Tenct

Om man ska hårddra det, med tanke på miljö och liknande, har jag funderat på om vi verkligen ska ha den globala rörelsefrihet vi har idag. Jag har ju hört historierna från förr där cykel, mer eller mindre, var enda transportmedel. Man tog sig inte så långt, men det var miljövänligt. Och jag tror inte det var nåt problem, för att resa långt var ett större projekt som troligtvis låg utanför den rimliga idévärlden folk hade.

Idag är det inte så längre. Vi åker än hit och än dit. Semesterresa till Australien. Flyg 20 timmar (jag ids inte undersöka exakt, så jag gissar ungefär vad det tar). Weekendresa till New York. Möjligheterna är många. Själv har jag turnérat landet runt den senaste tiden, känns det som. Möjligheterna att röra på sig är oändliga tycks det.

Men, så har jag funderat. Om vi verkligen ska dra ner på våra koldioxidutslätt, och verkligen menar det. Borde vi inte då sluta resa? Åtminstone nöjesresorna, eller? Jag vill mest väcka tanken, för jag tror att resemöjligheterna är en "naturlig" självklarhet för många idag. Så har det inte alltid varit, faktum är ju att det är ett relativt nytt fenomen. Frågan är om det kommer vara det i framtiden?

Med tanke på det är den här artikeln om Flyg och Miljö från DN ganska intressant. Vi vill bekämpa vår miljöpåverkan, men vårt resande fortsätter att öka.

Och ta mig inte nu för någon extremist. Jag gillar att resa. Jag kommer fortsätta gilla att resa, och kommer mest troligtvis fortsätta att resa. Men man bör väl vara medveten om att vissa självklarheter inte är så självklara, egentligen. Eller?

Expressen har startat en ny serie om maten vi stoppar i oss. Och det är en sak när det som igår handlar om syntetiska ämnen som aspartam och suckralos. Det finns ju små signaler om att allt kanske inte står rätt till med dessa ämnen. Man bör nog vara en aning försiktig med dem faktiskt. Och vad jag i övrigt tycker om dem framgick väl här.

Idag väljer dock Expressen ett annat recept. Nu vill man skapa känslor genom att äcklas en aning. Nu påpekar man hur snabbköttbullar friteras i talg, som råkar användas även i lim och fågelmat bland annat. Det nämns inte nånstans i artikeln, vad jag såg, att kotalget skulle vara minsta farligt. Kotalget är ju lika naturligt som resten av köttet som köttbullen görs av. Det må vara de mindre smickrande delarna på kon som blir köttbullar, men det är inte syntetiska material vad jag kan förstå. Och varför ska man då bry sig om samma ingrediens används till andra produkter? Så länge det är säkert, ser aptitligt ut och smakar gott? Annars kan vi ju sluta dricka vatten. Vatten används till det mesta, inte bara mat. Är det någon som tycker det är äckligt? Inte? Varför ska man då egentligen bry sig om kotalg? Resonemanget är ju precis detsamma.

Nåja... nu är det dags för lunch. Jag tror minsann det lutar åt köttbullar.

Som rymdintresserad kan man ju bara inte låta bli att uppmärksamma detta. En planet som kanske har ett klimat som vårat. Kanske är fortfarande det operativa ordet. Men det är ändå inspirerande. Så här nära en jordlik planet utanför solsystemet har vi mig veterligen aldrig kommit.

Jag undrar bara lite hur de nya mätningarna ser ut som upptäckte planeten. Inte för att jag tvivlar på dem, men för att jag är intresserad av hur de gjorde. Det finns ju en redan känd större planet som rimligen borde komplicerat läget en aning. Skulle varit roligt att veta hur de separerade de två planeterna från varandra. Tyvärr nämns det inte i DNs artikel (och inte i Expressens artikel heller - den är så pass nedklippt att den är i stort sett värdelös förutom just att säga att man hittat en ny planet). För att få reda på det får jag kanske leta reda på tidskriften Astronomy & Astrophysics där forskarnas artikel publicerats.

Med andra ord, det har varit två roliga dagar för den rymdintresserade. Nu väntar jag spänt på att de imorgon förklarar hur vi kan åka snabbare än ljuset och faktiskt besöka den här spännande planeten. Jag kan till och med vänta tills helgen. Ingen stress.

