Det är nya tider...
... när man vaknar, ligger och drar sig, slumrar lite och känner att sen är det minsann att undersöka om det är dags att gå upp. Man vet att det är nya tider som gäller när klockan då är 06.30, och inte 9 som den kan vara. Sommarjobb lämnar en aldrig, inte ens helgerna när man är ledig...
Well, att göra idag. 40-årskalas. Inte mitt eget, så det ska nog gå bra. Tårta förväntas :)
God Morgon...
Well, att göra idag. 40-årskalas. Inte mitt eget, så det ska nog gå bra. Tårta förväntas :)
God Morgon...
Sjukdomssymptom efter friskförklaringar
Ni som lyssnade på radio idag har kunnat höra om hur friskförklarade patienter inom rättspsykiatrin förblivit inspärrade på vårdinstutioner, ibland uppemot 6 år (!!!), bara på grund av den anledning att kommun och landsting inte kan komma överens om vem som ska betala eftervården. Jag måste säga att detta är häpnadsväckande i ett redan känt ineffektivt centralt system. För det handlar uppenbarligen inte om korta perioder eller enstaka fall, det är som synes vanligt och under enorma tidsperioder. För mig pekar det på uppenbara sjukdomssymptom, inte hos patienten, men hos systemet som är satt att vårda patienten. För de handläggare som hanterar dessa frågor har jag i stort sett bara två ord, båda på i. Idioti och Inkompetens. Att inte människor, eller jag kanske ska kalla dem handläggare eftersom jag starkt tvivlar på empatisk förmåga hos individer som inte kan lösa situationer så att man förhindrar inspärrning hos personer i flera år, reagerar på de mänskliga aspekterna är chockerande.
Jag är ingen expert på varken psykologi i allmänhet eller psykiatri i synnerhet, men jag har väldigt svårt att tro att man kan slussa in en patient i samhället igen när denne är inspärrad. Att förflytta individen till mer öppna anstalter är ju ett steg tillbaka till samhället och en positiv utveckling för individen. Att utan medicinska orsaker bli nekad denna utveckling, och fortsatt bli inspärrad kan enbart i bästa fall vara hämmande. Personligen tror jag snarare att det är kraftigt nedbrytande och instituonaliserande vilket försvårar återkomsten till samhället oerhört. Dessutom bör ju att patienten är kvar inverka negativt på omgivningen. Inte direkt på grund av sin egen inverkan, men patienten måste ju få uppmärksamhet, tid och resurser från personal, något som säkerligen bättre skulle kunna användas till de patienter som verkligen behöver det.
Men resursslöseriet slutar inte där. Det är inte bara tid och rum på de vårdgivande instituionerna, vilket man under den långa debatten om Sveriges psyiatri och vård förstått är knapphändig, som slösas. Det är dina och mina pengar det slösas med. Frikostigt. Kostnaden på rättspsyk är vad jag förstod i bästa fall bara dubbelt så dyr, oftast mycket mer än så. Av exemplen i inslaget kan man se att varje patient som blir kvar kostar samhället miljonbelopp extra, i varje fall. Det är inte svårt att tro att vi helt i onödan kastar tiotals miljoner i sjön varje år, jag skulle inte vara förvånad om det är hundratals...
De tjockskalliga och tjuriga handläggarna är tydligen inte kapabla att se till att samhällets kostnader minimeras och att både vård och resursanvändning effektiviseras. Sådana personer är uppenbarligen på en post de inte klarar av och borde snarast omplaceras, eller avskedas då de i min mening inte är särskilt lämpade att hantera offentliga medel. Jag tror inte det kommer ske. Representanter från Sveriges kommuner och landsting talade bara om att man ska komma överens och förhandla bättre i vida ordalag. Min tilltro till att de ska komma till generella överenskommelser när det tar år i specifika fall är inte särskilt hög. Men jag har en lösning som jag ur många aspekter tycker blir allt mer tilltalande. Lägg ner landstingen!
