Tenct

Så var det då gjort (Expressen), Saddam avrättad. Nu är det oåterkalleligt, ångertiden slut. Att sverka (som jag samtidigt läser blivit ett nytt uttryck/ord (Expressen)) är omöjligt. Gjort är gjort. Min mening står klar att läsa i tidigare inlägg. Nu är det upp till framtiden och tidens gång att ge resultatet av det här...

Så verkar det som om hängningen av Saddam Hussein är nära förestående (Expressen). Som jag bland annat resonerat här så tycker jag hans avrättning är fel. Jag tycker alla avrättningar är fel, visserligen (vilket allt mer verkar som om jag är i minoritet att tycka i det här landet). Och även om Saddam är en ond och sjuk människa kan jag inte riktigt förstå för det första avrättningen, och för det andra brådska det ska göras med. Det finns en hel del praktiska och rationella själ, bortsett från diskussionen om dödstraffets vara eller icke, med att åtminstone skjuta på verkställandet av dödsdomen. Inte minst för att Saddam ska kunan gå igenom samtliga och korrekta rättegångar i det irakiska rättegångssystemet. Vilka exempel sätter man och signaler skickar man genom att göra som man gör? Jag är inte helt säker på att man kan överblicka detta. Uppmanar (utsiktslöst) till att tänka över det här ännu en gång...

Är det inte underligt att ett företag som jag vill minnas för bara något år sen stod på ruinens och konkursens brant nu kan ge sina anställda 10 kkr i bonus. Visserligen gott och väl det, trevligt när det går bra för folk och företag. Men hur gick det till? Jag är SJ på spåren (ursäkta - ibland är bara humorn på topp)! Jag, som nu befinner mig i en mindre ort ungefär vid Vätterns södra spets, tänkte fira nyår med vänner i Trelleborg. Nyår, med andra ord dumt att köra bil. Så tåg var ju det logiska svaret. Hoppade glatt in på SJs hemsida och sökte fram en resa. Och satte i halsen när jag såg priset! Över 600 spänn för en student i andra klass! Enkel resa. Argh. Jag kom snabbt fram till att det är betydligt billigare för mig att ta ett konkurrerande tågbolag och resa till Luleå, vilket är en mångfalt längre resa än att röra på mig över södra Sverige. Med de priserna är det inte särskilt konstigt om SJ, i stort sett utan konkurrens, går bra. Hur som helst... tråkigt var det och de tappade åtminstone en kund i mig.

Hoppas alla hade precis en så bra jul som de önskade. Hoppas skinkan smakade fint, glöggen var varm och Kalle och hans vänner roade som aldrig förr.

Vår skinka smakade fint, glöggen... eh... glöggen var redan drucken och Kalle och hans vänner gjorde ett bra jobb, det vill säga lullade in en i en alldeles perfekt halvkoma efter julbordet. Det enda som saknades var nog ändå snön. Faktum var att julafton där jag spenderade den var en strålande vacker vårdag. En klar varm sol sken från en i stort sett klarblå himmel, termometern, som sitter i skuggan, letade sig upp på dryga 5+. Vad det var i solen kan man bara gissa. Kanske inte det bästa julvädret, men riktigt bra vårväder. Jag och min mor gick på julpromenad. Vi var inte helt ensamma om den tanken, utan vi mötte rätt många på vår promenad. Och vi lyckades överraska, en del nästan chocka, samtliga. Allt vi gjorde var att vi till alla, kända som okända, önskade en God Jul. Det var tydligen oväntat. De flesta verkade bli glatt överraskade och hälsade och önskade glatt tillbaka, men flera blev tydligen väldigt konfunderade och ställda. Är vi verkligen så instängda här i det kalla Norden att vi blir så överraskade när någon okänd önskar något så enkelt som en God Jul? Speciellt när det just är en helg då man på nåt sätt kollektivt kan sluta upp bakom varandra och önska varandra det bästa (vi har ju bara någon dag tidigare kolektivt trängts på köpcentrena). Tydligen är vi det... det trodde jag inte.

