Dödsdom
Jag tycker det är fel.
Inte att han döms - utan dödsstraffet i sig. Nu råder det väl egentligen ingen tvekan om att han är skyldig, men jag tycker att rätten till liv är så grundläggande och okränkbart att man ska inte sänka sig till hans nivå genom avrättningen. Och jag anser att antingen är man för dödstraffet eller mot det. Punkt. Det är ingen fråga där man riktigt bör sätta sig och kika ifrån fall till fall. Visst, jag är inte särskilt känslomässigt nära till Saddam och de brott han begått, men det kanske samtidigt är bra eftersom jag inte resonerar utifrån en hämndkänsla. Och bortser man just från hämndbegäret tycker jag det är svårt att försvara dödsstraff. Jag har svårt att se att offer och anhöriga lider mindre av att gärningsmannen är död. Vad som är viktigt är att ansvariga döms och får ett rättvist straff - ett tidsbedömt fängelsestraff. Jag tror nog domen i sig är det viktigaste här.
I Saddams fall specifikt tycker jag det finns ytterligare skäl att inte avrätta honom. För det första så är hans lista på förbrytelse så lång att man kan hålla honom i rätten under en lång tid. Och jag tycker det faktiskt är viktigt att alla förbrytelser tas upp och lyfts fram i rätten. Dels för offrens skull, men också för sanningens och rättvisans. För det andra blir en martyriserad död Saddam en viktig symbol för fraktioner som stöder honom och det han står för, eller bara som utnyttjar hans symbolvärde för egen vinning - vilket för det mesta betyder andras lidande i våldsdåd. Här skulle nog en sakta borttynande, men humant behandlad, fängslad Saddam vara en bättre symbol för både Irak och omvärlden.
Nåja, jag lär väl inte kunna påverka särskilt mycket - men det är mina tankar om det.
Smile!
Nattskratt
Men det ställer ju samtidigt frågan, får man skämta om allt? Får man skratta om allt? Mitt svar är JA, det får man. Visserligen kanske man ska kontrollera sig en aning och välja sina tillfällen, och kanske tänja på gränserna när man är i ett sällskap man känner (och kanske inte som Ola Salo i The Ark nyligen).
Jag tycker ändå skämt och skratt om traumatiska upplevelser är ett sätt att bearbeta och förhålla sig till händelsen. Att skämta och skratta är ett sätt att gå vidare. Sen att den här balansgången är personlig och föränderlig med tiden, det får man nog vara medveten om. Men att jag skrattar åt det som stod på Tjuvlyssnat betyder inte på något sätt att jag ringaktar de offer som utsattes eller drar folk över en kam.
Att skratta åt sådant är ett sätt att se på världen. Skulle man se och undvika att trampa på alla möjliga tår så skulle det bli väldigt deprimerande, man skulle inte kunna skämta om något. Och det vill jag inte vara med om... skämta på! Och skratta gott!
Mer is till isbjörnarna!
Ett framlyft (sen länge känt) fenomen/problem är att isbjörnarna är hotade på grund av isbrist. Jag har en lösning, ja förutom den att spara el, spara bensin och allt sånt. Jag har is så det räcker till åtminstone en mindre havsvik (som Hudson Bay exempelvis) i min frys. Det är bara att komma och hacka ut den. Jag ger bort den gratis - jag är en sann miljövän jag...
Pepparkaksdeg
Och ja, jag lever i lyckligt och komplett ovetande om hur de där goda små pepparkakorna blir till. De måste väl ändå växa på träd nånstans?
Småkyligt
Fast hag ska ju inte klaga. Hellre gott om minusgrader, vinter och snö, än en mörk, slaskig, snöfri och lång höst.
Desperata Hemmafruar
Hur som helst. DH får ta en kölapp. Jag har nog med TV-serier som jag tänkt se att hålla mig sysselsatt dygnet runt skulle jag gissa. Och jag har faktiskt tänkt att göra nåt annat än se TV-serier. Fast det kanske finns en lördagförmiddag 2013 ledig... ska kika i almanackan ;)
Ibland är det tungt att studera...
Studier är bra härliga ibland...
Halloween
Och ett varningens finger till alla som vill spela mig spratt idag, så här i Halloween-andan. Jag har sovit riktigt illa, nej stryk det, jag har sovit riktigt lite inatt. Dessutom väntar jag mig dåliga nyheter under dagen som förvärrar en redan frustrerad situation. Det vill säga, tålamodet är inte så stort idag. Så spratt på egen risk. Du kan få en riktig trick tillbaka som inte är en treat.
Tänkvärt
"Dagstidningar måste varje dag publicera något som inte är alldagligt."
Hm, hur applicerar det på bloggande?