De har i min mening spelat ut sin roll för länge sen och är för mig till synes bara ineffektiva och resursslösande. Jag tycker att de helt enkelt är för stora för att kunna hantera frågor på ett lokalt plan och på ett smidigt sätt, och alltför små för att kunna dra nytta av storskalighetens effektiviseringar. Ett avskaffande kan leda till stora besparingar och effektivisering. Om inte annat skulle vi bli utan de landstingspolitikers löner som jag tycker i nuläget enbart är en skattebörda. Nu ska jag säga att jag inte anser att det bara är landstingets fel i ovanstående fall (det finns fler exempel dock - kan ta dem senare), det är givetvis både kommuners och landsting. Men landstingens uppgift kan delas. Vissa uppgifter kanske lämpar sig småskaligt, dessa ansvarsområden bör givetvis tas över av kommunerna. Andra områden, exempelvis sjukvården, skulle må bra av en nationalisering och bör lyftas upp till statlig nivå. Om inte annat så skulle vi (förhoppninsgvis) slippa rent idiotiska skandaler som den ovan.
Till sist är jag lite förvånad att, vad jag kan se, ingen av rikstidningarna har följt upp radions nyhet. Detta är en skandal av stora mått och det borde finnas mycket att rapportera om och gräva i.
Jag är ingen expert på varken psykologi i allmänhet eller psykiatri i synnerhet, men jag har väldigt svårt att tro att man kan slussa in en patient i samhället igen när denne är inspärrad. Att förflytta individen till mer öppna anstalter är ju ett steg tillbaka till samhället och en positiv utveckling för individen. Att utan medicinska orsaker bli nekad denna utveckling, och fortsatt bli inspärrad kan enbart i bästa fall vara hämmande. Personligen tror jag snarare att det är kraftigt nedbrytande och instituonaliserande vilket försvårar återkomsten till samhället oerhört. Dessutom bör ju att patienten är kvar inverka negativt på omgivningen. Inte direkt på grund av sin egen inverkan, men patienten måste ju få uppmärksamhet, tid och resurser från personal, något som säkerligen bättre skulle kunna användas till de patienter som verkligen behöver det.
Men resursslöseriet slutar inte där. Det är inte bara tid och rum på de vårdgivande instituionerna, vilket man under den långa debatten om Sveriges psyiatri och vård förstått är knapphändig, som slösas. Det är dina och mina pengar det slösas med. Frikostigt. Kostnaden på rättspsyk är vad jag förstod i bästa fall bara dubbelt så dyr, oftast mycket mer än så. Av exemplen i inslaget kan man se att varje patient som blir kvar kostar samhället miljonbelopp extra, i varje fall. Det är inte svårt att tro att vi helt i onödan kastar tiotals miljoner i sjön varje år, jag skulle inte vara förvånad om det är hundratals...
De tjockskalliga och tjuriga handläggarna är tydligen inte kapabla att se till att samhällets kostnader minimeras och att både vård och resursanvändning effektiviseras. Sådana personer är uppenbarligen på en post de inte klarar av och borde snarast omplaceras, eller avskedas då de i min mening inte är särskilt lämpade att hantera offentliga medel. Jag tror inte det kommer ske. Representanter från Sveriges kommuner och landsting talade bara om att man ska komma överens och förhandla bättre i vida ordalag. Min tilltro till att de ska komma till generella överenskommelser när det tar år i specifika fall är inte särskilt hög. Men jag har en lösning som jag ur många aspekter tycker blir allt mer tilltalande. Lägg ner landstingen!
