Mitt liv som inte-hund
Att ha hund är inte bara ett privilegie. Det är ett ansvar. Dels mot hunden och dels mot omgivningen. Du som hundägare är ansvarig för din hund, och klarar/vill du inte ta det ansvaret är alternativet enkelt. Ha inte hund. I vissa fall är hundägares respektlöshet mot andra iögonfallande. Jag har ingen hund själv, har inte vuxit upp med hundar eller haft många vänner som haft hund. Min hundvana är väldigt liten.
Så när Karo på promenad med husse/matte börjar dra mot mig kan jag ha svårt att veta hur jag ska tolka hunden. Och om Karo bara vill hälsa - hur i hela friden ska jag veta det? Jag känner inte Karo. Och har husse/matte faktiskt tänkt på att det kan vara så att jag inte vill hälsa på Karo? I vissa fall verkar hundägarna i sin egen hemmablindhet tro att hundarna är änglar som alla älskar, per automatik. Jag gillar djur, och hälsar gärna på hundar under lugna former. Men det är inte något som automatiskt ska förväntas av mig. Och jag lägger inte ansvaret på Karo. Ansvaret är hundraprocentigt husse/smattes. Jag ska kunna springa förbi din hund på en cykelväg/väg utan att behöva kika över axeln för att se om jag har en hund i hälarna. Kan jag det nu? Faktiskt inte - hundar verkar bland annat ha något emot inlines. Det har hänt flera gånger att jag blivit jagad. Och jag ger blanka *pip* om Karo bara tycker det är kul och vill leka. Inlines och saker kring fötterna är sällan en bra kombination.
Än värre är de hundägare som faktiskt släpper sina hundar vind för våg för att de är så lata att de inte orkar rasta dem, eller vad det nu är. Det är inte mer än en vecka sen jag vandrade i ett skogs/fritidsområde och helt plötsligt fick sällskap av två främmande hundar. Helt utan uppsyn, eller sällskap av husse/matte. På ett ögonblick förvandlas en trevlig promenad till en situation där jag faktiskt inte vet om jag skulle bli anfallen eller inte. Och vad jag kunde se var den ledande hunden osäker på saken han med, det vill säga, tanken fanns. Det kändes inte helt trevligt att helt ensam, utom synhåll från både väg och hus, faktiskt ha två okända och milt aggressiva hundar runt fötterna (det är svårt att ha koll på två samtidigt).
Är jag sur på hundar, får det mig att gilla hundar mindre? Nej. Inte det minsta. Men jag har både ett och annat ord att säga till en hundägare, om jag fick veta vem det är. Kort sagt, du är inte värd att ha hundar.
Så, alla ni som har hundar. Tänk på oss som inte har det - och att det faktiskt kan finnas en anledning till det.
Bra inlägg!
Själv gillar jag också hundar, men har aldrig haft en egen. Däremot har jag god hand med dem och får dem ofta på gott lekhumör.
Men hundägare skulle man kunna önska både det ena och det andra av.
Jag har viss hundvana och är allmänt positivt inställd till hundar. Men jag tycker det finns något som man kan kalla "allmänt hundvett", som också gäller för de som inte har hund - enkla förhållningsregler som minimerar missöden. Alla barn borde tex veta (av sina föräldrar) att man inte går fram och klappar en hund. Och fortsättning följer på det. Jag brukade löpträna förr, och alltid när jag mötte eller kom ikapp en hund så började jag gå tills jag var en bit ifrån och kunde ta upp tepot igen. Det tycker jag är allmänt hyfs både mot hunden (som har instinkter) och mot ägaren.
Sen är det absolut så att det också finns olämpliga hundägare.