Ah... juldag. Mer släkt, mer julbord och mat. Mums...

Jaha... mitt i all julklappsjakt så fick jag för mig att be Expert printa ut några av mina kort. Tanken är ju att några stycken av dem ska hamna på min vägg så småningom. Det verkade inte vara några större problem, lämnade in CDn, sprang vidare ut i folkvimlet och återvände som avtalat och fick en bibba bilder med mig.

Döm om min förvåning när jag sedan i bilen på väg hem upptäcker att knappt hälften av mina kort saknas! Och framförallt, den riktiga katastrofen (kanske inte för mig då) är att jag helt plötsligt bläddrar fram ett kort på en pudel. Intet ont i sig, men jag har ingen pudel. Jag känner ingen med pudel och jag har absolut inte fotat någon pudel. Kort (pun not intended) sagt, det är inte mina kort. Jag har fått kort från någon okänd människa som nu antagligen saknar sina kort.

Efter samtal med Expert (nåja, de heter ju så i alla fall) så gjorde de åtminstone en halv pudel. Jag fick mina resterande kort, som låg kvar i affären, och återlämnade de jag inte kändes vid. Så framkallade du kort på A6 igår och saknar kort på bland annat en pudel, så gå tillbaka och säg vad du tycker. De förtjänar att höra det - och nu ska korten finnas där.

Well... 5 och en halv timmer till julafton. Någon som har någon julklapp kvar att fixa? Det börjar bli dags nu...

Förstår inte varför den stackars Körsbär i likör blir sist vald gång på gång, år på år i varje julreklam för Aladdin. Det är ju en av lådans bästa bitar - riktigt god. Man undrar ju varför Marabou har kvar en pralin som de år efter år porträtterar som att ingen vill ha den. Vilket då inte är sant, vilket säkert Marabou, eller Kraft Foods som är bolaget bakom, vet om. Vilket också gör att Körsbäret finns kvar år efter år, till min lycka. Vill ingen annan ha Körsbäret blir det ju mer till mig...

Fast man kan ju undra... läser så här om Aladdin på Kraft Foods hemsida: "Aladdin står för omtanke och gemenskap...". Jag undrar verkligen om Körsbäret är tillfrågad när denna mening formulerades.

Sen har jag en väldigt vag minnesbild, från den antika tid då jag var litet barn, så vag att jag inte vet om den är sann att det fanns en ask med bara mörka praliner, jag tro den var blå. Är det någon som vet om den är verklighet, den nämns inte heller på hemsidan, medan den ljusa Paradis lyfts fram.

Ja, det är ju juletid, en tid för önskningar, så jag önskar väl mig mer Körsbär (i likör) och en ask med mörka praliner... Vem har telefonnumret till Tomten?

Ok... så nu har jag också gjort det. Testat hur lagom jag är (gör det själv, här). Och tydligen är jag 82 procent lagom. Jaha? Började tänka, vilket kan vara farligt, och kunde inte riktigt avgöra vad 82 procent lagom innebär. Kan man vara 82 procent lagom? Så det är inget som man antingen är eller inte? Uppenbarligen inte. Är jag en sån som står i kön (jag belönades med en ordningssam kölapp) men inte är orädd att ta det sista av något på julbordet. Eller vad? Nu är jag förvirrad... lagom förvirrad kanske...

Slog upp lagom på ne, gillar ordhistoria, och läser (efter att hamnat hos språknämnden - känns som om man vart olydig i skolan eller något) att lagom inte kommer från vikingarna som delade mat eller dryck och bara tog så pass att det räckte laget om. Iställer så är det ett betydligt nyare ord från ordet lag i dativ plural-böjning. Ärligt talat, kan vi inte allihop enas och besluta om att vikingavarianten är rätt istället. Den är i alla fall mycket roligare...