De har i min mening spelat ut sin roll för länge sen och är för mig till synes bara ineffektiva och resursslösande. Jag tycker att de helt enkelt är för stora för att kunna hantera frågor på ett lokalt plan och på ett smidigt sätt, och alltför små för att kunna dra nytta av storskalighetens effektiviseringar. Ett avskaffande kan leda till stora besparingar och effektivisering. Om inte annat skulle vi bli utan de landstingspolitikers löner som jag tycker i nuläget enbart är en skattebörda. Nu ska jag säga att jag inte anser att det bara är landstingets fel i ovanstående fall (det finns fler exempel dock - kan ta dem senare), det är givetvis både kommuners och landsting. Men landstingens uppgift kan delas. Vissa uppgifter kanske lämpar sig småskaligt, dessa ansvarsområden bör givetvis tas över av kommunerna. Andra områden, exempelvis sjukvården, skulle må bra av en nationalisering och bör lyftas upp till statlig nivå. Om inte annat så skulle vi (förhoppninsgvis) slippa rent idiotiska skandaler som den ovan.
Till sist är jag lite förvånad att, vad jag kan se, ingen av rikstidningarna har följt upp radions nyhet. Detta är en skandal av stora mått och det borde finnas mycket att rapportera om och gräva i.
Jättepussel med större och fler bitar än vad som fick plats...
Ibland får man ta fram geniknölarna och gnugga dem lite extra. Dagens jobb krävde nämligen målning. Hela dagen. Och folk som befunnit sig i Jönköpingstrakten och vänt ansiktet uppåt (utomhus) har kunnat konstatera att det regnat ute. Och då menar jag inte bara några fåniga små droppar, eller lätt småstrilande. Jag snackar regn. Lösningen var ett litet plåtskjul, egentligen ett förråd. Problemet är att målningen egentligen kräver dubbelt så stor yta som skjulet kan erbjuda. Vilket helt enkelt ledde till pussel på stor nivå, där målade bitar och bräder skulle passas in i skrymslen och vrår för att så effektivt som möjligt utnyttja platsen, och måla mera. Knöligt värre. Men pussel ska ju vara bra hjärngympa och motverka Alzheimers så efter dagens övningar lär jag knappast behöva oroa mig för det...
Var skriver jag under?
Med två flygresor i närminnet, och två ömma knän, så är min primära undran efter att ha läst denna korta artikel, vart skriver jag på? Speciellt lågprisflyg vill ju av naturliga skäl trycka in så många passagerare som möjligt, vilket leder till kort utrymme för benen. Och jag kan ju säga, jag är varken snabb, smidig eller graciös när jag ska ta mig in på min plats. Så i en snabb nödsituation kanske det kan bli lite knepigt, även om jag har svårt att tro att det skulle vara min flaskhals. Men jag tycker synd om den som sitter framför. De kan omöjligt fälla sitt säte, och de har säkert två knän i ryggen, mer eller mindre hela tiden. Jag kan lätt tro att risken för blodpropp eller andra cirkulationsproblem kan uppstå.
Vill minnas att jag såg ett program för ett par år sen där två personer utvecklade en ny sorts flygsäten. De kom fram till att man kunde tjäna efterlängtade centrimetrar om flygstolarna i sig gjordes mindre. För dynor och ramar till stolarna är knappast smala. Utan att snåla på komfort eller säkerhet utvecklade de en stol där man tjänade ett antal centrimetrar på varje plats. Dessutom utvecklades en konstruktion så att sätets rygg kunde fällas något utan att inkräkta på utrymmet bakom. Jag undrar om det var en dröm, en ouppnåelig illusion, för jag har än så länge inte sett något som ens liknade sådana säten...
Vill minnas att jag såg ett program för ett par år sen där två personer utvecklade en ny sorts flygsäten. De kom fram till att man kunde tjäna efterlängtade centrimetrar om flygstolarna i sig gjordes mindre. För dynor och ramar till stolarna är knappast smala. Utan att snåla på komfort eller säkerhet utvecklade de en stol där man tjänade ett antal centrimetrar på varje plats. Dessutom utvecklades en konstruktion så att sätets rygg kunde fällas något utan att inkräkta på utrymmet bakom. Jag undrar om det var en dröm, en ouppnåelig illusion, för jag har än så länge inte sett något som ens liknade sådana säten...
