Romantiska filmer...
Den första, min spontana, är att det inte förvånar mig. En bra film är en bra film, även om det är en romantisk film eller action-rulle. Jag kan avslöja att jag har båda typerna både i topp och botten på min lista. Det är ju knappast genren som bestämmer hur bra en film är...
Den andra reaktionen jag får är att åtminstone som studien presenteras i Expressen är det svårt att dra några större slutsatser. Överhuvudtaget. För det första saknar jag mot-testet med actionrullen - så att man kan jämföra resultaten mellan genrena. För det andra får man inte veta om det är en skillnad mellan männens och kvinnornas genomsnitt. Man kan anta att kvinnorna har ett genomsnitt på 6 och att artikelförfattaren utan att veta med sitt ordval ändrat innebörden. Men man kan inte vara säker. Att flest kvinnor satt 6 är absolut inte samma sak som att genomsnittet, medlet, ligger på 6. Hur som helst så är det ju intressant att påpeka att det då faktiskt finns en skillnad på 1,2 (av en sjugradig skala, det är rätt mycket) mellan könen, även om man som forskaren i artikeln påpekar att männens snitt ligger oväntat högt.
Nej... jag håller mig nog till min första tanke. En bra film är en bra film.
To Isengard...
Så, titta inte på den... NEJ! Låt bli... hörrdudu... jag såg nog att du nästan tryckte på länken... ahah...
To Isengard... to Isengard...
Kulturell i dess hus...
Fast vadå? Vad vill det säga. Vill det säga nåt? Ska det bara vara vackert? Jag har varit på en del museer, inte många, men en del (och fler ska det bli) och i nästan samtliga fall så känns det som om man missar nåt. Som om jag inte greppar poängen. Samtidigt tycker jag det är stört omöjligt att se poängen. Är det samhällskritik... är det konst... är det bara extremt udda? Ibland skulle man vilja ha konstnären som följeslagare som förklarade vad man skulle se, vad baktanken var, eller åtminstone ett tryckt facit. Fast vore det ändå inte som att missa poängen totalt. Ger det verkligen nåt om man måste få det berättat för sig. Knappast. Nåja... jag fick i alla fall chansen att känna mig lite kulturell (och en uppmaning till regeringen att fortsätta med den subventionerade inträdet - börjar det kosta pengar, då vete katten...) och en (knappast revolutionerande) slutsats fick jag ändå med mig hem:
Konst är konstigt.
Rymdpromenader
Intressant nog kan man ana en prestigekamp som pågår på ISS då man i artikeln poängterar vems rymddräkter man ska använda, amerikanarnas eller ryssarnas. I detta fallet verkar amerikanarna vunnit då deras dräkter ska användas på tre av promenaderna. Man skulle ju kunna tycka att det skulle finnas en långsiktigt ekonomisk och en säkerhetsmässig vinst med att man utvecklar en gemensam.
En sista fundering jag har är: Kommer SVT direktsända? Kommer Tv4 kommentera i TV-soffan? Knappast. På samma sätt som det agerades som om Fuglesang var inte bara förste svensk utan överhuvudtaget först (att ISS redan fanns där när han kom upp låtsades man liksom aldrig om) känns det lite som om man nu igen glömmer att rymdverksamheten fortgår med Fuglesang på marken. Jag måste säga att jag var glad över uppmärksamheten men då, och speciellt nu känns intresset väldigt konstlat...
Askungen
Tills jag tagit och laddat upp några av mina egna foton så kan man ju tipsa om andras, bra och snygga foton. Detta till exempel. Kan erkänna... jag hade också gärna haft attiraljer värda miljoner till mina foton och Scarlet Johansson som modell. Phew...
Steal
Hur som helst så är båda titlarna ganska bra beskrivande, nästan bäst tillsammans eftersom filmen handlar om ett gäng extremsportande unga som använder sina speciella kunskaper till att råna banker och värdetransporter. Och filmen är verkligen perfekt för det tillfället när du bara vill stänga av huvet och bedövas av bilder. Det är nästan ett krav eftersom all story, allt förklarande, allt bakomliggande rånen har lämnats utanför och man bara visar actionscenerna. De, dock, var helt ok gjorda med en del fräcka stunts...
