Juldagen
Hoppas alla hade precis en så bra jul som de önskade. Hoppas skinkan smakade fint, glöggen var varm och Kalle och hans vänner roade som aldrig förr.
Vår skinka smakade fint, glöggen... eh... glöggen var redan drucken och Kalle och hans vänner gjorde ett bra jobb, det vill säga lullade in en i en alldeles perfekt halvkoma efter julbordet. Det enda som saknades var nog ändå snön. Faktum var att julafton där jag spenderade den var en strålande vacker vårdag. En klar varm sol sken från en i stort sett klarblå himmel, termometern, som sitter i skuggan, letade sig upp på dryga 5+. Vad det var i solen kan man bara gissa. Kanske inte det bästa julvädret, men riktigt bra vårväder. Jag och min mor gick på julpromenad. Vi var inte helt ensamma om den tanken, utan vi mötte rätt många på vår promenad. Och vi lyckades överraska, en del nästan chocka, samtliga. Allt vi gjorde var att vi till alla, kända som okända, önskade en God Jul. Det var tydligen oväntat. De flesta verkade bli glatt överraskade och hälsade och önskade glatt tillbaka, men flera blev tydligen väldigt konfunderade och ställda. Är vi verkligen så instängda här i det kalla Norden att vi blir så överraskade när någon okänd önskar något så enkelt som en God Jul? Speciellt när det just är en helg då man på nåt sätt kollektivt kan sluta upp bakom varandra och önska varandra det bästa (vi har ju bara någon dag tidigare kolektivt trängts på köpcentrena). Tydligen är vi det... det trodde jag inte.
Ah... juldag. Mer släkt, mer julbord och mat. Mums...
Vår skinka smakade fint, glöggen... eh... glöggen var redan drucken och Kalle och hans vänner gjorde ett bra jobb, det vill säga lullade in en i en alldeles perfekt halvkoma efter julbordet. Det enda som saknades var nog ändå snön. Faktum var att julafton där jag spenderade den var en strålande vacker vårdag. En klar varm sol sken från en i stort sett klarblå himmel, termometern, som sitter i skuggan, letade sig upp på dryga 5+. Vad det var i solen kan man bara gissa. Kanske inte det bästa julvädret, men riktigt bra vårväder. Jag och min mor gick på julpromenad. Vi var inte helt ensamma om den tanken, utan vi mötte rätt många på vår promenad. Och vi lyckades överraska, en del nästan chocka, samtliga. Allt vi gjorde var att vi till alla, kända som okända, önskade en God Jul. Det var tydligen oväntat. De flesta verkade bli glatt överraskade och hälsade och önskade glatt tillbaka, men flera blev tydligen väldigt konfunderade och ställda. Är vi verkligen så instängda här i det kalla Norden att vi blir så överraskade när någon okänd önskar något så enkelt som en God Jul? Speciellt när det just är en helg då man på nåt sätt kollektivt kan sluta upp bakom varandra och önska varandra det bästa (vi har ju bara någon dag tidigare kolektivt trängts på köpcentrena). Tydligen är vi det... det trodde jag inte.
Ah... juldag. Mer släkt, mer julbord och mat. Mums...
Kommentarer
Trackback