The return of the new (solbrända) me...
Jag ser till min egen glädje, och viss förvåning, att folk faktiskt kikar in här på bloggen fortfarande. Trots att jag inte skrivit nåt alls på flera veckor. Vilket förtroende (att missbruka - muhahaha ;) )
De senaste veckorna har det faktiskt dykt upp en del som jag skulle velat skriva om. Men då är man helt plötsligt totalt utan nät. Detta beroende på en utlandsvistelse. Så funderingar kring dieten man hållit - jag lovar - alla diet-coacher som ger råd på "Du blir vad du äter"-liknande program skulle fått härdsmälta. Läsk, chokladmousse i mängder, gudalik Ben & Jerry Glass. Och Pims. Och flamberade jordgubbar. Och stora stekar. Och allt i mängder. Eller så hade man kunnat skriva om vädret. Eller spanjorers sätt att hantera väskor på en flygplats. Eller hur en stad ser ut efter att 4000 Harley Davidssons invaderat den. Eller just hur det känns att vara avskuren från internet och allt vad nyheter heter. Jag menar, vi skulle kunnat haft en statskupp som skulle passerat mig helt obemärkt. Nu blev det inget med det, förutom det här nu då. Eller så kommer det tillbaka till mig sen som nån återblick. Varför planera mera, det är ju sommar...
Men nu är jag tillbaka, samma gamla jag fast med en något mer bruntonad nyans än den man har efter en norrbottnisk vinter. Så jag ska skriva något mer frekvent än var tredje vecka eller så. När nu jag kan slå mig fram till nätet...
Hoppas just din sommar är bra den med. Fast jag skrattade gott när det ösregnade här hemma på midsommar och jag njöt av en 35 grader varm spansk sol...
De senaste veckorna har det faktiskt dykt upp en del som jag skulle velat skriva om. Men då är man helt plötsligt totalt utan nät. Detta beroende på en utlandsvistelse. Så funderingar kring dieten man hållit - jag lovar - alla diet-coacher som ger råd på "Du blir vad du äter"-liknande program skulle fått härdsmälta. Läsk, chokladmousse i mängder, gudalik Ben & Jerry Glass. Och Pims. Och flamberade jordgubbar. Och stora stekar. Och allt i mängder. Eller så hade man kunnat skriva om vädret. Eller spanjorers sätt att hantera väskor på en flygplats. Eller hur en stad ser ut efter att 4000 Harley Davidssons invaderat den. Eller just hur det känns att vara avskuren från internet och allt vad nyheter heter. Jag menar, vi skulle kunnat haft en statskupp som skulle passerat mig helt obemärkt. Nu blev det inget med det, förutom det här nu då. Eller så kommer det tillbaka till mig sen som nån återblick. Varför planera mera, det är ju sommar...
Men nu är jag tillbaka, samma gamla jag fast med en något mer bruntonad nyans än den man har efter en norrbottnisk vinter. Så jag ska skriva något mer frekvent än var tredje vecka eller så. När nu jag kan slå mig fram till nätet...
Hoppas just din sommar är bra den med. Fast jag skrattade gott när det ösregnade här hemma på midsommar och jag njöt av en 35 grader varm spansk sol...
Tiden rusar...
Oj. Har det varit en vecka sen jag satte nåt avtryck här i bloggen. Det händer mycket nu, så bloggandet har tyvärr blivit lite nedprioriterat. Dessutom så har det faktiskt varit riktigt fint väder och då vill man ju vara ute i solen, istället framför skärmens mer flimrande sken. Så man kan kalla det en sommartorka kanske?
Prognosen säger dessutom att det ska hålla i sig, åtminstone ett par veckor framöver. Så trevlig Sommar allihopa, så ska jag återkomma mer permanent när läget är lugnare...
Prognosen säger dessutom att det ska hålla i sig, åtminstone ett par veckor framöver. Så trevlig Sommar allihopa, så ska jag återkomma mer permanent när läget är lugnare...