En av de aspekter av futuristiska rymdfilmer är hur skepp har energisköldar som stoppar mer eller mindre allt. Nu skriver SpaceDaily att det kanske inte är så långt borta i alla fall. Åtminstone inte en mindre mer verklighetsbaserad variant. Här på jorden har vi faktiskt precis en sådan sköld. Det är magnetfältet som skyddar oss för mycket av strålningen utifrån (och spelar upp ett och annat norrsken). Nu försöker forskare konstruera magnetfälssköldar till våra rymdskepp. För strålning är ett av de riktigt stora problemen om vi människor vill utforska vårt solsytem på plats och inte bara skicka sonder.

Därför tycker jag att den här nyheten är rolig och inspirerande. Nu kan jag fortsätta dagdrömma om månbaser, expeditioner till Mars och flottor med Star Destroyers hängande över Venus...

Förutsättning nummer ett (och enda förutsättning): Jag har på buss/tåg/flyg idag tagit mig genom i stort sett hela Sverige. Jag är trött. Dötrött.

När jag är dötrött finns det ett bot som gäller. Socker. Socker i fast form (läs godis) och socker i flytande form (läs läsk, allra helst cola (eller trocadero)). En väldigt god bot. Idag är jag dock lite extra trött. Hade bara en Diet Coke i kylen. Diet Coke är inte socker. Diet Coke är hädelse. Diet Coke är nåt fånigt substitut, suckralos. Ger säker cancer. Dessutom påstår de att den ska smaka som vanligt. Lögn. LÖGN!

Så nu sitter jag här, med någon dryck direkt från dödsrikets allra djupaste gravar, och funderar på vad jag ska göra. Det som ligger närmast är att hälla ut rävgiftet och gå och köpa lite hederlig äkta läsk. Sån med socker i. Sån läsk som smakar gott. Sån läsk som man åtminstone vet på vilka sätt den är onyttig. Sån dryck med en massa socker i...

Detta är enda vettiga användningen av Diet Coke. (Fast jag har redan käkat upp min mentos...)

Mer socker åt folket!

Fick av min kära mor en hög disketter som hon funnit i mitt gamla rum i ursprungshemmet. Jag kanske borde kolla vad som är på dem innan de går till destruktion. Bläddrar bland dem och läser på etiketterna. Hittar en där det står: Civ 2 14/17.

Småler... ja det var inte så länge sen man satt där och bytte disketter som en galning. Efter ett tag lyxade vi till det hemma och skaffade flera diskettstationer. Nu finns det inte ens en enda här i närheten och jag kan inte kolla vad som ligger på disketterna. Som tur är så har vi bytt till CD-skivor och DVDs. Kan fortfarande vara lite irriterande när man installerar och måste byta mellan två eller tre skivor. Men det är inte sjutton som tur är. Utvecklingen går faktiskt framåt. Tydligen.

Ja, det är inte så enkelt. Det är inte bara att göra si eller så så löser sig alla problem. Gropen vi grävt åt oss själva är lite djupare än så, och har bra många fler irrgångar som hotar att rasa in över skallen på oss.

Biobränslet basuneras ofta ut som ett sätt att rädda världen, att stoppa den globala uppvärmingen, att minska utsläppet av koldioxid. Men så enkelt var det inte, nä. TerraDaily skriver nu, och jag vill minnas att National Geographic med flera redan skrivit om det, om biobränslets negativa inverkan på miljö och den sociala situationen, främst i området kring Amazonas. Det är nämligen där stora delar av råvarorna till vårt biobränsle odlas. Regnskogen skövlas och småbönder slås ut till fördel för storägare som odlar sojabönor och liknande i närmast industriell skala.

När skogen skövlas får vi en nettoförlust av koldioxidupptag, alltså det vi helst vill undvika med att använda biobränslet. Biotoper slås ut, vilda djur får mindre yta att leva på. Det är inte helt enkelt att se alla positiva och negativa följder av biobränslet.

Dessutom ska stora delar av biobränslet sen transporteras runt i världen till oss konsumenter. Och det är en bit till Brasilien och Indonesien. Den energiåtgång som det medför måste också räknas in när man ser effekterna av biobränslet.

