom att det blir oerhört svårt med rättsäkerheten med betyg baserade på andrahandskällor så leder det oavkortat till frågan: Vad är gott uppförande? Vem har rätten att bestämma det? Vissa saker är tämligen självklara, man hotar, svär år och slår inte sina lärare eller klasskamrater. Vad man än må tycka om dem. Men andra saker? Ta ett exempel som mössor och keps. Jag (som snart examinerad lärare) bryr mig inte särskilt mycket om elever har mössa eller keps på sig på lektionen. Det stör inte mig som lärare och jag har svårt att se hur det skulle störa inlärningen med en huvudbonad på. Så länge de inte stör ordningen eller sikten för andra så är de helt ok (även om jag har svårt att förstå att nån skulle vilja svettas med mössa inomhus - men nåja). Men för andra är det helt självklart att mössor ska av. Vem har rätt? Ett ordningsbetyg måste alltså föregås av en central definition av "Gott uppförande" (och jag är lite rädd för sådana centralt styrande direktiv eftersom de är nära att tafsa på yttrande- och tanke-friheten). Det räcker inte med att varje skola beslutar själva, eftersom man då får en orättvisa och rättssäkerhetsbrist mellan elever på olika skolor, och för de som sen ska tolka betygen.
Jag tycker det finns andra steg att ta för att motverka stöket. Närvaro-angivelser är bra, eftersom det är långt mer objektivt. Man är där eller inte. Men mina andra förslag är inte så nytänkande. Minska klasserna, öka antalet lektionstimmar per kurs. Med andra ord, ge lärarna mer tid till varje elev. Mindre klasser med färre personer ger också mindre stök, och de elever som behöver mer stöd kan få det. Anställ dessutom mer personal som sekreterare och ekonomer/administratörer på skolorna. De skulle kunna avlasta lärarna som nu sköter väldigt många rent administrativa sysslor - och låta lärarna vara det de är utbildade till: lärare. Lärarna skulle få mer tid till planering och reflektion av sin verksamhet och dessutom kunna ge extra stöd till de som behöver det. Jag tror inte lärarna behöver administrera ett betyg till. Se dessutom till att de lärarna som arbetar på skolorna är utbildade och behöriga. Jag är lite fundersam över det nämligen. Inga föräldrar skulle skicka sina barn till en olegitmerad läkare på vårdcentralen, men man kan låta barnen utbildas och fostras i en ganska formativ del av deras liv, av vem som helst. Fast mina förslag har ju ett stort aber. De kostar. Kostar säkerligen en rejäl slant. Men frågan vi måste ställa oss är om det inte är värt det. För framtiden. Vi bör gå framåt istället för att kika på lösningar från förr...
Kommentarer
Trackback