Ulvskog kräver att mandatperioden kortas (SvD). Fyra år är för länge, och Ulvskog efterlyser en tillbakagång till tre år, som det var förr. Min första tanke, ja det var ju lägligt att det kravet helt plötsligt dök upp så där ett par månader efter socialdemokraternas valförlust. Hade samma krav kommit om sossarna vunnit? Ulvskog lär ju hävda detta, jag är väldigt tveksam. Nej, min misstanke om utspelet är helt enkelt att sossarna med Ulvskog i spetsen vill tillbaka till makten så fort som möjligt. För nog har väl sossarna haft ett par mandatperioder vid regeringsmakten efter förlängningen att ta upp frågan - något jag missat om de i såna fall gjort, men jag tror snarare att de inte gjort det alls. Förrän nu, när de inte vann. För det är mycket av min bild av sossarna, deras makthavande är mycket viktigare för partiet än befolkningens och Sveriges välgång. På något sätt känns det som om sossarna ser sitt makthavande som norm, som en grundläggande rättighet som de nu bedrövat anser sig blivit berövade. Annars borde väl ett arbetarparti verka för arbete och att man tjänar på att arbeta, vilket det är länge sen sossarna gjort, åtminstone i mitt tycke.

Dessutom tycker jag en fyra-årig mandatperiod är bättre. Är väljarna övertygade om att ett byte är nödvändigt kommer bytet. Är väljarna inte intresserade av ett regeringsbyte lär ju regeringen sitta hur som helst, oavsett mandatperiodens längd. Dessutom, om det kommer en längre period med jämnhet mellan blocken tycker jag faktiskt regeringen ska få fyra år på sig att genomföra sin vision. Därefter kan vi döma genom val. Och förhoppningsvis slipper vi regeringar som bara lägger sin tid på att upphäva föregående regerings beslut... vilket är det sämsta av båda världar.

I brist på vanliga riktiga norrsken på himlen utanför fönstret så kan man titta på bilder. Visserligen missar man en hel del i den tysta dansen när norrskenet fryses stilla i ett foto, men i dagens APOD-bild bjuds man dessutom på de lite mer ovanliga lila och röda norrskenen. Vackert.

Jag tror DN försöker ge oss nåt kollektivt dåligt samvete när de publicerar artiklar som denna. Den heter "Så bränner du julmaten" men andemeningen när man läser blir snarare "Ät inte julbord - för du blir aldrig av med det..." . Nu är jag visserligen inte den som bryr mig särskilt mycket, och inte den som behöver bry mig heller, lyckligtvis. Men 18 minuter i TV-soffan för att bränna av en ( 1 ) pepparkaka? Ok, 18 minuter i Tv-soffan kan jag klara - men vem sjutton äter 1 pepparkaka. Jag äter möjligtvis 1 pepparkaksburk. Det blir många minuter i Tv-soffan. Och visst, jag gillar min Tv-soffa, men jag vill nog inte bo där...

Fast jag har lösningen (och det heter inte motion :) ). Pepparkaksdeg. För tänker man på det logiskt, vad händer egentligen när man bakar pepparkakor. Jo, man sätter in pepparkaksdeg i ugnen. Ugnen är varm och värme är energi. Alltså säger det ju sig själv att det är i ugnen det bokstavligen bakas in energi i pepparkakorna. Med andra ord så borde det inte vara några som helst problem att äta pepparkaksdegen... som är så god dessutom!

Så roffa åt er på julbordet, men fråga efter pepparkaksdeg istället för pepparkakor.
Happy hunting!

Detta hade jag inte riktigt väntat mig. Efter att återigen ha ifrågasatt dödsstraff trodde jag ändå att det skulle bli som vanligt. Stor upprördhet bland motståndarna till dödsstraffet och en tyst förnöjsamhet från förespråkarna. Sen skulle debatten, åtminstone den allmäna i medier, sakta dö ut för att återigen explodera vid nästa avrättning. Som ett sorts vandrande i en cirkel där det visat sig oerhört svårt att flytta centrum, speciellt eftersom människor i maktposition inte haft ett intresse av att agera.