Jag vill därmed inte säga att vi ska fortsätta bränna bensin som vi gör nu. Jag har inte fått någon fet check från något oljebolag (även om jag gärna så här i efterhand gärna får en... det är bara att maila så ordnar vi det ;) ). Vad jag vill förmedla är faktiskt att det är väldigt svårt att hitta några lösningar som direkt frälser oss. Vi måste ta små steg och väga dess för och nackdelar mot varandra. Det finns inga enkla lösningar...

Som någon sa i en film nån gång (om nåt helt annat):

Det finns inget värt att slåss för som är enkelt

Med angående på förra inlägget...

Man bör lyssna på morgonens (fredag 20 april) P1-morgon så får man veta hur Kvinnojouren resonerar och fungerar... det är skrämmande. Det går att gå och lyssna via Sveriges Radios hemsida (här exempelvis, det aktuella inslaget är del sju av filen). Där säger Kvinnojourens representant rakt ut att man helt enkelt struntar i barnen och deras situation.

Extremt skrämmande....

 

Jag satt i min bil, ja eller snarare mina föräldrars bil, men det är oviktigt. Hur som helst står radion på. Och tro det eller ej... jag lyssnar på p1 (är det vuxenpoäng på det?). Där på nyheterna och efterföljande programmet Ring P1, där gemene man kan ringa in och ge sin åsikt (det är ett underbart program, både tänkvärt och ibland otroligt komiskt), diskuteras Kvinnojourens agerande i fallet där de hjälpt en mamma att gömma sig själv och två barn från barnens far, som i en dom i domstol fått vårdnaden om barnen. Läs mer om detta på DN och SvD.

Detta fick mig nästan att koka över (lugn... jag körde inte av vägen). Här har uppenbart en kvinnojour hjälpt en kvinna att begå ett brott - och det underliga är att man är stolta över det! Med andra ord är det dags att fundera över vilken människosyn och jämställdhetssyn som dessa kvinnojourer har. Uppenbarligen upplever de sig att stå över lagen och över samhället i övrigt. I de kommentarer som man gav i nyheterna och på andra program i morse cementeras dessa åsikter.

Kvinnojouren har alltså utan ifrågasätta gömt undan en brottsling i 6 år. Men eftersom brottslingen i fråga var en kvinna var hennes version sann per definition, och kvinnojouren anser sig därmed ha rätt att strunta i att ens försöka ta reda på något annat än det de får veta av kvinnan. Hade detta gällt en ensam kvinna må det ha varit en sak. Nu såg man till att beröva två små barn sin far, en far som samhället i övrigt ansåg kunna ha bäst hand om barnen. Är detta det bästa för barnen? Jag undrar om kvinnojouren i sin maktfullkomlighet ens tänkt tanken på att göra det bästa för barnen. Det närmsta man kom i radio var att man enkelt konstaterade att kvinnor i den här situationen inte ljuger. Tjoho! Det måste vara enkelt att vara så pass mycket bättre än andra att man direkt kan avgöra sanningen i en så pass komplicerad fråga. Det avslöjar dessutom återigen kvinnojourens syn på jämställdhet. Det vill säga, den synen finns inte alls. De har på förhand dömt alla män och helgonförklarat alla kvinnor, enbart beroende på personens kön. Är det någon mer än jag som tycker det luktar diskriminering. Men det är väl knappast förvånande, är det verkligen någon som trott att kvinnojouren varit intresserade av att eliminera diskrimering och uppnå jämställdhet på riktigt? Inte jag i alla fall.

Dessutom, på en direkt fråga i radio vägrade en representant för kvinnojouren svara på om man gömde fler barn med hjälp av sina jourer. Detta på anledning av att många svenska barn är försvunna, helt enkelt bortrövade från sina vårdnadshavare. En fråga som kvinnojouren inte tänker ens beakta. Man kan ju utav svaret bara gissa att ett flertal av dessa "försvunna barn" har försvunnit med hjälp av kvinnojourer. Jag undrar i hur stor omfattning man tänkt på barnens bästa. Jag gissar på att det nu offentliga fallet är typiskt för handlandet... det vill säga kvinnojouren offrar gärna barnens uppväxt, välmående och framtid.