Men det är ju en sån här film som fick/får en att börja fantisera. Jag skulle ju aldrig genomföra det, men handen på hjärtat, visst har ni också gjort det? Planerat det perfekta brottet (det är klart, annars skulle genren inte vara så stor inom film). Ni vet, brottet där ni elegant, intelligent och finurligt lyckas komma över en enorm summa pengar utan att någon behöver komma till skada. Jag har haft mina idéer... men de får vara plan B. Tills vidare...
Svordomarnas högtidsdag...
Samtidigt kan jag nog inte mer än skänka en tanke. Det har nog aldrig som idag varit så accepterat att kalla vem som helst för hora, kukhuvud och vad man nu önskar... På nåt sätt får jag inte riktigt ihop det här med att vi måste få ordning och respekt i skolan osv...
Frustrerad mitt i natten
Man skulle ju kunna tycka att Norbottens Museum eller Norbottens Läns Landsting skulle vara intresserade av att vägleda vilsna själar. Ack så fel man tar. Norbottens Lansting hänvisar bara till museet och museet är bara intresserat av vad som sker inom museets trånga väggar.
Vad gör man då? Sökningar på google ger mest träffar på artiklar om bonden som ville gräva sönder ett fornminne häromdagen (eftersom de lägger rubriker längst ner på alla artiklar får man lätt mängder med träffar som dränker intressanta sådana) och en del norska träffar. Söker jag fel? Kanske. Troligtvis. Men kan inte komma på vad jag ska söka på.
Sista hoppet stod till Riksantikvarieämbetet. En myndighet som enligt egen utsago ska vårda vårt kulturarv och verka för tillgängligheten. Jag ser två möjligheter. Dels deras databas om fornlämningar och deras "Se och besöka" flik. Problemet med databasen är att jag får tusen träffar, bara i Luleå kommun. Och alla benäms efter typen Nederluleå X:Y. Finns visserligen kartlänk till eniro det är bra. Men hur i hela friden ska jag hitta det jag söker. Omöjligt. Fast jag lärde mig att en tjärgrop är en kemisk industri...
Kvar då Se och Besöka-fliken. Den är rent av löjlig. Där lyfter de fram 12 platser väl värda ett besök. Enligt Riksantikvarieämbetet så finns det tydligen inget intressant norr om Hudiksvall. Inte ens Gammelstad som är ett världsarv värt att bevara enligt UNESCO finns nämnt med namn. Det är riktigt lågt av en myndighet som ska verka i hela landet. Vill man veta något om Gammelstad så gör man bäst till att gå till UNESCOs sida, de har bättre koll än ämbetet.
Och jag... ja jag får väl leva i ovisshet... Inte konstigt att folk kanske tröttnar på att springa och se vårt kulturarv. Det går ju inte att hitta dit!
Är du säker?
Hoppar in på Aftonbladet.se och kikar på nyheterna. En nyhet, och framförallt det följande citatet fastnar på näthinnan. Artikelrubriken lyder Sångerskan Helen Sjöholm är gravid och under (på framsidan - märk väl inte inne i artikeln) står citatet som får mig att skratt gott... "Bara våra närmaste vänner vet"
Är du verkligen säker på det?
Anna Ternheim
Fick ju med detta chansen att sätta min fot i det nya Kulturens Hus. Måste säga att det var ett snyggt bygge, mycket glas och öppna ytor. Saknade en bar med dryck (alkoholhaltig eller inte spelar mindre roll) innan konserten, fanns både tid och utrymme för lite mingel innan konserten som nu bara blev väntan. Själva konsertsalen var fin den med (även om Annas kommentar om skolaula inte är helt fel), avståndet till publiken blir ganska långt. Man saknar närheten i Ebeneser, fast å andra sida då var det ju hårdare att få tag i biljetter...
