Tenct

Innan man flyttade söderöver (hm, borde kanske ändra min flagga på bloggkartan snart?) snackade man om att man skulle sakna vintern, sakna snön. Mest på skoj förstås, för hur viktigt kan lite fryst vatten egentligen vara?

Men efter att i en vecka kikat ut i en grådisig regntung dimma där man aldrig kan avgöra om det regnar eller bara är extremt hög luftfuktighet, krönt av att idag vandra omkring i en par centimeter hög blöt sörja, även kallat slask, så känns det som om det faktiskt är viktigare än man tror. Känns som om hoppet om vinter börjar dö i takt med att kalenderdagarna rusar förbi.

Snart får jag bannemig ta och blanda ihop min konstgjorda snö och ha ett privat, alldeles eget litet snöbollskrig. Snöänglar någon?

Det finns ju extremsport och så finns det extrem sport. Och så finns det de som giller extrem extremsport. Den här snubben skulle jag sätta i det facket. Det finns åtminstone en tanke man kan finna trygghet i. Skulle det gå fel så fick man ju åtminstone en ordentligt åktur innan man dog.

Artister vars karriärer sträcker sig över flera decennier kan ju faktiskt sitta och jämföra hur deras videos och låtar ser ut nu och då. Jag undrar om de, liksom vi andra dödliga som inte är helt stolta över frisyrer, klädmoden och stilar som vi anammat förr, faktiskt tycker att deras offentliga verk kan vara lite pinsamma?

Slå en kik på R.E:Ms Shiny Happy People till exempel. Faktiskt en bra låt (i mitt tycke) men inte skulle jag gå till jobbet klädd så. Speciellt kepsen är ju ett lite väl långt steg över gränsen. Michael Stipe säger ju, enligt Wikipedia, att han inte är så glad i den sången. Frågan är ju bara varför, är det själva sången, eller videon?