På Ring P1 får jag till min förvåning och bestörtning dessutom höra att de får stöd. En människa föreslår helt enkelt att då en kvinna anklagar sin man (eller oftare före detta man) för övergrepp mot barnet ska mannen dömmas, utan utredning eller rättegång. Detta är vad jag har förstått något av ett favoritförslag bland många kvinnojourer. Visst, det är ett fruktansvärt övergrepp, och gärningsmän ska dömmas hårt och självklart separeras från sina barn/offer. Men vi måste ändå ha en demokratisk rättsstat. Jag föreslår att kvinnan själv bevisar sin oskuld till att börja med. För det är vad hon vill att män ska behöva bevisa. Deras skuld ska inte bevisas av åklagare i en rättegång. Det är deras oskuld som ska bevisas. För det första pekar detta återigen på en diskriminerande, direkt förolämpande syn på män. För det andra så vill jag se hennes bevis på att hon är oskyldig. Att lägga fram bevis på något som man inte gjort kan nämligen vara svårt, för att inte säga omöjligt. Denna person tycker att vuxna som tolkar barns teckningar är tillräckliga bevis... jag blir uppriktigt sagt skrämd över vilken syn man har på rättssäkerhet och jämställdhet.

Till sist önskar dessa kvinnojourer stöd av offentliga medel för att gå runt och bedriva sin verksamhet. Det vill säga de vill ha pengar i samhället. Och i många fall gör de säkerligen ett ovärderligt jobb. Men de väljer genom dessa fall att klart visa att de står utanför samhället. Att de är förmer. Att de är bättre än oss andra (eller bar bättre än män?). För det första så väljer de bara att tro på halva samhället, men kräver pengar från alla. De väljer att ignorera samhällets överiga funktioner och bestämmelser. De anser sig uppenbarligen och väldigt tydligt stå utanför, och över, lag och rätt som vi i smahället annars gemensamt jobbat fram. Dessutom lägger de utan minsta axelryckning 280 000 kronor på att skydda en människa som begår en kriminell handling. De anstränger sig inte ens det minsta för att göra någon sorts kontroll till vad pengarna går eller hur de används. De pengar de får vill de säkerligen inte redovisa till vad de används. Hur många barn hålls undan sina fäder för de pengar de vill ha? Men mer pengar vill de ha, och de anser sig svikna av samhället när de inte får obegränsade resurser. Resurser som de vill hjälpa och understödja direkt kriminell verksamhet. De vill ha samhällets pengar, men dess värderingar lagar och regler gäller tydligen inte kvinnojourerna.

Jag är uppriktigt sagt skrämd över kvinnojourernas synsätt. De upplever tydligen att de är förmer än vi andra. Och det är inte lätt tydligen.

Till sist... i ett långt inlägg... jag förutsätter att dessa kvinnor döms både till fängelse och att betala skadestånd. Då kanske till och med dessa kvinnor inser att de inte är bättre än oss andra och förstår vilken skada de ställt till med.

Well... nu orkar jag inte med mer för tillfället, och jag är förvånad om någon läst allt jag skrivit ur mig. Over and out...

DN skriver om hur en forskare vid Umeå Lantbruksuniversitet (är det separat från Umeå Universitet?) uppenbarligen tolkat sina data medvetet felaktigt för att kunna producera resultat som var långt bättre än de verkligen var. Han hade fuskat helt enkelt.

Det har lett till att forskningsledaren, som nu med sitt team själva upptäckt felaktigheterna, skrivit till Science och få dra tillbaka den artikel som publicerades där.

Detta är ett gissel som faktiskt är mycket allvarligare än vad det kan låta. Varför ska folk bry sig om någon forskare nånstans fuskar lite, det är väl ändå bara de närmast sörjande som bryr sig. Men det är faktiskt långt värre än så. Förutom att forskarsamhället, och de tunga vetenskapliga tidskrifternas, förtroende skadas med de upprepade fusken och manipulationerna som uppdagats på senare år kan det leda till stora resursslöserier. Det vill säga dina och mina skattepengar. Om upptäckten får stort genomslag är det givetvis många som vill bygga vidare på den. Är då upptäckten falsk kan man spendera både mycket tid och pengar helt i onödan. Ett exempel på detta är ju forskarlaget i Umeå själva som nu spenderat vad som låter som ett helt år på att kontrollera sina egna resultat.