Termometer
Temperaturer
Äntligen lite rejäla minusgrader, och inte bara här i norr, utan i hela landet. Fadern ringde igår och undrade om jag tappat bort några minusgrader. Jag svarade att vi har runt 20 själva så jag saknar inga (just nu -22,9). Aftonbladet slår till med ord som köldchock (på lokaldelen för Jönköping - mina gamla hemtrakter) och köldrekord (nationella upplagan). Jag bara undrar - är folk förvånade? Visst, vintern hittills har varit mestadels usel, speciellt där jag befunnit mig, men det är bara att slå en snabb titt i almanackan och på jordgloben. För de som inte hinner kan jag avslöja att Sverige är ett nordligt land och att vi är i januari. Minusgrader och snö borde inte förvåna (även om alla plogansvariga i södra Sverige får en chock varje gång det snöar).
Nu ska det tydligen bli -13 runt Jönköping. Ujuj. (Fast jag ska erkänna - jag brukar aldrig frysa så mycket som när jag besöker Jönköping). Stackare. Tyckte faktiskt det var ganska skönt att ta en promenad idag...
Men nåja, tänkte erbjuda min egenhändigt konstruerade termometer (allt i Celsius förstås)...
När...:
... det börjar bli dags att byta ut sommarjackan = ett par plusgrader.
... vattnet på marken fryser = nollgradigt
... snöfallet lägger sig = någon minusgrad
... det börjar kännas som om mössa är en god idé = - 5
... det börjas känna lite kallt = -10
... det börjar bli lite väl kallt att gå på långpromenad = -15
... det blir frost på insidan av sovrumsfönstret = -20
... man kan börja fundera på långkalsonger = -25
... ytterlagret på min (gamla) vinterjacka fryser (när man har den på sig) = dryga -30
... det är dags att gå ut för att det vore personligt rekord = mer än -43
Beslagta mobiltelefoner
Jag är av den åsikten att man inte ska skapa speciallagar för barn eller skola som sådana. Ska barn acceptera att få sina mobiler beslagtagna så bör ju rimligtvis vuxna kunna acceptera detta. Gick till min lagbok för att se om polis har en sådan rättighet. Och faktiskt kan polis vid exempelvis rattfylla, eller vårdslöshet i trafik, förverka ett fordon för att förhindra brott (och förverkandet inte är oskäligt). Med andra ord, vuxna kan bli av med egendom om man inte kan sköta sig med den egendomen. Nu är det ju halvlångt att dra parallellen trafik - skola eftersom i trafiken kan det handla om liv och hälsa. Men frågan i grunden är ju ska man få ha kvar något som man inte kan hantera med respekt för omgivningen? I min mening är det högst tveksamt. Så poängen skjuts faktiskt över från själva beslagtagandet till läraren som rättsinstans. Kan man anse att en lärare är en rättssäker instans som kan hantera ett sådant ansvar? Tja, vi är ju uppenbarligen nöjda nog att skicka iväg våra barn till denna person ett antal timmar varje dag.
Kontentan är att blir någorlunda kluven inför den här rättigheten. Förverkande är faktiskt något reellt i ett vuxet samhälle, ska det då få vara det i skolan? Jo, kanske. Men det lägger ett stort ansvar hos läraren, ökar kravet på utbildade lärare i skolan än mer och lägger ett visst ansvar på rektorer. Rektorer som ansvariga över lärare bör få en inblick, exempelvis genom att varje beslag registreras på något sätt, så att man kan få en överblick så att reglerna blir de samma i skolan och att rättigheten inte missbrukas.
Hur som helst. Detta tåls att tänkas på.
USA greppar sakteliga läget...
Men det finns en del som saknas i förslaget. För det första är US-CAP svårt att få grepp på. Jag kan exempelvis inte hitta någon hemsida där de presenterar sina resultat och nyheter, samt en beskrivning av organisationen och dess medlemmar. Jag har hittat vad jag tror är press-releasen (här) men bara som andrahandskälla då.
För det andra så saknar jag en beskrivning av egna initiativ. De hade väl kunnat beskrivas separat, men i frånvaro av en sådan bör de kanske lyfts fram i releasen. Nu lägger företagen helt över ansvaret på den amerikanska regeringen, och det får mig att tvivla. Man kan ana att gruppen är mer ute efter PR än riktig oro och engagemang.
