Wicker Park
Spoiler Alert!
Det har varit lite dåligt med filmtittandet på sistone. Hockey-VM har en del i det, men bara en del. Det går i vågor det där. Men ikväll vart det filmvisning igen hos cinema Enc. På den stora gigantiska 28-tummaren visades Wicker Park. Och det var verkligen en strålande film att ta upp filmtittande med igen.
Handlingen utspelas runt fyra människor, fast främst runt Matthew som precis ska gifta sig med sin fästmö. Men han är inte lycklig, varken med sitt förhållande eller jobb. Utan att han är medveten om det så ligger hans förra förhållande, och hans förra flickvän, i hans bakhuvud hela tiden. Uppbrottet var hårt, då hon bara försvann. Men så helt plötsligt, år senare, får han syn på henne igen. Eller drömde han?
Jag gillade filmen på grund av dess komplexitet och hur den med en skicklig regissörs fasta hand styrdes att arbeta på många nivåer samtidigt. Nu vill jag ju inte låta som nån dammig gammal filmfilosof (eller kanske så vill jag det). Men jag gillar detaljer som gärna går utanför och fördjupar en handling. I den här filmen var det exempelvis speglarna och spegelbilderna som dök upp lite överallt. De gav lite snygg effekt till filmens uppbrutna tidslinje. De olika karaktärerna visade sin historia med sina speciella synvinklar, så det blev mycket avslöjande tillbakablickar, och den verkliga kronologiska handlingen inte helt klart från början. Men det är ju lite kul att snåra ut sånt med.
I övrigt var det en film fylld med spänning och med känslor. Och det är ju precis det en film ska framkalla hos en tittare. Man ska bli engagerad i filmen, man ska identifiera och sympatisera med karaktärerna. Och det gjorde jag verkligen med den här filmen. Lite unikt var att jag faktiskt kunde sympatisera med alla huvudkaraktärer, även de som skulle var boven i dramat.
Det här var helt enkelt en film lång bättre än den typiska romantiska filmen, eller den typiska thrillern. Den hade det bästa av båda. Den är helt klart så pass bra att den hamnar på inköpslistan.
Av mig får den 9 av 10 välplacerade speglar.
Det har varit lite dåligt med filmtittandet på sistone. Hockey-VM har en del i det, men bara en del. Det går i vågor det där. Men ikväll vart det filmvisning igen hos cinema Enc. På den stora gigantiska 28-tummaren visades Wicker Park. Och det var verkligen en strålande film att ta upp filmtittande med igen.
Handlingen utspelas runt fyra människor, fast främst runt Matthew som precis ska gifta sig med sin fästmö. Men han är inte lycklig, varken med sitt förhållande eller jobb. Utan att han är medveten om det så ligger hans förra förhållande, och hans förra flickvän, i hans bakhuvud hela tiden. Uppbrottet var hårt, då hon bara försvann. Men så helt plötsligt, år senare, får han syn på henne igen. Eller drömde han?
Jag gillade filmen på grund av dess komplexitet och hur den med en skicklig regissörs fasta hand styrdes att arbeta på många nivåer samtidigt. Nu vill jag ju inte låta som nån dammig gammal filmfilosof (eller kanske så vill jag det). Men jag gillar detaljer som gärna går utanför och fördjupar en handling. I den här filmen var det exempelvis speglarna och spegelbilderna som dök upp lite överallt. De gav lite snygg effekt till filmens uppbrutna tidslinje. De olika karaktärerna visade sin historia med sina speciella synvinklar, så det blev mycket avslöjande tillbakablickar, och den verkliga kronologiska handlingen inte helt klart från början. Men det är ju lite kul att snåra ut sånt med.
I övrigt var det en film fylld med spänning och med känslor. Och det är ju precis det en film ska framkalla hos en tittare. Man ska bli engagerad i filmen, man ska identifiera och sympatisera med karaktärerna. Och det gjorde jag verkligen med den här filmen. Lite unikt var att jag faktiskt kunde sympatisera med alla huvudkaraktärer, även de som skulle var boven i dramat.
Det här var helt enkelt en film lång bättre än den typiska romantiska filmen, eller den typiska thrillern. Den hade det bästa av båda. Den är helt klart så pass bra att den hamnar på inköpslistan.
Av mig får den 9 av 10 välplacerade speglar.
Kommentarer
Trackback