1 kg pepparkakor
Sitter på 1 kg pepparkakor. Eller njae, inte sitter bokstavligen då, har i min ägo. Inte så länge till dock, och jag kan avslöja att det fulla kilogrammet inte finns kvar fortfarande. Och ni vet ju vad som händer när man äter pepparkakor. Man blir snäll! Så nu är jag jättesnäll, har en massa goda pepparkakor hemma. Vad i hela friden väntar du på? Inte sugen på pepparkakor? Skyll dig själv då, ändrar du dig så är det bara att komma förbi så bjuder jag. Fast det gäller att skynda sig... de går åt.
Läser på Nationalencyklopedin om pepparkakor och varför man blir snäll av dem? Tydligen har de en historia inom medicinen, och har även kallats medicinplättar (plättar är också gott!), och skulle vara bra mot depressioner och användes som psykofarmaka. Och så säger de att allt som är nyttigt smakar illa... Nåja, ska knapra i mig en pepparkaka till. Så blir jag ännu snällare. Och gladare, tydligen.
Mer pepparkakor åt folket! Och åt mig!
Krypa till korset
(Bilartikeln är ändå och fortfarande en favorit)
Vidhåller dock resonemangt kring artikeln...
Nåja. Malte var hur som helst snäll att kommentera artikeln och ge en länk till Popast.nu, där man diskuterar kometen och bättre visar hur och var man kan hitta den. Självklart borde jag som rymdintresserad (och dessutom prenumerant på tidningen) ha en länk till Popast.nu. Ska fixas genast. Är du också rymdintresserad kan jag rekommendera tidningen. Billig och med bra artiklar och tips, på svenska, för den intresserade.
Tänkte dessutom lägga upp lite mer rymdlänkar efter hand... bland annat till Astronomy Picture of the Day - och annat jag tycker är nämnvärt.
Deja vu?
Arbetslös - tack gärna?
Kallare väder på G?
Ovädret över!
Någon storm tycker jag aldrig det var, nej, ett litet trevligt oväder var nog allt. En hel del snö har fallit, och det blåste en del. Yrde en del snö, otrevligt att gå i, men det var också allt. Som sagt, här var det aldrig särskilt allvarligt - jag är till och med glad att det snöar. Jag gillar snö. Är det vinter - och det är det nu - då ska det vara gott med snö. Nu slipper man se grässtråna sticka upp genom snötäcket i alla fall - och jag vill inte se dem förrän långt in på andra sidan nyåret! Nåja, kikade ut genom fönstret nyss och kunde se att nu hade till och med vinden lagt sig och ingen snö yrde mer. Plogbilarna har nog fortfarande att göra en stund, men så mycket nytt arbete skapas nog inte längre. Lokala nätsidor uppger att det inte blåser mer än ett par sekundmeter, långt ifrån några stormbyar, och några grader kallt. Kan bli en fin morgondag...
(Om jag nu orkar upp till den med tanke på att jag sitter här och skriver)
Paltkoma i stormen
Dagens gnällspik!
Var och spelade innebandy. Skoj, Gick för övrigt riktigt bra och hur skönt att känna att man kunde springa för fullt, och orka. Nåja. Det handlar om studentidrott, det vill säga, det finns ingen ledare där. Man får gemensamt dela upp lag, men framförallt sätta upp sarg och göra iordning planen. Jag har inga problem med det. Vadå, man är ju ändå där för att motionera. Inga problem att hugga i, hjälper alla till går det snabbt. Självklart hjälper inte alla till. Det är vad som irriterar mig. Det finns alltid ett gäng som bara väntar och tittar på medans resten plockar fram. Vad är de rädda för? Bli svettiga? Newsflash: Ni betalar redan för att bli svettiga (genom att vara där). Droppen kommer när de inte ens lyfter undan bänken de själva satt på. Suck. Detta är alltså människor på minst 18 år, kallas vuxna tydligen, som är så lata att det minsta tråkiga struntar de i. Detta är människor som ska utveckla och driva våra företag, detta är människor som ska forska, detta är människor som ska ta hand om våra barn (dina (eventuella) också) och detta är människor som ska vårda oss när vi är sjuka. För de är ju studenter, och det är det vad man utbildas till här. Men, det är alltså människor som skyr lite arbete så pass att de inte orkar, eller ens tänker på, att lyfta undan bänken de satt på. Välkommen till dina framtida arbetskamrater, lärare och vårdare!
Är jag överkänslig? Säg du...
(Så nu har jag gnällt klart - för den här gången)
Mer perspektiv på problemen...
Mina problem ser en aning futtiga ut nu...
Fick honom...
Arg. Frustrerad. Och läraren kan räkna med fler besök. Måste jag vara jobbig för att det ska hända nåt, så har jag all tid i världen (jag väntar ju bara på honom), och han är tydligen väldigt upptagen. Muhahahah!