För det tredje saknar jag vissa företag, exempelvis General Motors. Sådana företag och dess produkter är ju minst sagt i fokus när det gäller utsläpp av växthusgaser. Att få de att reagera vore guld värt. Vad jag kan se är de dock inte en del av US-CAP.
Till sist saknar jag en internationell koppling. Kyoto-protokollet näms inte, och den enda internationella utblicken man gör är att man vill att USA ska bli internationellt ledande. Vilket brukar vara en vanlig, och nästan obligatorisk, vision i USA. Men när inte internationella avtal och organisationer ens nämns så blir man rädd att internationellt ledande betyder vad det vanligtvis betyder i USA. Ledande på USAs vis på USAs villkor för i första hand USA.
Nej, det här räcker inte. Det är ett steg i rätt riktning, ett ganska upplyftande sådant när stora amerikanska företag faktiskt vågar gå i spesen när regeringen inte gör det. Frågan är hur stor påverkan det får. Jag kan exempelvis inte se nåt skrivet om det på CNN.com så man undrar hur många amerikaner som får veta. Men USA kan göra mycket mer. Kanske det kommer...
Rymdkrig (2)
Flera länder har nu protesterat. Jag undrar vad Sverige tänker göra, fast vår rymd-organisation är nog upptagen med att välkomna Fuglesang hem (DN) och uppstarten av Spaceport Sweden.
Boooiiinng!
Bättre nu än förr...
Phu...
Rymdkrig
Oroande var ordet...
Snabba träd...
[TerraDaily]
Problem i skolan...
För det första, vem ska sätta betyget? Jag antar att det borde bli klassföreståndaren. Men klassföreståndaren är ju knappast med klassen hela tiden (åtminstone inte i den åldern där betyg är aktuellt). Jag hade själv skolans slöjdlärare som klassföreståndare. Det gick bra, men innebar ju samtidigt att man inte hade särskilt mycket lektioner med dem. Med andra ord, de skulle inte haft något underlag för att sätta betyget. Det enda möjliga alternativet (till att alla lärare sätter sitt unika ordningsbetyg i varje ämne - men ska vi ha så många betyg, det blir ju menlöst) är att klassföreståndarna under lärarlagsmöten gör en sammanställning av alla lärares åsikter. Men förutom att det blir oerhört svårt med rättsäkerheten med betyg baserade på andrahandskällor så leder det oavkortat till frågan: Vad är gott uppförande? Vem har rätten att bestämma det? Vissa saker är tämligen självklara, man hotar, svär år och slår inte sina lärare eller klasskamrater. Vad man än må tycka om dem. Men andra saker? Ta ett exempel som mössor och keps. Jag (som snart examinerad lärare) bryr mig inte särskilt mycket om elever har mössa eller keps på sig på lektionen. Det stör inte mig som lärare och jag har svårt att se hur det skulle störa inlärningen med en huvudbonad på. Så länge de inte stör ordningen eller sikten för andra så är de helt ok (även om jag har svårt att förstå att nån skulle vilja svettas med mössa inomhus - men nåja). Men för andra är det helt självklart att mössor ska av. Vem har rätt? Ett ordningsbetyg måste alltså föregås av en central definition av "Gott uppförande" (och jag är lite rädd för sådana centralt styrande direktiv eftersom de är nära att tafsa på yttrande- och tanke-friheten). Det räcker inte med att varje skola beslutar själva, eftersom man då får en orättvisa och rättssäkerhetsbrist mellan elever på olika skolor, och för de som sen ska tolka betygen.