Dessutom så frånhåller ju forskares fusk verkliga framsteg som kan gagna alla, enbart för personling ära eller rikedom för forskaren själv. Det är en oerhört egoistisk hållning som jag hoppades (men var smärtsamt medveten om att det inte var så) forskare faktiskt stod ovanför. Men forskare är som folk i gemen helt enkelt. Det finns rötägg överallt.

Den utpekade forskaren förnekar givetvis och vidhåller sina resultats riktighet. Han glömmer, eller har kanske inte kunskap om, en av vetenskapens absoluta grundprinciper. Den att om man ska anse resultat som riktiga ska de kunna återupprepas. När nu samma forskarlag (med den skillnad att den huvudasnvarige forskaren bytts ut) inte kan upprepa sina egna resultat kastar det minst sagt långa skuggor över allt.

Nej... heder till forskarlaget som faktiskt offentligt gått ut och korrigerat sig själva, trots prestigeförlusten det innebär (hade andra korrigerat dem hade visserligen prestigeförlusten varit större). Och en önskan från mig om att folk, inklusive forskare, tar sig i kragen och faktiskt är hederliga och ärliga. Speciellt välutbildade forskare torde väl inse att fusk på den nivån förr eller senare, troligtvis förr, upptäcks och avslöjas.

Det är inte, repeterar inte, en god idé att gå och träna med pitepalt och blodpalt i magen. Visst, pitepalt är gott. Blodpalt var också gott enligt den urgamla och visa devisen att om en sak är dog för sig (blodpudding) och en annan för sig (pitepalt) så är de goda tillsammans (blodpalt). Men som mat att bygga ett effektivt träningspass var de inte... optimala. Kändes som att man sprang omkring med ett ankare i magen. Det var nästan värre än att träna direkt efter att ha pressat ner två pizzor på raken. Tro mig... jag har testat...

Ja, jag vet. Det har varit tomt här de senaste dagarna. Det har sina orsaker, även om jag ska försöka ta tag i det här lite mer igen och skriva mer här.

Den största anledningen är att jag försöker författa en uppsats samt skriver en hel del om NHL på NHLblogg.se, samt skriver jobbansökningar. Detta tar ganska stora delar av mina dagar, så när jag väl ha lite tid över så är inte det första jag tänker på att skriva lite mer.

Vilket är synd. Jag gillar att skriva och jag gillar min blogg. Så jag ska bättra mig. Håll ut så kommer det nog lite inlägg snart igen...

Visst finns det en liten diktator i oss alla. Ta alla beslut själv, smussla och förskingra. Gå bakom ryggen på sina lierade och hugga folk i ryggen till höger och vänster. Honom släppte jag fram för en kväll i påsk. Lugn... jag har inga planer på att ta över världen. Än. Eller eh... jag ska inte sjösätta dem än.

Det handlar däremot om spelet Junta. Det är ett helsjukt och alldeles jätteroligt spel. Här behöver man inte oroa sig för att medspelarna ska ljuga, fuska, smussla och planera att förråda dig vid första bästa tillfälle. Det är garanterat och helt enkelt spelidén. Hur kul som helst. Det är alltså helt ok att vara lite taskig, och i och med att alla är taskiga mot alla hela tiden så är det ingen som tar illa upp (inte i mitt spelsällskap iaf - jag tror man får vara väl känslig i såna fall). Och jag menar... tycker du att någon inte sköter sig så kan du ju alltid revoltera och bli diktator själv...

Spelet rekommenderas. Kanske vill du utmana mig om min Bananrepublik...?

Glad Påsk allihop!

Från oss alla till er alla...

Nej... det blir tyvärr ingen Benjamin Syrsa...

Spoiler Alert!

Som man kan läsa i föregående inlägg så har jag givit mig in ett projekt att se de där 1001 filmerna (som gjorts tidigare än 2005) som man tydligen måste se innan man dött. Men parallellt med det så kanske man ska skriva en egen bok. 1001 B-filmer du bör se (eller undvika) innan du dör. Gårdagens film Simon Sez kommer definitivt att hamna på den listan.