Nu kom det redan dagen efter en officiell reaktion, mest kanske på att man är på väg att byta ut en av de dödsivrande bröderna Bush. Men rättssytemet har också insett problemen, och även om de inte tagit de beslut jag önskade se, så är det ändå ett steg i rätt riktning.

Ett av de stora problemen  med dödsstraff är att människorna i makt att "lagligen" ta en annan människas liv har större intresse av sin egen prestige än rättvisa och sanning. CNN, som också skrivit om detta, pekar på detta genom att framhålla att de ursprungliga förklaringarna om fångens dåliga lever, nu verkar vara uppenbara fabrikationer för att framställa sig i bättre dager och avsäga sig ansvar. För tänk om man nu, i värsta fall, har dödat en oskyldig. Då har man ju mördat. Då kan man vara näste person på britsen... om tjugo år sisådär...

Dagens APOD-bild är värd att stanna till vid. Så klicka snabbt dit och kika på den så väntar jag här så länge... Kikat? Bra. Jag tycker den sammanfattar väldigt mycket av frågan "Varför?" när det gäller mitt rymdintresse.

- För det första är det vackert. Att hitta ett område där man får en spektakulär bredsida av en galax och samtidigt en bild rakt i ansiktet på en annan. Som upplagt för en skolbok som ska visa hur spiralgalaxer.

- Det andra som slår mig är omfattningen. Den är både enorm, obegripbar och helt plötsligt i ett foto övergripbar. Med vetskapen av att man själv (om man nu får tala för ett helt solsystem kollektvit) bara är en liten fläck i en liknande galax, och samtidigt se att det finns flera! Och inte bara bara dessa två, längst ner i mitten på bilden kan man se ett litet suddigt objekt. Jag är relativt säker på att man får njuta av en tredje galax. Och det lägger ytterligare en dimension till omfattningen. Hur stor är den galaxen - jag är inte ens säker på om någon vet. Hur långt bort är den?

- Och det tredje, som lite beror på det tredje. Möjligheterna. Fascinationen. Vi vet så lite om det som är så mycket. Det finns oändligheter att upptäcka eller bara fantisera om. Avstånden kan vara oändliga eller överbryggbara. Möjligheten finns. Det är egentligen bara jag som bestämmer vad jag anser som möjligt, troligt eller omöjligt. Jag, som kan känna mig så liten i en rymd som bevisligen är så stor.

- Och till sist det fjärde... som är direkt beroende av den tredje. Gemenskapen. Dels med likasinnade här på vår egna lilla planet men samtidigt, när man plötsligt kan överblicka galaxer (notera plural) och vet hur många separata möjligheter det innebär. Är vi verkligen ensamma? Jag vet inte... men ibland är det svårt att tro att det är så...

För att i viss mån väga upp det dystra och tunga föregående inlägget, lyfter jag fram den här videon från CNN (vänta till efter reklamen) om en ung tjej som målar. Tro vad man vill om hennes inspiration, som on säger kommer från Gud - det spelar i det här fallet ingen roll, men måla det kan hon...

Både Expressen, Aftonbladet och CNN (bland andra), rapporterar om en avrättning i Florida, där en man avrättades för ett brott begånget för 27 år sedan. Avrättningen tog över en halvtimme och var tvunget att göras om. Bortsett från alla andra argument för och emot dödstraff, vilket man visserligen kan diskutera i längd, hur kan man påstå att

A) Avrättningen är human och smärtfri - när mannen grimaserade och vred sig efter den "dödliga" injektionen. Detta är ytterligare ett exempel på att avrättning är inhumant (vilket borde ge sig självt bara från ordet) och grymt.