Jag tycker det finns andra steg att ta för att motverka stöket. Närvaro-angivelser är bra, eftersom det är långt mer objektivt. Man är där eller inte. Men mina andra förslag är inte så nytänkande. Minska klasserna, öka antalet lektionstimmar per kurs. Med andra ord, ge lärarna mer tid till varje elev. Mindre klasser med färre personer ger också mindre stök, och de elever som behöver mer stöd kan få det. Anställ dessutom mer personal som sekreterare och ekonomer/administratörer på skolorna. De skulle kunna avlasta lärarna som nu sköter väldigt många rent administrativa sysslor - och låta lärarna vara det de är utbildade till: lärare. Lärarna skulle få mer tid till planering och reflektion av sin verksamhet och dessutom kunna ge extra stöd till de som behöver det. Jag tror inte lärarna behöver administrera ett betyg till. Se dessutom till att de lärarna som arbetar på skolorna är utbildade och behöriga. Jag är lite fundersam över det nämligen. Inga föräldrar skulle skicka sina barn till en olegitmerad läkare på vårdcentralen, men man kan låta barnen utbildas och fostras i en ganska formativ del av deras liv, av vem som helst. Fast mina förslag har ju ett stort aber. De kostar. Kostar säkerligen en rejäl slant. Men frågan vi måste ställa oss är om det inte är värt det. För framtiden. Vi bör gå framåt istället för att kika på lösningar från förr...
Vilse i mataffären...
Feminist... nope!
SvD skriver att 13 av nya regeringens ministrar säger att de inte är feminister. Sex statsråd ställer sig bakom titeln. Och så är debatten igång. Själv är jag för jämställdhet men har aldrig och vill aldrig kalla mig feminist. Problemet är mångfasetterat, och en av orsakerna till mitt problem tas även upp i artikeln. Feminism är ett luddigt begrepp som kan betyda mycket. Vissa som påstår sig vara feminister är riktigt vettiga, andra som ställer sig under samma titel får mig att känna mig som en brottsling bara för att jag tillhör ett visst kön. Är det jämställdhet? Nej. Vill dessa feminister uppnå jämställdhet? Knappast. Då hade man väl kunnat kalla sig ett jämställt ord som jämställdhetskämpe eller något. Inte direkt ta ett icke jämställt ord som titel. Problemet blir alltså att många feminister som syns, behöver inte alls vara någon majoritet bland de som kallar sig feminist, inte jobbar för jämställdhet. De vill inte rätta till problemen. De driver någon sorts kollektiv vendetta och tycker inte att det är mer än rätt om skeppet kantrar åt andra hållet ett tag. Det kan jag aldrig ställa upp på...
Därför blir jag glad när 13 framstående ministrar faktiskt nekar till att kalla sig feminist, men att de jobbar för jämställdhet. Det är bra så. Självfallet reagerar den nya oppositionen starkt. Ulvskog menar kritiskt att de som kallar sig feminist borde granskas hårdare, att de bara tar titeln som kosmetika. Samtidigt tar hon som socialdemokrat monopol på att förändra samhällstrukturer. Det anser hon inte man kan göra om man driver en marknadsanpassad politik. Som vanligt är socialdemokraterna kritiska till att det händer lite positivt när de inte sitter vid makten, men verkar glömma att använda möjligheten på den majoritet av tiden de sitter vid makten. Fast det är ändå tur det. Margareta Winberg ville ju i feminismens namn diktera hur universitet skulle bedriva forskning och undervisning. Det vill säga, regeringen ville sätta en norm för vad man ska tycka och tänka och styra våra hittills fristående universitet. Skrämmande!
Lars Ohly visar även på just detta att det ligger en skillnad i jämställdhet och feminism. Han säger i artikeln: "Utan en feministisk analys och en feministisk politik kommer man inte att lyckas, även om man är välvilligt inställd till jämställdhet i allmänhet". Det vill säga, Ohly lyfter fram en skillnad i feministisk politik och en politik som främjar jämställdhet. Så om man var ute efter jämställdhet, vilket jag var, så gjorde man rätt i att inte rösta på Ohly och vänsterpartiet. Skönt att ha det på det klara. Ohly anser dessutom att det är skamligt att ansvarig minister inte är feminist. Vadå? Jämställdhetsministern säger sig ju klart vara för jämställdhet. Är inte det bra? Fast Ohly kanske vill ha en feministminister helt enkelt...
Nej, främja jämställdheten, och jag tycker det är starkt av de statsråd som rakryggat klargör sin mening att de är för jämställdhet och vågar stå på egna ben i kampen för det. Inte ta en titel som är luddig, och meningslös om inget händer, och i många fall ändå mest populistisk.
