Tenct

Är man lite uttråkad kan ett besök på Tjuvlyssnat vara ett sätt att dra lite i smilbanden. Det här inlägget fick mig att skratta en liten stund. Tyckte faktiskt det var riktigt kul.

Men det ställer ju samtidigt frågan, får man skämta om allt? Får man skratta om allt? Mitt svar är JA, det får man. Visserligen kanske man ska kontrollera sig en aning och välja sina tillfällen, och kanske tänja på gränserna när man är i ett sällskap man känner (och kanske inte som Ola Salo i The Ark nyligen).

Jag tycker ändå skämt och skratt om traumatiska upplevelser är ett sätt att bearbeta och förhålla sig till händelsen. Att skämta och skratta är ett sätt att gå vidare. Sen att den här balansgången är personlig och föränderlig med tiden, det får man nog vara medveten om. Men att jag skrattar åt det som stod på Tjuvlyssnat betyder inte på något sätt att jag ringaktar de offer som utsattes eller drar folk över en kam.

Att skratta åt sådant är ett sätt att se på världen. Skulle man se och undvika att trampa på alla möjliga tår så skulle det bli väldigt deprimerande, man skulle inte kunna skämta om något. Och det vill jag inte vara med om... skämta på! Och skratta gott!