B) Att det avskräcker brottslighet när det går 27 år mellan brott och straff. Har för mig att det brujar vara ett ganska vanligt argument att för konsekvenser ska vara effektiva bör de vara tidsmässigt kopplade till orsaken.

Tycker det absolut är dags att tänka till återigen för de som förespråkar dödsstraff....

Så var det gjort. Årets första (?) försök att bränna ner julbocken i Gävle (Expressen). Misslyckat och de små skador som blev är tydligen lätta att reparera. Skoj för bock-makarna. Måste säga att jag normalt finner vandalism och förstörelse idiotiskt, att bara meningslöst förstöra annans egendom. Urdumt. Men lägger jag handen på hjärtat och är riktigt ärlig, så när det gäller Gävles Julbock, så är det faktiskt lite spännande, och lite av en jultradition, att följa bockens öde. Kommer den brinna eller inte? Räcker motmedeln i år eller inte? Jag skulle aldrig göra ett försök själv, och vill absolut inte uppmana någon annan - priset för "traditionen" kan bli riktigt högt, förutom att byggarna blir besvikna och den vanliga invändan mot vandalism. Men likväl så följer man julbockens öde.

Samtidigt så lever ju Julbocken lite i symbios med sin eldiga historia. Jag är full av förståelse för byggarnas ansträngningar att hålla bocken vid liv. Men byggarna måste ju dessutom gilla åtminstone delar av den uppståndelse som julbocken har nu. Webcameror, rapportering i nationell media (i år har jag sett/hört både i radio och tidningar - men finns säkert Tv-inslag dessutom) och dessutom "filmstjärna". Hade detta någonsin inträffat utan att Julbocken åtskilliga gånger brunnit? Knappast. Jag vet att Jönköping hade en stor julkärve nåt år (som brann). Fick den stora rubriker eller medvetande riket runt. Nope.

Nu är visserligen traditioner (och myter) starka. Men jag undrar vad som händer om byggarna hittat ett mirakelmedel mot brännarna. Kommer Julbocken få samma uppmärksamhet om det inte finns nån spänning om dess överlevnad? Vi får väl se, om den dagen kommer...

Översvämningar, torka. Hetta... allt är extrema varianter på väder som den globala klimatförändringen fått skulden för, troligtvis rättvist dessutom. Men man vet att det verkligen är fara å färde när husen rasar ihop på grund av vädret. Ja, inte vanliga hus då, utan pepparkakshus. TerraDaily rapporterar från det normalt kalla Sverige om pepparkakshusleverantören som fått många upprörda påringningar efter att husen kollapsat... och om man får tro artiklen så beror det på den skenande växthuseffekten! Det milda och fuktiga vädret är helt enkelt katastrofalt för den läckra konstruktionen... Jag som alltid funderat varför glasyr och Non-stop aldrig slog som riktigt byggnadsmaterial. Och nu har vi verkligen en anledning och ett argument när barnen frågar varför de inte kan bo i ett kakhus.

Tilläg: Ser även att Aftonbladet skriver om det...

Fast jag tvekar att växthuseffekten på ett så brutalt och spektakulärt kollapsar husen som jag och min bror gjorde förr i världen. Arméer av Lego-gubbar med vapen och maskiner, rymdskepp och alla otroliga manicker hade världens äventyr i familjens pepparkakshus nån gång efter nyår när det var ok att demontera det. Det var tider det...

Då och då funderar jag lite på var och hur mat och maträtter har sitt ursprung. Hur många matkombinationer har vi förkastat på grund av lukt, smak eller lämplighet? Och i en mer svunnen tid, när utforskare kom till nya områden med ny potentiell mat, hur gjorde man då? Fick någon smaka på det röda bäret och se hur det smakade? Och de andra höll koll på honom/henne för att se om de överlevde? Jag menar, viss mat och frukt som vi idag tar för självklar är kanske inte det. Ta exempelvis kokosnöten. Inte precis nåt man tittar på och känner för att stoppa i munnen. Och med ett betydande skal, varför ens försöka? Eller resonerade man så att det man verkligen får jobba för, det måste ju vara både gott och nyttigt, annars skulle det inte vara så svårt att nå. Jag undrar hur många som fick sätta livet till som mattestare.