Åhå... en komet?
Har ni koll på släktbanden?
Positiv lär man behöva vara, och vidunderlig koll på sin släkt bör man ha om man ska satsa på Expressens alternativ. Väldigt mycket mer långsökt, men vinsten är så pass mycket större. Enligt artikeln hade förloraren vid Hastings 1066, kung Harald Goodwinson svenska anfäder. Kanske är du släkt med honom, och med andra ord kunglig? Tänk om... då skulle jag inte behöva köpa mig ett eget land (se tidigare inlägg), då ligger ju England där färdigbyggt och fint...
Ok... jag har koll på min släkt ett pat generationer tillbaka. Kanske början 1800... saknas bara en sisådär 800 år då om jag vill bli kung... (att sen om man nu visar sig vara ättling till en släktgren till Goodwinson, att det betyder att man mest troligtvis har hundratals andra nua släktingar att dela med... det kan man ju glömma för tillfälelt åtminstone).
Alkoholfri öl... med alkohol!
Upptäckte en kul, underlig och aningen förvånande liten omständighet när jag skulle köpa öl åt min mor. Det skulle specifikt vara Non-Alcoholic... så det blev Carlsbergs version. Men när jag håller i flaskan upptäcker jag att den alkoholfria ölen innehåller akohol (står ganska tydligt på flaskorna). Inte mycket nej, bara 0,5 vol %, men den finns där.
Carlsberg själva säger så här:
"Carlsberg Non Alcoholic innehåller 0,5 vol % alkohol. Det är en marginell mängd som saknar betydelse när det gäller alkoholens kända effekter. Enligt europeisk praxis betraktas därför detta öl som alkoholfritt."
Men jag undrar, snälla Carlsberg, är det inte ett (väldigt) lätt lättöl. Jag menar, egentligen borde det vara ganska enkelt. Ett alkoholfritt öl borde enligt definition vara fritt från alkohol.
Carlsberg har säkerligen kollat detta redan, och det är väl här den europeiska praxisen spelar in, men kikar man i §6 av marknadsföringslagen står det:
"6 § En näringsidkare får vid marknadsföringen inte använda
påståenden eller andra framställningar som är vilseledande i fråga om
näringsidkarens egen eller någon annan näringsidkares
näringsverksamhet.
Detta gäller särskilt framställningar som avser
1. produktens art, mängd, kvalitet och andra egenskaper..."
Jag tycker bara synd om de som väljer detta öl i villfarelsen om att det är helt alkoholfritt...
Månen i meter!
Mitt eget land!
Nationstates är ett online-"spel" som är ganska intressant som låter dig ta ställning till en del frågor, vilket påverkar utvecklingen av ditt land. Dessutom är boken, Jennifer Government, som inspirerat spelet riktigt bra och rekommenderas varmt.
Mitt eget land?
Så nu är frågan... ska man slå till eller ska man satsa på sitt eget land istället?
Vetenskap i dagsmedia
Fast det så klart. Expressens artikel är kort och refererar bara till SvD. Kanske finns mer info där? Hoppade dit. Artikeln är visserligen längre, och till skillnad från Expressen så refererar de faktiskt till American journal of clinical nutrition där studien publicerats, vilket är positivt, men förvirringen består. Exempelvis: "Den riktiga bantningskuren visade sig dock vara fet ost. Minst en portion om dagen kopplades till en 30 procents mindre viktuppgång än för dem som åt minst." Aha! De snackas alltså om att fet ost är en riktig bantningskur, men fortfarande är det operativa ordet viktuppgång. Brukar inte målet med bantning vara viktnedgång? Jag brukar inte banta, faktiskt aldrig gjort det, så nu blir jag förvirrad... Wikipedia verkar tro som mig åtminstone: "Målsättningen är oftast att minska sin kroppsvikt".