För det första, det här är en film med Dennis Rodman och Emma Sjöberg i framstående roller. Så det är givetvis en film man måste se. Rodman är en Interpol-agent som i Frankrike blir inblandad i vapenaffär när han försöker hjälpa till att rädda en kidnappad dotter. Sjöberg är en av agenterna på motstående sidan (och åtminstone hennes karaktär hyfsat duktig på martial arts) och Rodmans ex. Givetvis. Överlag faktiskt ganska mycket vad man kan vänta sig. Storyn är hyfsad (för en B-film, vi snackar yta och action här), lite tuffa slagsmålscener, en hel del komiska inslag (två helcoola munkar exempelvis) och urkassa specialeffekter. Precis som det ska vara. Men tyvärr så finns där en karaktär, varken Rodmans eller Sjöbergs ska jag säga, som bara är för mycket. Överdriven och totalt patetisk. Han är klart där för att vara ett komiskt element, men är enbart inkompetent och stör bara resten av filmen. Faktum är att just denna karaktär, som inte är särskilt viktig att ha med och enkelt skulle kunnat skrivas ur filmen, förstör väldigt mycket av upplevelsen. Man sitter hela tiden och hoppas att någon skjuter honom, vilket de flesta andra i filmen verkligen verkar vilja göra men tyvärr aldrig gör. Tyvärr så blir helhetsupplevelsen alldeles för taskig med honom, även om man givetvis måste se filmen i alla fall. Det är ju faktiskt Dennis Rodman (vill man njuta mer av denne underskattade skådis bör man se honom ihop med Claude van Damme i Double Team) och Emma Sjöberg.

Filmen får 4 avdankade gamla basketspelare av 10 möjliga. (Utan den där fåniga karaktären kan den mycket väl fått 6)

Fick av mina föräldrar, angående ett filmintresse jag har, boken 1001 filmer du måste se innan du dör. Först och främst, tack kära föräldrar, och sen tar jag det som en utmaning givetvis. Jag har inte rett ut exakt hur många, men gissar faktiskt att jag avverkat en hel del av de där filmerna. Så nu har jag ju bara resten kvar. Det kan visa sig bli en ganska svår nöt att knäcka då en del av de äldre filmerna kan vara minst sagt svåra att få tag på. En del har jag faktiskt redan försökt (halvhjärtat åtminstone) att se. Som D W Griffiths legendariska klassiker Birth of a Nation.

Andra bara anar jag kommer bli ännu svårare. Både att få tag i och sen faktiskt se. Som till exempel franska eposet Les Vampires från 1915. Vi snackar alltså fransk vampyrfilm. Vi snackar stumfilm. Vi snackar sju timmar. Drygt. Jag skojar inte. Sju timmar. Det verkar dock finnas en kortare release i USA på bara 6 timmar 40 minuter. Phew. Och jag som tänkte att det kunde bli långrandigt.

Så, Peter Jackson, och alla ni andra soom tror att ni gör långa filmer. Släng er i väggen.

Tur att jag har en mjuk och stor soffa att se på TV i

Jaha, så var det dags för en vända till. Inte för att jag egentligen bryr mig alls, men nu kan inte ens jag låta bli att kommentera det hela. Fadde och Linda ska gifta sig (Expressen). Igen. Men kan de inte bestämma sig? Känns som om de kör något som kan liknas vid april-väder förhållandevis. Vi får väl se om det räcker ända fram tills vigseln den här gången.

Förresten. Var inte Fadde utblottad för ett litet tag sen? Jag menar... en ros är inte helt billig senast jag kollade. Fast tusen kanske var en överdrift. Eller så gör man allt för romantiken.

Jag undrar om spelbolagen kommer ta upp förhållandet som spelobjekt. I såna fall kanske jag också kan vinna pengar så jag har råd med rosor i mängder. Mitt tips är på vigsel med uppbrott två veckor senare. Och att de påstår att de aldrig mer ska bli ihop igen. Igen.