Själv ger jag mig också ut på lite matexperiment då och då, även om de är betydligt mindre dramatiska eller riskfyllda. Senaste rönen avslöjar att hamburgare och pepparkaka inte alls är så pjåkig kombination.

Man hör ju att kunskap är bra, och mer kunskap kan aldrig skada. Damn, jag har nog till och med slängt ut det, och menat det dessutom. Och alltsom oftast stämmer det. Men just nu så känns det helt falskt. Har borrat huvudet djupt ner i matematisk statistik och jag får inte luft helt enkelt. Känns som om jag skulle kunna explodera, eller implodera. Vilket som nu är tuffast. Får se om jag kan hitta min snorkel så jag kan skumma lite under ytan och göra ett fåtal djupdykningar...

I'm going in... don't wait up....

Varför är det så att man är som mest kreativ på natten, nej stryk det, när man drömmer? Det känns inte som ett effektivt utnyttjande av sin kapacitet, att man är som bäst när man är som minst produktiv. Hade en dröm inatt som bland annat inkluderade tidsresor, extrema racingbilar (som familjebilar), helt nya icke-existerande villaområden, och ett revolutionerande sätt att göra reklam. Att projicera det in genom folks fönster, och skriva med text och bild i taket.

Intressant värre var det, och sömnkvaliten blev tyvärr därefter...

Den här länken ramlade ner i min e-mail idag. Så tack till avsändaren till att börja med. Och eftersom den var så rolig, kan jag inte låta bli att lägga upp den här.

Var aktsam när du väljer yrke...

Och så lyfte äntligen Discovery (Expressen, Aftonbladet, NASA), med den förste svensken, Fuglesang ombord. Och förutom ett väldigt intresse och engagemang hos folk här hemma, och reportrar på plats (Expressen) så gör ju den nattliga starten och det helt plötsligt väldigt fina vädret att en mängd spektakulära bilder togs. Nu när rymdfärjan äntligen är uppe i rymden kan man bara lyckönska STS-116 och hoppas att de knepiga 12 dagarna som de har framför sig går enligt planerna...

Godspeed!

(Jag gillar det uttrycket - det känns verkligen som en lyckönskning för äventyr)

Att betala extra för att ha sex, utan kondom, med en känt HIV-positiv prostituerad, som Expressen rapporterar om, är, om det nu faktiskt inträffat, nog bland det dummaste jag hört. Möjligtvis, om det nu går illa för köparen, är han en kandidat till Darwin Awards. Fast, otroligt nog, faller han inte helt inom ramarna. För att kvalificera sig till Darwin Awards bör det ske genom en (mer elle mindre - oftast mindre) "olyckshändelse". Tveksam till om det överhuvudtaget kan klassas som olyckshändelse i såna fall... för det är väl ingen som är okunnig om riskerna angående HIV och AIDS?

Hur som helst... dumt dumt dumt dumt dumt...

Tur att jag inte satte väckarklockan. Som ni säkert alla känner till så blev uppskjutningen uppskjuten. Ordlekar hela dagen... Om ni missat det så går det ju läsa på Expressen, Aftonbladet men kanske hellre på CNN, BBC, MSNBC och SpaceDaily, eller absolut helst NASA (eller för den del ESA, men de hänvisar bara till NASA i det här fallet) då.

Man kan dra lite slutsatser av ovanstående. För det första, det blev ett par länkar där. Och fler skulle man säkert kunna hitta enkelt. Med andra ord är det här en händelse som faktiskt intresserar, fascinerar och sammansvetsar folk över nationsgränser. Det är kul att se nyheter och företagande där samarbete och framåtanda är drivande. Och om inte annat är det ett starkt skäl att driva rymdprogrammet, i det här fallet inte de vinster och vetenskapliga upptäckter man kan göra i och om rymden, men de direkta effekter som vi ser här på jorden.