Jaha. Fortfarande förvirrad. Finns väl bara en sak att göra då. Beror förvirringen på studien eller på medias rapportering? Det finns väl ett sätt att kolla upp det. Att gå till American journal of clinical nutrition och kika på orginalartikeln. Tyvärr är det så, som jag befarade, att man måste betala för sig. Riktigt så intresserad är jag inte. Men man kan ju åtminstone läsa abstract, sammanfattningen om man så vill (Man kan även läsa en kommentar här, vilken också talar om mindre viktuppgång). Och i resultatet talar man fortfarande bara om weight gain, viktökning, så vitt jag kan förstå. Dessutom är slutsatsen kortfattat att det visserligen fanns en koppling mellan intag av (exempelvis) ost och viktändring som skiljdes åt beroende på intaget, men framför allt att mer studie om det behövs.
Så vart vill jag då egentligen komma? Jo, någonstans som jag egentligen redan visste, och många säkerligen med mig. Något som återigen blir bekräftat. När det gäller vetenskap i dagsmedier får man vara försiktig helt enkelt vad man ska tro på. Ta det med både en och två nypor salt. Jag tror inte att dagsmedierna (medvetet) skriver fel. Men i ivern att tolka och skapa säljande artiklar så övertolkas och dras resultat till extremer att det blir fel....
Mycket text om egentligen ingenting alltså... ha en trevlig måndag!
Automan
Varningstexter
Allt handlar förstås om pengar. Någon, kanske av misstag men ofta av vad som verkar vara omänsklig dumhet har fått en "god idé" och försökt. Och när prylen i bästa fall slutat fungera, i värsta fall med kroppsskador på användaren eller annan, och man inte hittar någon varning mot det som borde vara självklart har man stämt företaget. Och förbluffande ofta vunnit! Jag har tidigare läst (kan vara överdriven myt - men den är ett gott exempel) om mannen som stämde bilsäljaren när han kraschat med sin nyköpta husbil. Han hade, på motorvägen och under färd lagt i farthållaren och gått bak i bilen för att koka kaffe. Mannen vann och fick förutom ersättning en ny husbil (vem som nu vill ha honom på vägarna). Därmed uppkomsten av alla roliga varningar... och mitt nöje!
Nåja... detta spär bara på min övertygelse om att USA i framtiden kommer att stämma ihjäl sig själva...
Möjligheter
Det är synd att Samantha sen aldrig fick växa upp (dog i flygolycka 13 år gammal). Det hade varit intressant att se vad hon gjort och blivit som vuxen...
Talkvinna
Nåja... vi får väl se hur det går i framtiden. Om politik eller genus hamnar i första rummet...
SVT retas...
"Vi har tekniska problem med de digitala sändningarna, växla till analoga sändningar."
Finns det några analoga sändningar kvar till att börja med. Jag undrar hur många som sitter och svär hemma i stugorna när de ser det... själv har man kabel-tv och allt fixat och kan njuta av ironin...
Ok... ni vinner...
Jag ger mig. Det finns inget folk som har finslipat sin förmåga att protestera offentligt som fransmännen. Detta är bara en prick över i:et. Jag ställer in mig i ledet... ner med 2007... eller 8!
Fullmåne
Fenomenet är tydligen under lite debatt, vad som är orsaken till det. En förklaring hittar man här, en annan (lååång) här (inte idts läsa än). Välj en som ni tycker passar...
Min första reaktion på vår nye generalsekreterare i FN
Däremot menar jag då att man kan både inrikes och på det internationella planet arbeta för dödsstraffets avskaffande. Det ska debatteras och man kan försöka påverka de stater som fortfarande praktiserar dödstraffet. I det ljuset är det lite överraskande och lite oroande att Ki-Moon inte tar en tydlig ståndpunkt mot. För ett frånvarande av ståndpunkt mot är ju ett tyst godkännande av det. Jag blir lite överraskad eftersom jag tidigare antagit att FN nästan per automatik varit emot dödsstraff, något som jag nu ser kanske var fel. Därmed är det oroande att det första uttalandet från Ki-Moon om det är så pass släpphänt.
En oroande aspekt är ju FNs oförmåga att agera när det behövs, för att istället fastna i onödig byråkrati och sammanträden, inte minst beroende på veto-rätten. Är den vaghet Ki-Moon nu uppvisar ett exempel på hans ledarstil så har jag få förhoppningar om att situationen kommer ändras...