Tenct

Nu får ni missförstå mig rätt. Jag gillar prylar. I really do! Och visst, en del är onödiga men de flesta är riktigt skojiga, eller underlättar lite. Men ibland får jag verkligen känslan av att man drivit prylhetsen för långt. Fick precis den känslan nu ikväll. Fick veta att man kan köpa syntetiska rosenblad. Ja, såna där man ska strö vilt omkring sig på säng och golv när man ska vara så där galet romantisk, som man sett ett otal gånger i filmer. Så att man romans-chockar partnern när man stiger in genom dörren.

Fast jag undrar jag, hur romantiskt är det egentligen att lägga sig på en massa syntetiska (plastiga) blad egentligen. Kan de verkligen gå upp mot äkta vara? Nåja, känslan jag fick var verkligen... "Behöver vi verkligen det här? Är världen en bättre plats för att jag kan skaffa återanvändbara rosenblad?" Knappast va?

Fast å andra sidan, man lär ju behöva en del rosor för att fixa det på riktigt. Och rosor är dyra. Jag fattar inte att folk som köper 100 röda rosor (fast hur ofta händer det - utanför film då?) inte samtidigt begär om personlig konkurs. Och den här burken med rosenblad gick på mindre än hundra spänn...  Hmm...

-

Jaha, blev sent inatt igen. Rullade en av Star Wars-filmerna (trean) i DVDn, nynnade musiken för mig själv (Dum-dum-dum-dumdi-dum dumdi-dum...) och tänkte ta det lugnt och sen krypa till kojs. Sen vart klockan helt plötsligt snart 2. Då är det väl ändå lika bra att lyssna på lite NHL-hockey. Det är ju ändå så att jag inte har nån tid att passa - allt ligger för tillfället utanför min makt. Jag kan bara vänta. Och lyssna på hockey på nätterna... inte så dumt i alla fall kanske...

Tänk vad lite plast kan göra för så många. Åtminstone för mig. Skulle du säga att, "Enc - ta och spring en timme" skulle jag nog mest titta på dig som om du sagt nåt totalt obegripligt, och sen ignorerat det toltalt. Men, släng ut den där vita plastbiten framför fötterna på mig, sätt en lite mer avlång plastbit i händerna på mig och jag springer frivilligt i timmar... Jag är till och med beredd att konkurrera och dela med mig av den lilla vita plastbiten. Säg, är inte människor underligt funtade...?

Eller är det bara jag? (Att döma (stavas det verkligen så, tydligen) av folktätheten i hallen är jag inte helt ensam i alla fall)

Nåja. Efter att sprungit mig trött - vaderna klagar en aning (äsch - de kan klaga bäst de vill, imorgon får de en ny dos) tycker jag mig förtjäna en stund i soffan framför en bra film. Problemet är väl bara att TVn som vanligt vägrar ge en hjälpande hand, så det får bli en ur DVD-lagret. Beslutsångest.

På tal om beslutsångest. Är det värt att vara vaken till klockan 2 inatt för att lyssna på NHL? Jag har inga tidiga åtaganden imorgon, men... Åsikter mottages tacksamt. Jag håller räkningen...

"men svensk landslagsfotboll har inte... hm... övertygat mig på sistone"

Vet inte om jag vågar kännas vid det där längre. Hur som helst, jag är övertygad. Såg andra halvlek efter att ha kikat på en film. Kan bara säga att Allbäcks mål var hur snyggt som helst och ett av få ögonblick där fotboll verkligen engagerat mig.

Nåja, som sagt så blev det knappast Anaconda. Kikade på DVDn Modesty Blaise istället. Ganska bra, även om det inte var någon toppfilm av större format.

Nåja... fem minuter till nästa omgång av NHL-hockeyn drar igång. Dags att gå och skära upp en bit kladdekaka. Yummy...

Tvättar idag på förmiddagen. Skittråkigt. Eller egentligen inte. Jag menar, själva tvätten är ju helt ok. Släng in dem i maskinen, häll i lite tvättmedel och sköljmedel. Fippla lite med knappar (jag är bra på att fippla med knappar!). Vänta en timme, flytta den nu blöta tvätten till lämpligt torkställe, förhoppningsvis torktumlaren. Repetera proceduren med ny laddning kläder.

Det är efter som det riktigt skiter sig. Den nu färdiga, rena och välluktande klädmassan ska nu vikas och hängas in i garderoben. Det här liksom smyger sig på en, det är ju bara en biprodukt till tvättandet, men lika lätt att undvika som att tro att det där tåget som rusar mot dig troligtvis väjer innan det träffar.  Värst är strumporna. Jag har liksom aldrig fattat det där med att alla säger att det försvinner strumpor under tvätten. Det händer inte mig. Mina strumpor är som kaniner, de förökar sig i mängd istället. Så där sitter man med oräkneliga strumpor, som dessutom ska paras ihop med tvillingen sin. Jag menar, när de ändå håller på där i torktumlaren, varmt, intimt och minglande som värsta swingers-klubben - kunde de inte passa på att haka ihop med den där sexiga strumpan som liknar de själva sååå mycket, den där som for förbi där precis.

Suck.  Doomed. Bored man walking...

Innan det kommer några nyfikna kommentarer. Ja, det är en tallrik mellan kladdkakan och bordet. ;)

Så var den då publicerad, bloggen. Sjösatt. Och så har den säkert redan sprungit läck och håller på att sjunka. Nåja... ösa virtuellt vatten kan ju säkert bli en ny bra hobby.

Nåja. Du är varmt välkommen hur som helst. Jag är faktiskt ganska nöjd för tillfället, NHL-hockeyn flödar ur radion, jag har nybakt kladdekaka på bordet (jag bjuder om du kommer förbi!) och har äntligen ffått tummen ur och börjat blogga.

Det får väl räcka som intro, eller vad säger ni. Återigen, välkomna och hoppas ni tittar in igen!

/Enc