Det andra som är roligt att se är lite av den rymdhysteri som uppstått här i Sverige, där Fuglesangs medverkan ger stor mediaframtoning och en mer direkt och närstående koppling kollektivt för oss svenskar. Det kan ju bara leda till större rymdintresse och det kan ju aldrig vara fel. Tyvärr så händer det då, i sin iver, att svenska medier tar sig lite för stora friheter med nyheterna. Dels för att skapa sensationer och sälja nummer - vilket är synd eftersom det ger en helt falsk bild av vad som hänt. NASA (och man kan ju tycka att de borde veta) konstaterar nyktert och en aning torrt och torftigt att det vart taskigt väder och att starten inte blev av som planerat men man gör ett nytt försök om ett par dagar. Där skriver Expressen om "panikstopp". Såg man morgonnyheterna och läst nyheten på NASAs hemsida inser man lätt att det var allt annat än panik. Man gjorde helt enkelt en kritisk men sansad bedömning av läget och använde sig av de normala och planerade stoppen (det finns faktiskt sådana) i nedräkningen, och bestämde sig i slutskedet för att avvakta. Synd, men så blev det.

Hoppas det går bättre på söndag morgon.

Ska jag sätta den som vanligt, eller på halv fyra? Jag har ju visserligen sett uppskjutningar förr, är det extra kul för att det sitter en svensk i rymdfärjan? För så spännande är inte uppskjutningar, och det värsta antiklimax vore ju och gå upp och upptäcka att vädret försenat uppskjutningen.

Nä, det är jättekul att det äntligen är Fuglesangs tur och att han verkligen kommer iväg som planerat. Men det får nog bli utan min påsyn. Jag nöjer mig nog med att drömma om rymdfärder och se repriserna imorgon bitti.

Godspeed!

... är tydligen så att de inte ska vara. I alla fall inte för länge. Inte om man får fråga tillverkarna - som Expressen rapporterar. Tre till fyra år är den beräknade livstiden för en telefon. Tre till fyra år är inte särskilt länge. Men det så klart, det är ju en god affärsidé. Om nu något som nästan anses vara obligatoriskt för var och en i dagens samhälle går sönder och måste ersättas tämligen ofta så skapar man ju ett konstgjort köpbehov. Sen att folk byter mobiltelefoner oftare än så för att ha det senaste - det är helt oväsentligt. Det är ju som om HM (som jag nyper ur luften som ett exempel - läs nu inte ut något i det) skulle gå ut och säga att tröjorna har en förväntad livstid på ett år, för sen köper ändå de flesta lite nya tröjor till nästa år. Så efter ett år skulle man kunna förvänta sig att tröjorna trådas upp, sömmarna spricker och det går hål i tyget. HM, och de flesta andra branscher, har fattat att kvalite är ett säljargument. Tydligen då inte mobilbranschen. Argumentet är rent ut sagt larvigt och direkt småaktigt. Ett uppenbart och riktigt dåligt försök till att undslippa ansvar.

Lika dåliga är argumenten att slitaget är högre eftersom telefonerna nu är kameror, musikspelare, spel med mera. Jag kan bara säga att jag har kameror, stereo och musikspelare, spelkonsoler som är äldre än fyra år och fortfarande klarar sin uppgift utan problem. Och klarar man inte att kombinera dessa funktioner på ett vettigt och funktionsdugligt sätt, ja då kanske man helt enkelt ska låta bli.

