Scorcher
Spoiler Alert!
När filmen man ser inte bara har snott scener och specialeffekter från inte bara en, utan två, i sig tämligen mediokra filmer, då vet man att man ser en B-film. Scorcher är precis en sån film. Den hinner knappt börja innan man tror sig se Dantes Peak... och även Daylight får bidra med scener. Och likt en trogen B-film är idén både banal och helt orealistisk. Okontrollerade kärnvapensprängningar har fått de tektoniska plattorna att flytta sig ur sin harmoni. Detta leder till jordbävningar, vulkanutbrott och en allt mer skenande växthuseffekt. Författarna måste vara mycket nöjda med att lyckats bunta ihop alla tänkbara naturkatastrof-scenarion i ett. Lyckligtvis finns det en snabb och slutlig lösning som på ett ögonblick kan fixa alla problem, bara man ser det som ett naturens angrepp på människan. Att man är i krig. Den givna lösningen är självklart att detonera lite fler kärnvapen, men när det är amerikanarna som smäller är det givetvis ingen fara. Speciellt eftersom de heroiskt nog offrar Los Angeles i processen. Och självklart trycker vi även in inte bara en utan två fader-dotter - relationer som är ihoptrasslade på grund av faderns frånvaro. Låter det inte genomtänkt och bra?
Men en film som satt Rutger Hauer som president kan väl inte ha fel? Självklart inte! Faktum är att filmen på något underligt sätt lyckats skrapa ihop en ganska intressant och imponerande rollbesättning. Huvudrollen innehas av mannen som kanske kan utmana Steven Seagal om B-actionrullens ansikte, Mark Dacascos (som dessutom tydligen är med i Iron Chef!). Vid hans sida står kändisar som redan nämnde Rutger Hauer, och den mest kände John Rhys-Davies (hur hamnade han här???). Dessutom finns två mindre kända ansikten som jag ändå inte kunde undgå. Sam Lloyd, aka Ted (advokaten) i Scrubs dyker upp som en bisarr pilot, och G.W Bailey. Bailey är kanske inte ett namn som får några klockor att ringa, men det gick inte att ta miste på det ansiktet. Skönt att se att Lieutenant Harris från Police Academy äntligen fått sin befodran (och blivit general).
Men i grund och botten är det den förutsägbara B-filmen. Tyvärr levereras i stort sett varenda replikbyte i filmen som antingen ett ödesmättat uttalande vars världens existens hänger på, eller kvicka one-liners som bara försöker överträffa varandra i att vara kvicktänkt (och tarvligt) fyndiga. Utan något "normalt snack" blir det bara onyanserat och platt och längden ganska tröttsamt. Filmen funkar för en dålig kväll, främst för att det är roligt med en mängd kända ansikten framför själva handlingen...
Filmen belönas nog ändå totalt med 4 svaga, men ändock 4, världsräddande kärnvapenladdningar av 10 möjliga.
När filmen man ser inte bara har snott scener och specialeffekter från inte bara en, utan två, i sig tämligen mediokra filmer, då vet man att man ser en B-film. Scorcher är precis en sån film. Den hinner knappt börja innan man tror sig se Dantes Peak... och även Daylight får bidra med scener. Och likt en trogen B-film är idén både banal och helt orealistisk. Okontrollerade kärnvapensprängningar har fått de tektoniska plattorna att flytta sig ur sin harmoni. Detta leder till jordbävningar, vulkanutbrott och en allt mer skenande växthuseffekt. Författarna måste vara mycket nöjda med att lyckats bunta ihop alla tänkbara naturkatastrof-scenarion i ett. Lyckligtvis finns det en snabb och slutlig lösning som på ett ögonblick kan fixa alla problem, bara man ser det som ett naturens angrepp på människan. Att man är i krig. Den givna lösningen är självklart att detonera lite fler kärnvapen, men när det är amerikanarna som smäller är det givetvis ingen fara. Speciellt eftersom de heroiskt nog offrar Los Angeles i processen. Och självklart trycker vi även in inte bara en utan två fader-dotter - relationer som är ihoptrasslade på grund av faderns frånvaro. Låter det inte genomtänkt och bra?
Men en film som satt Rutger Hauer som president kan väl inte ha fel? Självklart inte! Faktum är att filmen på något underligt sätt lyckats skrapa ihop en ganska intressant och imponerande rollbesättning. Huvudrollen innehas av mannen som kanske kan utmana Steven Seagal om B-actionrullens ansikte, Mark Dacascos (som dessutom tydligen är med i Iron Chef!). Vid hans sida står kändisar som redan nämnde Rutger Hauer, och den mest kände John Rhys-Davies (hur hamnade han här???). Dessutom finns två mindre kända ansikten som jag ändå inte kunde undgå. Sam Lloyd, aka Ted (advokaten) i Scrubs dyker upp som en bisarr pilot, och G.W Bailey. Bailey är kanske inte ett namn som får några klockor att ringa, men det gick inte att ta miste på det ansiktet. Skönt att se att Lieutenant Harris från Police Academy äntligen fått sin befodran (och blivit general).
Men i grund och botten är det den förutsägbara B-filmen. Tyvärr levereras i stort sett varenda replikbyte i filmen som antingen ett ödesmättat uttalande vars världens existens hänger på, eller kvicka one-liners som bara försöker överträffa varandra i att vara kvicktänkt (och tarvligt) fyndiga. Utan något "normalt snack" blir det bara onyanserat och platt och längden ganska tröttsamt. Filmen funkar för en dålig kväll, främst för att det är roligt med en mängd kända ansikten framför själva handlingen...
Filmen belönas nog ändå totalt med 4 svaga, men ändock 4, världsräddande kärnvapenladdningar av 10 möjliga.
Kommentarer
Trackback