Det är inte bara vi som påverkar våran miljö. Miljön påverkar oss. Så omgivning och upplevelser och saker man i perioder studerat ganska mycket hänger liksom med och formar tankebanor och hur man ser på omvärlden. Jag märkte detta igår när jag skulle pinga nyligen.se. Som ni säkert märkte så var det första april igår och nyligen.se ville skoja lite. De hade ett nytt "spam-filter" där man skulle bevisa sig inte vara en nätrobot som spammar. Istället för den vanliga bokstavskombinationen eller sifferkombinationen dök där istället upp en andragradsekvation och en liten ruta där man skulle fylla i x=___ .

Här slog min miljöskada in. Jag är en sån som har haft någorlunda lätt för matematik, tyckt det varit ganska roligt ibland, och läst hyfsat mycket matematik genom åren. Jag avslöjade lurendrejeriet rent instinktivt. Inte för att det var orimligt eller absurt på sitt sätt, utan för att en andragradsekvation utan undantag ger upphov till två rötter, det vill säga två lösningar. Visst, det kan vara en så kallad dubbelrot där svaren sammanfaller, men det är ändå två svar. Så när det bara efterfrågades ett svar, så var känslan omedelbar att allt var falskt.

Dessutom var uppgiften smått taskig. Om jag minns rätt så var min (jag vet inte om de slumpade ekvationer eller bara hade en) x^2 - 4x + 16 = 0. Enligt den normala lösningsformeln får man då ett litet trevligt problem att försöka dra roten ur -12, vilket är en kul övning. Men nåja... det går om man använder imaginära tal...

Så, nyligen.se min lösning ser ut så här

x1 = 2 + i*SQRT(12)
x2 = 2 - i*SQRT(12)

Är den rätt? Är jag en människa nu?

Ja, jag vet... jag är konstig :)

Spoiler Alert!

Vad skulle du göra för kärlek? För att göra det rätta? Vad skulle du riskera. Hon är en lärarinna som tar lagen i egna händer, han är polisen som blir kär i en mörderska. Det väver en ganska komplex historia om att riskera allt för att göra det man känner är rätt, och bildar storyn i filmen Heaven. Det är en lite annorlunda film med ganska stora tempoväxlingar, vilket märks väldigt klart om man ser trailern, vilket man givetvis inte gör förrän i efterhand. Stundom är det en ganska spännande och tät thriller, för att ett ögonblick vara ett eftertänksamt drama för att i den tredje var lite av en romantisk film. Och det finurliga är att dessa växlingar känns hur naturliga som helst. Men så är det också Tom Tykwer (exempelvis Lola Rennt) som är regissör och det verkar vara en kille med lite idéer när det gäller att göra film. Och de syns i Heaven också. Det är en väldigt visuell film som spelar mycket på mörker och ljus och har slående vackra vyer och omgivningar. Det leks med zoomen, där vissa scener är extremt utzoomade (så pass att man får leta efter "det man ska se"). Dessutom så hade den en av de mer orginella, innovativa och vackra kärleks/sexscener jag sett. Helt enkelt, det här känns som en film med en bärande idé bakom. Och det är något som jag verkligen gillar.

Det är faktiskt inte ett krav att storyn eller ploten är bra om filmen har andra aspekter som gör den sevärd. Det kan vara just en visuell komponent som förmedlar känslor eller upplevelser. Eller det kan vara en ljudkomponent. Heaven har alltihop.

Dessutom får man se Cate Blanchett i kortkort (hår alltså).

Filmen får 7 rakade skallar av 10 möjliga.

Idag är det en sån där farlig dag. Misstro allt och alla. Eller helst, kryp ner under täcket och kom inte ut förrän det är dags att gå upp imorgon. Fast täcket luras och inte alls är varmt längre...

Det är alltså första april. Och hur än pinsamt och farlig en sådan här dag kan vara för oss vanliga döda är det extra farligt för internet. För hur dumma än skämten är, hur orealistiska (eller än värre, realistiska) skämten är de en direkt fara för trovärdigheten på nätet. Antingen tycker folk de var roliga och tipsar sina vänner, eller så finns det alltid någon som går på det spektakulära (för en första aprils-lur ska vara spektakulär, det ska inte vara nåt ordinärt) och sprider det vidare. Slutprodukten är att man kan inte lita ett skvatt på rykten man läser på nätet det närmsta halvåret...

Täcket... here I come...