Själv har jag en telefon av märket Motorola, det vill säga inte något av de två identifierade märkena i artikeln. Men likväl en del av branschen. Kan bara säga att den plikttroget fungerat utan större problem nu i åtminstone 9 år. Den är dessutom i samma storleksordning, om inte mindre, än dagens mobiltelefoner. Batteriet är orginal och fortfarande oförskämt fräscht, betydligt bättre än batterier från betydligt yngre mobiler. Visst den har inte musikspelare eller kamera, men det har jag heller aldrig avsett använda min telefon till. Tror faktiskt inte att särskilt många avsåg detta när min telefon lanserades, förutom då möjligtvis tillverkarna. De har sedan lyckats skapa behovet av detta - men försöker samtidigt använda det som ett argument för att tillverka rent ut sagt dåliga produkter. Snacka om att vara respektlös mot kunder och försöka slinka undan ansvar.

Själv är jag bara glad att jag sluppit byta telefon, bara för att andra gör det. Jag och min gamla trofasta mobil - mot evigheten...

(Är det här ett sådant där läge man ska säga - "Det var bättre förr" ?)

NASA planerar att i samarbete med andra länder, organisationer och företag år 2020 etablera en permanent månbas. Detta som ett steg i framtida Mars-expeditioner, men också på egen vetenskaplig grund, för att inte tala om den mänskliga aspekten. Jag tycker det är oerhört spännande att människan, och inte bara sonder, tar sig tillbaka till månen och tar ett steg till ut i rymden. Detta kittlar verkligen min upptäckar-nerv och den där önskan om att expandera gränserna. Nu lär ju inte jag personligen vara där och dra i gränsmarkeringen, utan kommer väl sitta här nere (i säkerhet), och följa allt på distans. Men man får väl på något sätt ha en kollektiv upptäckar-känsla. Mer om detta kan du självklart läsa på NASA men också på SpaceDaily som uppger att projektet inkluderar en ny rymdkapsel och raketmotorer. Det är värt att tänka på att månen, som på ett sätt var vårt första steg och mål i rymdkapplöpningen i rymdteknologins linda år 2020 stått utan mänskligt besök i cirka ett halvt århundrade...

Är ni inne på NASAs sida kan ni ju ändå passa på att följa STS116, som nu befinner sig mitt i nedräkningen. Kommer Fuglesang lyfta den här gången eller inte. Vädret verkar vara det som kan sätta käppar i hjulet. Hur som helst så måste jag säga att de har ett snyggt märke. Skytteln i toppen, med den svenska och amerikanska flaggan i släp... Bilda er egen uppfattning här.

Vill ni hålla er lite mer på jorden och koll på marken har ESA startat en ny site, kallad MIRAVI, där det finns massa bilder från Envisats optiska instrument. Verkar vara en bra site, med mycket och snabbt publicerat material. Typiskt nog så är siten i skrivande stund nere... men den funkade nyss och kommer säkert tillbaka snart.

Man får ju passa på när man har möjlighet. Elitserietabellen är en väldigt skön och vacker uppenbarelse just nu... Top of the world...

Tänkte nästan att jag såg fel när jag var i affären för att fylla på kylskåpet efter min frånvaro hemifrån. Jul-ägg. Jo, det är sant (och det var inte bara nån tidig påsk-kampanj). En större äggproducent hade en stor skylt, lite juligt röda äggkartonger och propsade att jag skulle köpa med mig jul-ägg hem. Känns nästan lika desperat som Coca-Cola's kamp mot julmusten. En kamp man måste säga att de förlorade och gav upp nu när de har ett eget julmustmärke. Men äggproducenten känns fortfarande en aning vilse... är de inte ute vid lite fel helg och tjoar. Räcker det inte med att de i stort sett har monopol på påsken?


Btw. Som sagt varit ute och farit i landet de senaste tio dagarna, därav inget bloggande. Ser dock att det är ett gäng som kikat in i alla fall. Trogna läsare? Kul! Nu är jag hemma igen, och bloggandet ska nog ta fart igen det med. Kanske med lite tankar från resan. Jag, och därmed strax därefter Ni, får se...