Tenct

Dagens APOD-bild är värd att stanna till vid. Så klicka snabbt dit och kika på den så väntar jag här så länge... Kikat? Bra. Jag tycker den sammanfattar väldigt mycket av frågan "Varför?" när det gäller mitt rymdintresse.

- För det första är det vackert. Att hitta ett område där man får en spektakulär bredsida av en galax och samtidigt en bild rakt i ansiktet på en annan. Som upplagt för en skolbok som ska visa hur spiralgalaxer.

- Det andra som slår mig är omfattningen. Den är både enorm, obegripbar och helt plötsligt i ett foto övergripbar. Med vetskapen av att man själv (om man nu får tala för ett helt solsystem kollektvit) bara är en liten fläck i en liknande galax, och samtidigt se att det finns flera! Och inte bara bara dessa två, längst ner i mitten på bilden kan man se ett litet suddigt objekt. Jag är relativt säker på att man får njuta av en tredje galax. Och det lägger ytterligare en dimension till omfattningen. Hur stor är den galaxen - jag är inte ens säker på om någon vet. Hur långt bort är den?

- Och det tredje, som lite beror på det tredje. Möjligheterna. Fascinationen. Vi vet så lite om det som är så mycket. Det finns oändligheter att upptäcka eller bara fantisera om. Avstånden kan vara oändliga eller överbryggbara. Möjligheten finns. Det är egentligen bara jag som bestämmer vad jag anser som möjligt, troligt eller omöjligt. Jag, som kan känna mig så liten i en rymd som bevisligen är så stor.

- Och till sist det fjärde... som är direkt beroende av den tredje. Gemenskapen. Dels med likasinnade här på vår egna lilla planet men samtidigt, när man plötsligt kan överblicka galaxer (notera plural) och vet hur många separata möjligheter det innebär. Är vi verkligen ensamma? Jag vet inte... men ibland är det svårt att tro att det är så...